Tonys magiska liv

Viktnedgången har inte gått så bra på senaste, jag har hamnat i en svacka där jag skött kosten halvdant. Jag har känt motstånd, inte riktigt sett poängen. Min enda motivation har varit att jag känner mig kass som jag är nu, och vill slippa må kasst i framtiden, men det har inte räckt som motivation. Idag har jag insett vad som fattats…

Jag har någonstans känt mig så låg på grund av min dåliga disciplin att jag inte kunnat tro på att jag kommer lyckas bli smal. Jag har tänkt att jag kan gå ner i vikt, men att det verkar ta sån jäkla tid. Men jag har inte kunnat se det framför mig, att jag kan bli helt smal, stark, snygg och bäst.

Jag har insett att det är det allra viktigaste med att nå sina mål, att kunna se det framför sig. Kan man inte det, så är det lönlöst. Ingen disciplin i världen kan få en att stå fast vid sina beslut när man inte känner inom sig varför man gör det man gör. Idag har jag tänkt om, och för första gången på flera veckor känns det nära att nå mina mål. Det gör också att jag med glädje kan gå hungrig, eftersom jag vet att jag kommer nå mina mål om en inte allt för lång framtid.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, ni som vill gå ner i vikt, nöj er inte med att vara knubbiga! Alla jag känt som bantat säger saker som ”Jag behöver inte bli jättesmal, bara inte såhär fet som jag är nu, lite knubbig så är jag nöjd”. Det säger dom inte för att de vill vara knubbiga hellre än smala, utan för att de inte kan föreställa sig att vara smala. Det känns som de ljuger för sig själva, och därför är det ingen lockande tanke.

Men jag menar på att ju längre ni kan tänka er, desto fortare går det, och desto mer kraft kan du få. Ni måste bara hitta ett sätt som gör att ni kan tro på att ni kan lyckas. Försök med att visualisera och känna efter hur det skulle kunna vara att vara helt smala. Allt ni skulle kunna göra som ni inte gör. Ja, ni får hitta eran egen väg. Men kom ihåg att tron krossar alla eventuella hinder som ingenting om den är stark nog.

Som jag sagt tidigare i bloggen så tror jag att man får det man fokuserar på i livet. Oavsett om man tänker positivt eller negativt kring något så kommer man attrahera det till sitt liv.  Det gör ju negativa tankar ganska farliga, eftersom man inte kan exkludera skapelser genom att säga ”inte” till dem.

Den biten är ganska självklar för mig, och jag skiter i om ni tycker det är ogrundat, konstigt eller korkat. Så lever jag mitt liv, och mitt liv är bättre än de flestas verkar vara. Men hur som helst har jag kommit till ett vägskäl där jag inser storheten av att alltid tänka positivt.

Som ni ju vet är det lätt att glömma bort att tänka positivt ganska ofta, man faller in i gamla mönster. Men när man verkligen ger sig fan på att lyckas, så inser man hur jäkla långt ifrån alltid-positiv man är. Jag kan då och då fyllas av en dålig känsla, en expanderande tomhet i magen av orolighet på grund av något jag tänkt på. När jag inser att jag mår dåligt och tänker att jag borde tänka positivt istället inträffar nåt intressant…

Jag bestämmer mig ganska ofta för att jag borde tänka negativt, i alla fall i ”det här fallet”, för det är ju så berättigat. För, det är så illa att jag ju måste tänka ut hur jag ska undfly situationen, eller kanske hjälper det om jag sitter och grubblar över det en stund i alla fall? Jag vet inte vad det är för sjuk drift jag har att rättfärdiga ett beteende som gör mig olycklig.

Så, det är något jag håller utkik efter nu för tiden. Det finns aldrig en ursäkt till att tänka negativt. Det finns alltid ett sätt att tänka positivt kring allt. Varför skulle jag tänka något annat än tankar som gör mig glad? Även om Law of attraction inte existerar så bör man väl ändå välja tankar som gör en glad? Varför inte? Kommer du på någon anledning?