Tonys magiska liv

Jahupp, då har man varit nykter i en månad kom jag på nu. Jag har varit nykter så länge ett par gånger till sedan jag var typ 17 år. Båda gångerna har väl varit för att bevisa för mig själv och min omgivning att jag minsann inte är beroende. Den här gången råkade det bara bli så.

Ingen kamp. Försöket inte bevisa något för någon. Jag bara fokuserade på annat, och jag har förändrat mig själv som person. Jag söker inte längre njutning på samma sätt, försöker inte få dagarna att bara rinna iväg. Sedan fokuserar jag ju på träning, och alkohol går dåligt ihop med det.

Jag har haft 6-8 tillfällen att dricka med vänner, och oändligt många fler att dricka ensam på. Men jag har inte tagit dem. Mina vänner tjatar aldrig om att dricka öl nästan, ändå drack vi det ganska ofta. Börjar ju undra om det var jag som var den största bidragande faktorn till det Illa i så fall.

Jag känner en underbar tjej på nätet, vars pappa är alkoholist. Hon har problem med det, och är besviken på honom. Jag förstår båda parter faktiskt. Jag förstår nu att man måste vilja själv för att komma från ett beroende, och att samtliga som dricker för mycket vill dricka så mycket. Annars hade det inte skett. Det är ett jävla val, ingen sjukdom!

Sjukdomen skulle i så fall vara att vardagen är så tråkig för dem att de tar den enklaste vägen för att få den lite trevligare. Precis som vilket annat djur som helst hade gjort (och de flesta människor). Det är aldrig substansen folk behöver, de behöver bara komma bort från något som är sämre.

Nu låter det väl iofs som om jag varit alkoholist själv i hög grad och lärt mig därigenom. Jag har inte varit en typisk alkoholist, nej. Men jag har druckit mycket och ofta, och helt enkelt lärt mig gilla ruset tillräckligt mycket för att inse faran med det. Människor ska inte döma så jävla mycket – de flesta är beroende av något …

Jag tittar ibland på äldre människor, som går omkring riktigt långsamt och man ser hur de lider för varje steg de tar. Jag kan förstå att kroppen strejkar efter allt den har varit med om, men jag tror inte det är där skon klämmer egentligen. Kroppens celler förnyas ständigt, det man har funnit är väl i och för sig att cellerna förlorar sin förmåga att reproduceras med åldern.

Men varför slutar cellerna reproduceras? Saknas något ämne? Varför minskar bildningen av detta ämne i så fall? Folk måste ifrågasätta lite mer, inte bara acceptera att kroppen förändras tills dess att vi dör. Vi som art bör försöka förstå vilka krafter som påverkar oss och hur vi kan påverka krafterna.

Så, vad gör människor gamla, slitna, trötta och ledsna? Jag tror det är till största delen psykiskt. Pratar man med dessa äldre människor med femtioelva krämpor, så visar det sig oftast att de är bittra som personer. De har slutat tro, de gör det de måste och inväntar döden. Så, döden kommer.

Jag vill inte bli sådan. Aldrig! Jag tror att processen börjar hos de flesta redan efter de fått sitt första jobb och flyttat hemifrån. Den långsamma, dödliga processen som tar död på oss. Vi vänjer oss, vi blir bekväma, vi slutar tro på ”omöjligheter”. Vi viker oss för våra rädslor, så rädslorna bara ökar. Men det gör inget, för vi går kring våra rädslor hela livet så vi slipper se dem. Sedan kommer dagen då vi blir trötta på våra liv, och göra något ”drastiskt”, som att skaffa en ny bil eller dumpa frugan och knullar en 16-åring. Små, små kaotiska tider och resten av våra liv går ut på att göra samma saker varje dag.

JAG TÄNKER INTE BLI SÅDAN!!

Jag ska aldrig tro att det inte kan bli bättre.
Jag ska aldrig sluta drömma om något mer storslaget.
Jag ska aldrig ge vika inför förutfattade meningar och rädslor.

Varje morgon jag vaknar ska vara en planering för ett storslaget liv. Varje kväll när jag går och lägger mig ska vara ett tyst tack för det som varit.

Jag ska bli en sån där härlig, äldre herre som har allt, och som har varit med om otroligt mycket. Som inte har ont, inte är sjuk, och som inte ratar allt som skapades efter 2020.

Detta är en magisk bön, inte en framtidsskådan. Framtiden existerar inte, jag skapar den!