Jag förlorar mig i tiden

Jag lyckas knappast leva i nuet hela tiden. I ett annat inlägg skrev jag att man inte bara skulle leva i nuet, och det tycker jag fortfarande stämmer. Man ska planera för framtiden, och dra lärdom av det förgångna. Men man kan aldrig utföra en förändring någonstans utom i nuet. Därför är det utan tvekan den mest kraftfulla tidpunkten – dessutom är det alltid nu!

Jag har som mål att leva ofta i nuet. Och ibland tror jag mig göra det, men det gör jag inte alls särskilt ofta. Jag kan tänka att jag ska leva i nuet om en kvart, därför att jag har fullt upp med något annat just då. Det är en ganska korkad inställning – eftersom när man gör något så gör man det i nuet, och då tjänar man definitivt på att fokusera på nuet.

Det kan vara småsaker som är obekväma, att gå bland 1000 människor i en affär exempelvis. Då tänker jag att jag ska avnjuta nuet bara jag kommer därifrån. Men det är ju just där jag behöver leva i nuet. När man mår som sämst behöver man ju tänka som allra hårdast på det som är där och då. Det är inte så konstigt egentligen, för det är sällsynt själva nuet är besvärligt. Snarare är det tankarna kring det som är jobbigt, eller våra historier kring nuet som ställer till det.

Exempelvis, människorna omkring mig är inte jobbiga i nuet, de bara står där. Men min historia om att jag måste skynda mig för att hinna till en annan affär, och mina tankar kring att jag blir förhindrad att nå mitt mål, gör mig arg. Det är lätt att tro att det är nuet som gör en arg, men det är det inte. Det som gör en arg i detta fall är tanken på att man missar ett möte eller kommer hem för sent – något som alltså ligger i framtiden, och som vi faktiskt inte vet någonting om.

Allt man gör, när man lever i nuet, blir bättre än annars. Allt man gör förtjänar ju detta, anser jag. De saker som inte förtjänar hela ditt fokus tycker jag att du ska avsäga dig, så du får lite mental ro.

Tänk om du lyssnar till 100 % vad människor har att säga. Tänk om du inte gör någonting annat än att laga mat när du ska laga mat. Tänk om du kunde fokusera på en arbetsuppgift, även om du någonstans vet att hundra kvarstår när du är klar? Det blir så himla mycket mer njutbart, och faktiskt mer effektivt också.

Skriv en kommentar...