Tonys magiska liv

Tydligen ska jag på ett bröllop, mitt första i mitt liv, om två veckor Min systers kompis ska gifta sig och skaffa lite vuxenpoäng. Jag bestämde mig i allra sista stund för att följa med då det var tydligt att både hon och systern ville jag skulle komma.

Det hela hängde egentligen på om min kostym passade, vilket jag inte trodde att den skulle göra. Jag ville inte punga ut 1500 spänn för att gå på ett bröllop när det inte var nån i min egen familj (även om jag känt henne lite sen jag var liten). Men jag fick tillbaka min kostym från studenten av pappa, där den legat och dammat. Och se på fan, den passade. Hyfsat iaf.

Den passade dock bättre på min student Men jag trodde inte att den skulle passa på långa vägar. Byxorna kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle få på mig, men även de passade. Det märkliga här är att jag minns min högsta vikt i gymnasiet och jag tyckte den var så fasansfullt hög. Det var hiskeligt vet jag att jag tyckte. Nu väger jag typ 15 kg mer än det och den passar fortfarande. Skumt! Har min kroppsform förändrats kanske? Jag har ett par veckor att gå ner ytterligare, om verkligheten följer statistiken så väger jag två kilo mindre och har förlorat 2-3 centimeter här och var

Det ska bli kul hur som helst! Jag känner brudens lillasyster också, ska bli kul att träffa henne med. Jag har som sagt aldrig varit på ett bröllop, bara tre begravningar – vilket är lite smått tragiskt …

Jag går omkring här och eftersvettas, och är så fruktansvärt nöjd!

Det kändes inte helt bra att konditionsträna de 3 första minutrarna, kändes som hjärtat slog dubbelslag då och då. Gjorde mig smånervös, saktade ner farten. Men efter 5 minuter kändes det som att det jobbiga var över. Då började jag dra på som vanligt (ingen enorm skillnad). När den vanliga kvarten gått kände jag att jag inte kände mig nöjd. Så jag körde på ytterligare 5 minuter, och ökade alltså till 20 minuter rent spontant.

Högintervallsperioderna var inte alls jobbiga på samma sätt som vanligt. Jag kände att det sög i musklerna och att jag flåsade som vanligt, men jag hade kontroll på andningen på ett sätt jag aldrig haft förut. Jag var inte slav under andfåddheten längre, och musklerna skrek inte på samma sätt. Underbart!

Nu efteråt mår jag minst lika bra som jag gjorde förut när jag konditionstränade, innan jag började med högintervallsträning (som var så jobbig i början att det var en pina). Jag tror att jag ska börja med 5 minuters uppvärmning på cykeln, med circa 17 km/h. Efter det varva som vanligt på 26 km/h i högintervallerna och 13 km/h i lågintervallerna. Tror det är snällare mot kroppen. Ganska ofta får jag håll också, och jag tror det beror på att kroppen inte är uppvärmt tillräckligt. Så – 20 minuter från och med nu alltså!

Det andra jag beslutat mig för är att bara göra knäböjningsövningar hälften så många gånger. För varje gång jag tränar benen får jag sån jävla träningsvärk i låren att jag inte kan konditionsträna på cykeln de närmsta två dagarna. Det är skittråkigt! Träningsvärken verkar inte bli mindre för varje gång jag tränar lårmusklerna heller. Fast det klart, de får ju lyfta säkert 100 kg de stackarna. Jag kan kompensera med fler sets på andra benmuskelträningar i stället. Men i morgon blir det styrketräning för överkropp! Där är det inga problem!

Jag har använt mig av Bonniers Trafikskola 4.0 som är från 2002 tror jag. Lite föråldrad, men det mesta lär ju stämma. Jag tror jag har pluggat med programmet i 2-3 veckor eller så. Idag gjorde jag det första teoriprovets om programvaran erbjöd mig. 64 av 65 rätt!! Holy fuck!!

Fast jag kan väl medge att programvaran är kanske puckad många gånger, och jag kände igen vissa frågor sedan förr, så jag visste vad svaret skulle vara. Jag har också lärt mig se igenom deras frågeställning. Svar på frågor som verkar enkelt och okomplicerat är nästan alltid fel Påstående: ”Du behöver inte ta hänsyn till dina medtrafikanter när du svänger till höger”. Ofta!

Farsan fick hem papper om att bli handledare, som vi fyllde i tillsammans. Innan vi kunde skicka in den skulle vi gå en introkurs på 3 timmar. Efter att vi skickat in den skulle jag göra en hälsoundersökning och få uppgifter från optikern för att vi kanske ska få övningsköra tillsammans. Jag tyckte att vi skulle strunta i det helt enkelt, och övningsköra lite på en parkering bara. Han trodde att jag ville ut på vägarna och yra.

Men nej, jag vill bara kunna köra, växla, parkera, starta i uppför/nerförsbacke osv. Sedan ha teorin bakom mig. Sedan gå en intensivkurs till hösten när jag får min löneförhöjning retroaktivt från jan 2008 (ingen aning hur mycket det blir, kan täcka kostnaden med råge, eller bara vara halva summan). Jag vill inte komma till en kurs och aldrig ha suttit på förarsidan av en bil och inte veta hur något vägmärke ser ut.

Så nästa, eller nästnästa helg ska jag och pappa övningsköra för första gången. Jag föreställer mig att vi håller på med det 1-2 gånger i veckan fram till oktober, då jag går intensivkursen. Och innan året är slut har jag mitt körkort för circa 12 000 pix. Det är min plan. Och det går framåt!

Jag hittar ackorden utan att titta till 75 % nu iaf. Och jag hör när det blir fel till 90 %.

Jag hittade ackorden till låten ”Every breath you take”, som jag provade att följa lite. Inte för att det lät någonting som låten när jag spelade, men mest för att ha en melodi att följa. Den tog också med de ackord jag övat in. Det är väl ett sätt att lära mig byta ackord på ett mer naturligt sätt.

Fingertopparna känns lite stumma, men det är helt uthärdligt.

Hela temat med den här bloggen är att jag ska bli bättre. För att bli bättre krävs det tid för att arbeta mot sina mål. Därför är mitt mål att få så mycket tid över som möjligt till att utveckla mig själv, och därför måste jag effektivisera det jag ”måste göra”.

Saker som att städa, tvätta, betala räkningar och arbeta är saker jag gör för att jag inte ser några andra sätt att njuta av mitt liv i nuläget. De är saker jag gör för att kunna avnjuta andra saker. Jag får svårare att njuta av Mozarts musik om min lägenhet ser ut som skräp.

Vad gör de flesta med sin tid egentligen? De få timmar de får över till sig själva är de så trötta att de bänkar sig framför TVn eller datorn. Men de är trötta av en anledning, de har förmodligen inget mål med sina liv. Är något roligt så känner man sig inte särskilt trött som oftast. Jag känner stor drivkraft till att leva nu för tiden, och jag vill inte att en timme ska gå förlorad till något som inte utvecklar mig i en riktning jag tycker verkar kul och intressant.

Därför tänker jag ofta på hur jag kan effektivisera det jag gör, och hur jag kan spara pengar på saker och ting. För ju äldre jag blir desto mer självklart blir det gamla talesättet ”Tid är pengar”. Har man mycket pengar kan man köpa sig mycket tid för sin egen utveckling. Har man mycket tid kan man arbeta till sig mer pengar.

Gör som jag – börja med att lista vad som tar mest tid varje dag sammanlagd, och se hur du kan dra ner på dessa tider. Så att du kan njuta mer av ditt liv, och utveckla dig själv åt det håll du vill. Kanske ersätta TV-tittande med motion, restid med studier osv.

Saker som tar tid i min vardag

Jobba, 8 timmar: Jag kan inte låta bli att gå dit utan att förlora pengar och förtroende. Och jag vill inte slappa på jobbet och göra privata saker. Olösligt fall? Icke!

Jag har kontakt med väldigt mycket människor på jobbet, både fysiskt och i telefon. Ett av mina mål är att öka på min karisma och självförtroende. Detta är en utmärkt sfär för att öva på sådant. Istället för att se ett möte med en användare som problematiskt kan jag se det som en personlig utmaning i hur jag kan framställa mig själv som person. Istället för att klaga över ett tråkigt möte, kan jag studera grupppsykologin och öva på att tala inför publik. Varje dag jag kommer från jobbet kan jag vara mer utvecklad än när jag gick dit. Den dagen då jag inte kan utveckla mig där är det dags att byta jobb anser jag!

Sömn, 7 timmar: Jag vill inte minska sömnen, jag behöver den för att bygga min kropp starkare och hålla min intelligens i topptrim. Det jag kan undvika är att sova 11 timmar på helgerna. Det jag också kan göra är att stressa ner mig själv i vardagen och därigenom få en bättre och djupare sömn.

Restid till jobbet, 1,5 timmar: Nu laddar jag ner massa ljudböcker som intresserar mig. För jag har insett att jag spenderar 1,5 timme om dagen på resande fot, från och till jobbet. Tid som går helt förlorad. Nåja, jag brukar sitta och försöka meditera, men det känns inte optimalt. Så nu kan jag lära mig på vägen till och från jobbet, och vips har jag lagt en timme per dag åt min utveckling som jag inte hade tidigare.

Matlagning, 0,5 timmar: Jag kollade vad som kostade mest i matkostnader varje månad. Mest var ju luncherna på jobbet som jag alltid köpte ute. De har jag dragit ner till 1-2 gånger i veckan, och tjänar därmed  en slant varje månad. Sedan var vegetariska biffar och dylikt näst dyrast. Två quornmiddagar kan lätt kosta 45-50 spänn. Så nu har jag börjat göra egna biffar och kan plötsligt få 15 middagar för 30 kronor istället. Lite billigare! Såserna köpte jag i små tetrapack för 14kr styck förut, och nu har jag gått över till påssåser där jag får samma mängd sås för 4 kr.

Jag lagar alltid större portioner nu för tiden, vilket tjänar både pengar och tid. Ris, bulgur, kamutvete, fullkornspasta osv, kokar jag för 4-5 portioner istället för 1. Såser kokar jag för 2 portioner. Oftast behöver jag bara slänga ihop saker ur frysen på en tallrik och värma i micron så får jag näringsriktig mat som är billig och snabb. Ibland måste jag koka mer basmat, ibland måste jag vispa upp en sås, men det går relativt fort!

Städning, 0,5 timmar: Jag städar inte varje dag, men plockar undan efter mig lite sådär, och städar flera timmar på helgen istället, men i genomsnitt är det kanske 30 minuter om dagen. Jag skulle kunna köpa fler kläder som passar och bara tvätta varannan vecka istället för varje. Jag kunde köpa en liten dammsugare som är lätt att dra fram. Men inte mycket att göra här egentligen.

Många bäckar små! Jag försöker här inte snåla mig fram genom livet. Inte alls! Jag är en livsnjutare. Men det handlar om att kompensera. Är det värt pengarna? Är det värt tiden?!