Tonys magiska liv

Jag har sedan ett tag velat ha en personlig tränare som jag kunde bolla idéer och som kunde peppa mig. Men sådant är ju svindyrt… många hundralappar i timmen blir det. Sökte lite för skojs skull efter personliga tränare på nätet, och det fanns ju några faktiskt!

Såklart kan det inte jämföras med en riktig PT, men som komplement till min träning tror jag det är bra. Eller det får vi se! För 498 kr / 10 veckor så gör det inget om det skulle vara dåligt. Stället heter VinnandeForm.se, om ni är intresserade.

Först fick jag svara på en jäkla massa frågor om mig själv, mitt liv, min kost och min träning. Jag ska få en uppföljning nu är tanken. Tänkte undvika att betala till jag ser vad dom går för Sedan är det tänkt att man ska föra dagbok över vad man äter, men fan vet om jag orkar det. Det ska jag ju ändå börja med snart igen med min egenprogrammerade matlogg, som är bättre.  Hoppas de kan hjälpa mig ändå. Och att de inte vill ta ifrån mig min HIIT-träning.

Jag håller er uppdaterade om vad de går för längre fram…

När man tänkt mycket i sitt liv på saker och ting, så blir det lätt att man försöker komma fram till någon helhetslösning på hur man ska göra, tänka och känna för att alltid må bra i livet. I olika perioder av mitt liv har jag trott olika saker om vad som gör en lycklig, och dessa metoder har ibland varit helt paradoxala.

En sådan paradoxal grej som alltid dyker upp i mitt liv är följande två sanningar:

1. Vill man åstadkomma en viss sak, så måste man först och främst ändra sina känslor så att det känns som att man redan har saken man strävar efter. Genom att ha samma energinivå som saken man söker, så attraherar man det. Det handlar alltså om att vara nöjd och glad för saker man ännu inte har, som om man redan hade det.
2. Vill man verkligen åstadkomma förändringar i livet så måste man se kritiskt på saker och ting, och ibland bli förbaskad på sig själv för att ta i med hårdhandskarna. Vill man gå ner i vikt så får man ibland bli riktigt less på att vara ett praktfetto, för att få kraft att ändra på sig. Skulle man vara nöjd med sin kroppsvikt eller bortförklara den, så får man ingen kraft för förändring.

Så, va fan, vad göra?! Vara nöjd med det som är, och attrahera bättre saker den vägen, eller vara kritisk mot det som är och därigenom få kraft för att nå förändring? Det krävs en viss mognad för att inse att varje metod har sin tid och sin plats, och att ingen av dem är fel.

Man ska aldrig använda sig av variant 2 om man inte är beredd att arbeta för att få förändring. Att gå omkring och hata det som är, utan att ta i med hårdhandskarna är sinnessjukt och kommer leda till extremt mycket lidande.

Variant 1 är till för att upprätthålla det som är bra som finns i livet redan, och få mer utav det du tycker om. Uppskatta det som är, se det, älska det, så kommer du få mer av detta. Men när vi inte längre kan föreställa oss att vi kan få allt drömmer om endast genom att önska oss det, så måste vi övertyga oss på något sätt.

Hjärnan tror ofta att det behövs fysisk åtgärd för att vi ska lyckas. Och om så är fallet, och om handlingarna är obekväma, så måste vi ibland utsätta oss för så mycket lidande att vi en dag säger ”NEJ!! ALDRIG MER!! NU JÄVLAR!!”.

För, sanningen är den, att vi kan få allt vi önskar oss, endast genom att tänka rätt. Jag kan nå min målvikt utan att förändra kost eller motion. Men mitt undermedvetna tror inte på detta, när jag äter så känner jag att jag går upp i vikt. Det är en väldigt djupt rotad tro i mig. Jag kan förändra mitt undermedvetna, men det skulle krävas så mycket mer energi än att faktiskt bara börja träna och äta rätt.

Så, följ universums exempel, gör det som kräver minst energi för stunden för att nå dina mål!

Nu har jag ändå kört en hel del, och i och med att jag och pappa också kan köra så har det blivit 6-7 timmar i veckan sammanlagt. Pappa tycker jag kör helt okej nu, lite småmissar, men det kommer jag göra även när jag har körkort. Körskolan tycker också att det tagit stora kliv framåt.

Jag frågade körläraren igår om en prognos, för att jag ville bli klar snart. Hon tyckte att ”Nej nej, inte än, du har precis börjat bli duktig, jag vill se mer vad du kan”. Men vad hon menade med detta vet jag inte, om det är 2 veckor kvar eller 2 månader.

Möjligheten finns ju också att köra upp på annan ort, jag tror jag skulle klara det då faktiskt. I morgon ska vi köra samma väg som man får köra när man kör upp i Göteborg, så får vi se hur långt ifrån jag kan tänkas vara. Det ska bli kul! Förut ville jag ju köra upp i Göteborg för att jag skulle känna mig säker med att köra i stan, men det gör jag egentligen redan, så om jag kör upp i Säffle eller in Göteborg kvittar mig.

Jag tänker behålla mitt mål att få körkort till 1 april (då ska jag även väga tvåsiffrigt! ).

Jag satt och kikade lite på sådana där före- och efterbilder ni vet med folk som gått ner i vikt. Som inspiration då… jag stör mig så jäkla mycket på hur de fuskar! Förebilden är de oftast nakna på och ser jättefeta ut pga. ljuset och klädnad. På efterbilden däremot är posar de, är i rätt ljus och ska precis på fest.

Jag undrar om vissa ens går ner i vikt alls Kolla nedan exempelvis, hur ska man veta hur mycket hon gått ner i vikt? Hon kan se nästan lika dan ut utan kläder…

Aja, är det på det viset så kan jag också stoltsera med mina före- och efterbilder. Om förebilden får vara från dag 1 då jag började gå ner i vikt där jag ser allmänt skabbig ut och efterbilden som en av de bättre bilderna på mig ever. Var så goda, visst är jag duktig?

Idag ökade jag motståndet på träningscykeln, första gången på riktigt länge. Jag har väntat med det för att jag inte velat bygga benmuskler, utan för att öka konditionen. Men nu var det rentav svårt att cykla fort nog, så jag var väl tvungen.

Det är en rejäl skillnad mellan 5/8 och 6/8 också, men det gick bra. Första minuten trodde jag att jag skulle gå, men sen var nog den enda skillnaden att jag inte kunde cykla lika fort, och att jag svettades mer.

Jag tror jag ska öka armträningen också… jag brukar köra 13-kiloshantel för biceps, 5×6. Men det känns mest kul nu, och jag orkar mer, så jag kör 10 reps ibland. 15 ibland. Så jag tänkte köra 10×6 nu istället, det blir nog lagom.

Jag har också börjat öva upp min vighet, eller min brist på vighet snarare Vill komma upp i lotus utan att lida för mycket, nå mina tår med raka ben sittandes utan att dö. Osv.