Brist på tro och hopp dödar

Jag tittar ibland på äldre människor, som går omkring riktigt långsamt och man ser hur de lider för varje steg de tar. Jag kan förstå att kroppen strejkar efter allt den har varit med om, men jag tror inte det är där skon klämmer egentligen. Kroppens celler förnyas ständigt, det man har funnit är väl i och för sig att cellerna förlorar sin förmåga att reproduceras med åldern.

Men varför slutar cellerna reproduceras? Saknas något ämne? Varför minskar bildningen av detta ämne i så fall? Folk måste ifrågasätta lite mer, inte bara acceptera att kroppen förändras tills dess att vi dör. Vi som art bör försöka förstå vilka krafter som påverkar oss och hur vi kan påverka krafterna.

Så, vad gör människor gamla, slitna, trötta och ledsna? Jag tror det är till största delen psykiskt. Pratar man med dessa äldre människor med femtioelva krämpor, så visar det sig oftast att de är bittra som personer. De har slutat tro, de gör det de måste och inväntar döden. Så, döden kommer.

Jag vill inte bli sådan. Aldrig! Jag tror att processen börjar hos de flesta redan efter de fått sitt första jobb och flyttat hemifrån. Den långsamma, dödliga processen som suger livet ur oss. Vi vänjer oss, vi blir bekväma, vi slutar tro på “omöjligheter”. Vi viker oss för våra rädslor, så rädslorna bara ökar. Men det gör inget, för vi går kring våra rädslor hela livet så vi slipper se dem. Sedan kommer dagen då vi blir trötta på våra liv, och göra något “drastiskt”, som att skaffa en ny bil eller dumpa frugan och knullar en 16-åring. Små, små kaotiska tider och resten av våra liv går ut på att göra samma saker varje dag.

JAG TÄNKER INTE BLI SÅDAN!!

Jag ska aldrig tro att det inte kan bli bättre.
Jag ska aldrig sluta drömma om något mer storslaget.
Jag ska aldrig ge vika inför förutfattade meningar och rädslor.

Varje morgon jag vaknar ska vara en planering för ett storslaget liv. Varje kväll när jag går och lägger mig ska vara ett tyst tack för det som varit.

Jag ska bli en sån där härlig, äldre herre som har allt, och som har varit med om otroligt mycket. Som inte har ont, inte är sjuk, och som inte ratar allt som skapades efter 2020.

Detta är en magisk bön, inte en framtidsskådan. Framtiden existerar inte, jag skapar den!

Skriv en kommentar...