Efter att ha lyssnat vidare på Tony Robbins ”Get the edge” så kom jag fram till ett par saker idag.
Jag har tänkt i många år att de två största motsatserna i Universum är Kärlek och Rädsla, eftersom rädsla är orsaken till de flesta andra negativa känslor. Som hat, besvikelse, sorg osv. Medan kärlek är orsaken till de flesta trevliga känslor, som glädje, vördnad och engagemang.
Sedan började jag bry mig mer på motpolerna Njutning och Smärta, vilket jag tyckte var mer applicerbart på mitt liv. Jag insåg att alla levande ting, även växter och encelliga djur, dras mot njutning och flyr smärtan/obehaget. Det är den mest grundläggande kraften i alla organismer. Vi strävar efter det vi tror ger oss mest njutning. Skillnaden mellan oss och övriga djur är att vi kan gå omkring och tro saker, medan ett djur mer eller mindre vet vad den vill så är det bra med det.
Ganska ofta tror vi helt enkelt fel, då vi har lärt oss att tänka fel genom åren. Vi tror inte att vi vill ha något, av den enkla anledningen att vi inte tror att vi kan få det längre. Eller att vi inte orkar. Eller att något står i vägen. Vi kan ha hur mycket ursäkter som helst för att inte följa våra njutningar och drömmar. Det är här smärta kommer in i bilden!
Smärta uppstår förstås på ett fysiskt plan om vi skadar oss eller blir sjuka. Men mental och emotionell smärta uppstår oftast av anledningen att vi är missnöjda med oss själva eller vår tillvaro. Visst händer det att vi mår dåligt för andras skull, men det är inte särskilt ofta i jämförelse med hur ofta vi tycker synd om oss själva.
Det jag kom fram till idag var att smärta inte är någonting dåligt. Vilket betyder att det finns en poäng med smärta, men det betyder inte att vi inte ska fly från den. Faktiskt är hela poängen med smärtan att vi ska fly från den till någonting bättre. Utan smärta hade vi aldrig tagit tag i våra problem. Om allt bara vore gemytligt hade vi stått på samma ställe hela våra liv. Och det är uppenbarligen inte därför vi är här på Jorden.
Det finns två huvudsakliga sätt att fly från smärta, det ena är fel, och det andra är rätt.
- FEL: Fly från smärtan genom att dra ner din självkritik. Genom att dra smålögner för dig själv, som ”det är inte så farligt egentligen”. Eller om något är jobbigt så gör man något annat istället för det man ursprungligen ville, och negerar därmed den personliga drivkraften i livet.
- RÄTT: Man inser fakta, man inser att man är rädd. Det gör ont, det smärtar. Men man använder smärtan för att komma ur sitt dåliga beteende. Man ska inte fokusera på smärtan, utan på det man vill åstadkomma. Men med smärta som varningssingal vet man när man tagit fel stigar i livet. Försök inte lindra smärtan genom att linda in situationer i bomull!
Lider man av att vara överviktig exempelvis, för att man inte känner sig accepterad är alltså en taktik att bara umgås med feta personer, att säga till sig själv att skönheten kommer inifrån. Eller att tycka att man trots detta ser ganska bra ut. Acceptans är jätteviktigt, MEN, det driver dig inte framåt. Håller du på så här så kommer du förmodigen att dö som det fetto du är.
Du bör istället inse att du är överviktig. Se dig själv naken i spegeln. Tänk på alla situationer som du mått sämre av att ha din kroppsform. Fokusera på vad du verkligen vill uppnå i framtiden, och låt ingen misstro hindra dig för att börja jobba mot det NU. Om du tänker att du ska börja i morgon, så lever du kvar i ditt gamla tankemönster och kommer att misslyckas. Du börjar NU, och du ViLL! Annars vill du inte på riktigt – och det är därför du kommer misslyckas. Behöver du förbereda dig mentalt? Bullshit, du kan börja direkt. NU NU NU!
Alltså; Notera smärtan. Se varför den är där. Och gör sedan något åt den. Försök inte undkomma smärtan med minsta möjliga ansträngning så att du står ut med dig själv. Ta dig ifrån det som smärtar med kraft, beslutsamhet och disciplin! Du ska inte stå ut med dig själv, du ska älska och se upp till dig själv! Du ska vara stolt över att vara du!
