Tonys magiska liv

Jag fuskade i morse och vägde mig mitt i månaden, för jag var så nyfiken. Det bara kändes som att jag hade gått ner massa. Jag vågade inte hoppas på något, men önskade någonstans att jag förlorat 2 kg på 2 veckor. Det var 4 kg! WTF?!

Det är därför man inte ska göra flera förändringar samtidigt, nu vet jag inte vad som fick detta att ske plötsligt… jag är aslycklig i och för sig, men lite konfunderad Det kan bero på nåt av följande…

• Tillförande av mer protein i kosten (proteinpulver).
• Ganska mycket diarréer (ursäkta för ev. interna bilder), förmodligen också pga. proteinpulvret.
• Jag har dragit ner kaloriintaget ytterligare, inte orkat äta sedan ett tag tillbaka. Hoppar över måltider och orkar inte äta upp hela måltiderna alltid.
• Mindre stress pga. ledighet från jobbet.
• Mer sömn, pga. ledighet från jobbet.

Ja, jag vet inte. Antar att jag kanske bör väga mig nästa lördag igen, och se efter vad som hänt. Förhoppningsvis stabiliserar sig magen nu med nya proteinpulvret. Annars har jag väl världens bästa bantningspulver – sojaprotein! Fast det finns trevligare sätt att bli av med övervikten än genom baken.

Jag känner inte att jag trivdes med proteinpulvret jag köpte. Smaken har jag börjat vänja mig vid… men jag får diarré av skräpet… jag har sökt lite på nätet. Det verkar som att vissa reagerar så på sojaprotein, eller om proteinet är gammalt.

Jag är inte så fanatisk vegan längre, så jag provar på vassleprotein istället. Gick in i en hälsokostbutik nära körskolan idag. Det har ungefär samma näringsinnehåll som det gamla hade, fast de såldes bara 1 KG och var dyrare.

Men jag tror jag ska halvera intaget också, lite för att vara ekonomisk, men också för att det kan vara slöseri. Om jag tar rekommenderade portioner av det nya pulvret, två gånger om dagen så får jag i mig 40 gram protein, vilket är hälften av vad jag proppade i mig förut, så räcker ändå 1 KG i 20 dagar. Då är 313:- inte så mycket längre.

Då bör jag landa på ca 120 gram protein om dagen, vilket jag tror är inom den rekommenderade gränsen för mig. Även om jag nog kan äta 160 gram utan problem så ska jag iaf börja med det här i någon månad och se hur det artar sig. Alla förändringar bör ske långsamt. Ju.

Ska börja med nya pulvret i morgon… inte ikväll. Får se hur magen reagerar på det här först, ingen diarré ikväll tack! (ska träffa en tös)

Ja då har jag kört i bil i circa 8 timmar, och börjar känna mig hyfsat säker bakom ratten. Är avslappnad när jag kör, och har riskbedömning och rätt fart och växel för det mesta.

Jag hade en ny körlärare idag, shit va hon babblade på Men hon var jättebra och rolig. Hon godkände ”nivå 7″ för mig idag, vilket betyder att jag kan hantera en bil och köra omkring mer eller mindre riskfritt. Innan man klarat denna nivå får man inte köra in på tätort.

Det har vi väl i och för sig redan gjort lite. Idag körde vi i Kortedala, och en stund i Gamlestan. Hon lät inte sådär övertygad om att jag skulle klara det på de här två veckorna dock, inte för att jag frågade, men i alla fall. Vi får se helt enkelt, var väl hennes attityd.

I början av nästa vecka ska jag höra igen hur det går. Om de tror jag behöver fler lektioner så bakar jag gärna in dem nästa vecka, utöver de andra. Jag lär mig rätt fort, vad det verkar.  Samtidigt vet jag inte hur pengakåta dom är… erbjuder jag dem pengar så kanske dom helt enkelt tar dem och berättar att jag behöver de extra lektionerna.

Jag har åter igen noterat en förrändring i mina drifter och lustar gällande mat sista veckan. Det gjorde jag för flera månader sedan, men nu känns det som nivå 2 slagit igenom. Det märktes ännu mera av sedan jag började med proteinpulvret…

Jag vill verkligen inte äta onyttig mat längre. Inte för att psyket säger att det är dåligt, utan för att min kropp mår dåligt över tanken. Jag kan inte äta särskilt mycket längre. Två mackor och en proteindrink får mig proppmätt.

När jag var på resturang och åt med Jenny så kunde jag inte äta upp hälften ens, och jag har käkat rätten tidigare, och jag råkar minnas att jag brukade äta upp hela. Åter igen inte för att jag försökte göra det rätta, utan för att jag hade mått illa annars.

Jag har sneglat upp mot bokhyllan där alkoholen står många gånger i helgen där psyket faktiskt sagt att det vore roligt, men där kroppen verkligen bara inte ville. Det är som att kroppen påminner mig om de långsiktiga resultaten av mina handlingar… innan jag ens har börjat dricka känner jag känslan av hur det kommer kännas att vara bakfull och seg.

Och träningen har också blivit skum. Idag har jag tränat en gång på morgonen som vanligt, och styrketränat armarna tidigare än vanligt, klockan 14. För jag var färdig så tidigt från körskolan. När klockan var 17-18 så hade jag redan börjat känna mig ganska slapp och ville träna mer. Det har jag dock inte gjort, där tror jag kroppen har fel faktiskt

Men det är som att kroppen verkligen fattat vad jag hållit på med nu i snart ett halvår, och gör det per automatik, även när psyket sviker. Jag älskar min kropp!

Då har det satt igång på allvar då ja! Efter ca 10 ”lektioner” med far min har jag nu påbörjat en intensivutbildning för B-körkort. Yeay!

När jag kom dit fick jag sitta ner och vänta en stund, innan jag fick mina böcker. Oj, det var en knippe det! Men ganska snart var det dags för första körlektionen av två, den dagen. Han hette Hans, och jag gillade honom direkt. Han verkade lugn, metodisk och smårolig.

Först gick vi igenom hur man skulle sitta, hur man ställde in speglar, och vilka roliga knappar man kunde trycka på. Inte mycket nytt på den fronten. Så vi gick raskt vidare till dragläge och körde omkring lite på ettan. Även detta gick som smort (tydligen), så jag växlade över till 2an och plötsligt var jag ute på en liten väg och körde. Det gick fort! ”Shit!”-känsla!

Ja, sedan satt jag och läste ett kapitel ur boken och försökte memorera det jag lärt mig. Motorbroms var något som jag fick lära mig mycket mer om, och fick förståelse kring hur nyttig den var. Även hur och när man ska bromsa. Exempelvis att inte bromsa för mycket innan en korsning innan man vet om man får möten.

Nästa lektion så gjorde vi ganska mycket samma sak, bara att vi använde fler växlar, och plötsligt var jag ute på en riktig väg och körde omkring i 70 km/h. Ännu en ”OMG”-känsla Men fruktansvärt kul faktiskt! Fick lära mig mer om bilens kanter, och att bilen var mindre än jag trodde. Jag ville gärna köra ut mot kanten av vägen för att undvika kollision. Lite för mycket tydligen.

Nu har jag suttit hemma och pluggat vidare, och jag räknade just sidorna jag läst. Till helgen bör boken vara bearbetad och klar, vilket i så fall ger mig gott om tid att gå igenom detaljer och repetera.

I morgon ska jag tydligen lära mig växlar i samband med svängningar i korsningar, start i lutning med mera (blir noga inga problem). Jag frågade Hans i slutet av sista lektionen om han kunde utröna om hur nära körkotet han trodde jag kunde komma på de här två veckorna. ”Rätt nära, du har inga tydliga motsättningar i varje fall vad jag sett hittils”, eller liknande svarade han. Känns bra!

Fast jag måste säga att det känns lite som semester ändå faktiskt, även om det är mycket att ta in, så har jag ändå mycket mer fritid om dagarna. Folk som klagar över att intensivutbildningar är så fruktansvärt intensiva har nog ganska slappa jobb?