Tonys magiska liv

Jag har skrivit två gånger nyligen om att strukturera upp sitt liv, med listor och informationssortering. Jag tror inte att alla riktigt förstår varför jag vill ägna mig åt detta, eller hur det känns att faktiskt göra det. Den enkla anledningen till att jag vill strukturera upp allt omkring mig är för att jag ska kunna vara latare!

Jag vill inte förlora hus, lägenhet och allt jag äger, i så fall kunde jag lika gärna slutat jobba och flyttat ut i skogen. Nej jag vill behålla allt det där, men samtidigt gå omkring och njuta och vara lite av en slacker.

Har man allt ordnat för sig så kan man med gott samvete bara ta det lugnt och njuta av nuet. Inga störande tankar som påminner en om saker man borde göra. Idag har jag övat lite på detta.

Jag har försökt att slappna ordentligt och se livet som ett spel, och inget blodigt allvar. En stor inspirationskälla för mig, gällande denna typen av liv, är karaktären Peter Gibbons i filmen Office Space. Det är en kille som, liksom jag, arbetar i kontorslandskap och får göra mycket samma saker dagarna i ända.

En dag blir han utsatt för en misslyckad hypnos. Tanken var att han skulle slappna av ordentligt, men han tas aldrig ur hypnosen igen. Han blir den största slackern genom tiderna, men till hansförvåning så blir hans liv bättre, i stället för sämre. Han blir befodrad i stället för avskedad. Jag har tänkt lite på honom idag, så jag började söka på internet efter en video som visar hans sätt att vara, men hittade tyvärr inget sådant.

Så jag fick anstränga mig i någon timme och redigera ihop lite material, var så goda. Utöver den här tiden så har det tagit flera timmar att hitta en bra lösning för att strömma video från den här bloggen. Filmen är en kvart ungefär. Fast ni borde verkligen se hela filmen, den är jävligt rolig

Jag satt just på min inglasade balkong och snodde åt mig lite solvärme, som jag inte känt på ett tag. Jag trodde att jag skulle få vänta ett halvår på att få känna sån värme.

Hur som helst, så insåg jag att jag tänker på annorlunda sätt när jag sitter i solsken än jag gör annars. Jag började fundera på att alla miljöer får oss att tänka annorlunda. Tar vi ett bad så tänker vi annorlunda än när vi står och lagar mat. Ligger vi i soffan tänker vi annorlunda än när vi ligger i sängen.

Detta är intressant, då de flesta människor gör samma saker på samma sätt varje dag. Vi vet ju också att olika människor får oss att tänka, känna och agera på olika sätt. Varför inte använda oss av världens mångfalld för att utforska våran egen mänskliga potential?

Om ni har fastnat i något tankemönster, eller exempelvis har skrivtorka – gå ut och gör något ni aldrig har gjort förut!

Jag skrev för ett tag sedan att jag inte hade så bråttom att gå ner i vikt, utan skulle kolla vid månadsskiftet om jag behövde dra ner ytterligare på kosten eller inte. Fail på mig, jag kände mig manad att väga mig i morse, och jag hade bara gått ner 1,4 Kg på typ tre veckor.

Det är inte alls OK. Det dubbla hade varit OK. Jag får börja med att sluta med den mörka chokladen till téet och avocadon på kvällarna, samt äta lite mindre portioner. Man vill ju inte dra ner för mycket heller, då riskerar mina muskler att bli mindre.

Jag vet ju faktiskt inte hur mycket av viktnedgången som är fettvikt och ej. Kan ju tänkas att jag fått mer muskler också. Det ser vi tydligare nästa söndag, när jag mäter mig. Hur som helst får det bli lite skärpning. Jag hade ju tänkt hålla ett snitt på 4 kg i månaden.

Bara för att man arbetar lugnt och metodiskt innebär inte det att man är långsam eller ineffektiv – snarare tvärtom. Nu finns det förstås de som bara slöar och verkligen är ineffektiva, men det finns också de som tänker efter före de handlar, och i framtiden tjänar oändligt mycket tid i jämförelse med någon som betar av problemen utan eftertanke.

Det hände en grej när jag gick till jobbet idag som fick mig att skratta till. Halvvägs till jobbet gick en snygg tjej mig förbi, i rask takt. Hennes små, smala ben gick på som trumpinnar, och jag ägnade 2 sekunder åt att undra vart hon skulle och varför hon hade så bråttom.

När jag väl var nära jobbet så såg jag henne igen – jag hade gått förbi henne, och hon gick fortfarande lika fort som tidigare, och jag strosade fram i min egen takt precis som innan. Antingen hade hon gått fel i sin stress, eller så brukar hon bara ta väldigt ineffektiva vägar för att nå sina mål.

Det fick mig att tänka till lite. Det handlar förstås inte bara om gångvägar, utan om hela livet.

Jag skrev nyligen om att ha ett rent psyke, genom att ha ordning och reda omkring sig. Tanken är att alla objekt man äger, och alla saker vi ”borde göra” tar vår energi och får oss att må dåligt.

Idag har jag gått vidare med att rensa upp saker. Min inkorg är tom, både på jobbet och privat (i alla fall när jag lämnade idag, nu är det säkert 5-6 nya mail, men jag tar dem i morgon). Inkorgen har nog inte varit tom mer än någon gång i början när jag satte min fot där.

Har jag gjort alla sysslor som fanns i inkorgen? Verkligen inte, men jag har strukturerat upp det, och slängt massa. Det som var värt att spara hamnade antingen i en av referensmapparna som typ ”Serverlösenord” och ”SPSS”. Sådana hade jag sedan tidigare. Men de nya katalogerna är ”Att göra”, ”Att läsa”, ”Väntar på” och ”Be om hjälp”.

I dessa skall alla brev in, som inte bara är information om en specifik sak jag har nytta av i framtiden. Vid en första anblick kan det verka jobbigt att se allt man måste hinna göra framför ögonen. Men det är faktiskt bra mycket jobbigare att ha så mycket att göra och samtidigt ingen ordning, så att man inte vet vad som ska göras, när det ska göras och hur mycket som är kvar.

Även mina ”Information”- och ”Att göra”-korgar är genomgångna, de är motsvarigheterna för fysiska papper. Jag slängde massa saker jag aldrig kommer ha nytta av, och förde in buntarna med papper som bara var just blandade högar, med skräp och viktiga saker från chefen i samma hög.

När jag skrivit klart det här brevet ska jag samla alla papper jag har hemma också, och slänga gamla kvitton och ”viktig information” som är föråldrad. Sedan börjar jobbet med att beta av alla dessa saker som ska göras. Privat är det ganska lugnt, det har jag kontroll över. Men jobbet har jag ingen koll på längre, och det måste jag ändra på om jag ska orka vara kvar där. Ju längre man jobbar på ett ställe, desto mer blir man en del av enheten/företaget. Och våran enhet är underbemannad och stökig. Så det är ju knappast jag som blivit sämre på mitt jobb.

Min stora tanke är i alla fall att man inte ska ha något som man inte har någon nytta av. Det gäller inte bara papper och information – utan även saker i hemmet.  Bortsett saker som är vackra och ett fåtal saker jag har minnen från. Jag tror helt enkelt att allt som är okänt för oss pockar på vår uppmärksamhet på en omedveten nivå. Och detta skapar en känsla av oro som man inte riktigt kan förstå sig på.

Så vill jag ju inte ha det. Jag vill gå omkring och vara totalt trygg och tanklös, med vetskapen att allt är som det ska vara. Eftersom jag planerat, strukturerat och sorterat redan i förväg.