Tonys magiska liv

Såhär äckligt kan det se ut

Jag har försökt leva på råkost ett flertal gånger i mitt liv och har misslyckats varje gång. Oftast har jag blivit för svag och hungrig, och har därför gett upp. Nu plötsligt, när jag inte har ambitionen att gå över 100 % till råkost/levande föda, så går det hur bra som helst.

Igår morse drack jag min grönsaksdrink som vanligt, tillsammans med min vanliga frukost och kände mig mätt och belåten. Jag fortsatte med en sallad till lunch med mest grönsaker, men några pastabitar och dressing. Till middag/kvällsmat drack jag ännu en grönsaksdrink, den här gången med avocado i.

Med avocado upptäckte jag att det blev bra mycket godare och att det kändes bättre efteråt. Drinkarna blev krämigare och mjukare i smaken (fett!). Jag uppskattar en sån drink att bli kanske 500 kcal och ganska många gram fett. Men det är inga problem så länge jag inte överstiger 2000 kcal om dagen.

I morse gjorde jag ännu en sån drink med avocado, men skippade den vanliga frukosten. Jag visste inte om jag skulle stå mig på det, men jag kan nu glatt meddela att jag inte är ett dugg hungrigare nu än när jag brukar vara. Woo! Nu ska jag strax käka vanligt ”dött käk” i och för sig. Ett mål mat om dagen med död föda är okej är tanken.

Förr har jag haft problem med diarréer och gaser när jag kört med den här typen av kost. Mycket en invänjningsfas, men den här gången är det inga som helsta problem. Känner mig även piggare och mer klartänkt. Kroppen kan bli trött, men aldrig psyket!

Skillnaden är nog att jag inte käkar massa socker. Tidigare gånger på levande föda så käkade jag nog mer frukt än grönsaker. Gjorde blandningar av banan, mandlar och dadlar. Väldigt sött och gott, men inte så nyttigt. Socker sägs vara dåligt i alla former, och försurar kroppen.

En annan sak är att jag försöker att inte blanda kolhydrater och protein i samma måltid. Jag har hört att detta är upphov till gaser och till att magen får problem att processa maten. Dessa bryts ner på helt skilda sätt nämligen.

Så detta känns ganska kul! Känns som något jag kan leva på utan att lida, tvärtom, må bättre på! Och jag lär gå ner i vikt på det, även om kalorimängden är ganska oförändrad. Enligt teorin så gör grönsaker (särskilt avocados och mandlar som jag käkar nu) kroppen mer basisk, vilket ger kroppen chans att processa gifter och försuringar i kroppen.

Kroppens fett agerar som ett skydd från dessa gifter, så fettet kan smälta bort först när gifterna har avlägsnats. Aja, för er som inte läst något om detta låter detta förmodligen som bullshit, jag orkar bara inte övertyga andra just nu Det finns belägg för det som sägs i varje fall.

Det är ganska ofta jag får höra de orden nu faktiskt, och det är ju roligt Flera gånger om dagen ibland. Det är lite märkligt då jag gick ner mycket fortare förut, och nu tycker jag själv inte att det syns någon direkt skillnad från månad till månad.

Men folk undrar hur jag gjort, vad jag äter och så vidare. Jag har till och med inspirerat någon hörde jag. Kul!

Min barndomskompis har också varit väldigt duktig, kanske duktigare än jag faktiskt. Han har väl gått ner en 35 kilo snart, och det syns verkligen på honom. Han var och hälsade på min arbetsplats (han har praktiserat här tidigare) och fick höra att han blivit mindre ett flertal gånger. Glad för hans skull! (och lite avundsjuk, för han går ner snabbare än jag nu).

Jag har tyckt det segat sig fram med viktminskningen ett bra tag nu egentligen, men jag märker ändå lite roliga saker som förändras då och då.

1. Det var den första riktigt varma vårdagen i lördags, jag tog en lång promenad med min älskade Jenny. Det tar nämligen 40 minuter hemifrån henne till affären, och vi fick vandra dit och tillbaka. Jag flåsar mycket mer än henne i uppförsbackar, men jag känner mig inte helt död. Ej heller svettas jag något. Förra gången jag var där var det jättekallt, och jag svettades som en gris innan vi var framme.
2. Mina favoritjeans verkar aldrig gå sönder i grenen!! Det är ett problem jag haft sedan, typ, högstadiet. Eftersom jag har haft så stora lår så har de slitits sönder sakteligen mellan benen, och inom 3-6 månaders flitigt användande så är de alltid sönder. Det är jävligt skönt (och ekonomiskt) att slippa detta!

Jag lyssnade på Tony Robbins – Living Health i förrgår, och han började åter igen inspirera mig att äta mer grönsaker och mer alkalisk kost (jag skrev om det en annan gång). Så, jag sprang iväg och köpte mig en mixer för 800kr som synes till vänster.

Har haft mixers förut för 300-400kr, men de går bara sönder, så jag slog på stort. Men det såldes mixers för 3500kr också. jag förstår inte riktigt vad som rättfärdiga såna priser :-S

Jag har mixat lite gröna drinkar nu, som smakar sådär, men jag gör dem inte för smakens skull, utan för att få i mig mer vitaminer och stabilisera syran i kroppen. En vanlig drink kan innehålla broccoli, morötter, paprika, lime, svartpeppar, gojibär, is och lite spirulina.

Jag mixar på morgonen, dricker två stora glas och tar med mig ett till jobbet. Hittils har jag även gjort på kvällen. Jag har inte riktigt strukturerat det, jag är lite kluven. För bara några dagar sedan ansträngde jag mig för att få i mig 150 gram protein om dagen, och idag känner jag för att följa alkalisk-föda-tankarna igen, där protein ses som ganska dåligt om det överstiger några ynka procent.

Jag vill inte förändra för mycket samtidigt hur som helst, så jag börjar med att dricka dessa drinkar på morgon och kväll, och äter resten som vanligt. Och försöker samtidigt att hålla mig under 2000 kcal. Vi får se vart det landar. Jag var ganska rädd för att förlora muskelmassa förut, det är jag inte riktigt längre. Jag tror inte det kommer ske heller.

I framtiden skulle jag gärna gå över till att äta nästan enbart råa, basiska grönsaker, och kanske en vanlig måltid om dagen. Men vi får se, sådant lovar jag inte

…hade medarbetarsamtal på jobbet igår med fabbro chefen. Där ska vi diskutera hur vi tycker att det går för mig och min utveckling, och vart jag vill hamna nästa år när vi har samma samtal.

Det gick väl sådär, fick mig en tankeställare i varje fall. Jag hade tänkt gå in med attityden att jag behandlats ganska orättvist, med tanke på min lön i förhållande till de andra nätverksteknikerna. Jag anställd som ”junior nätverkstekniker”, och jag vill gärna bli av med juniorstatusen. Jag har 24 000 idag, de andra har 29 000 och uppåt. Egentligen är jag rätt nöjd med lönen, men varför skulle jag inte förtjäna lika mycket som dom?

Men jag antog ingen tuff attityd, istället förstod jag faktiskt varför jag hade juniorstatusen. Kände att det inte var läge att hävda mig, utan att jag får satsa på nästa medarbetarsamtal istället. Han var nöjd med samtliga delar av mitt arbete, men han hade åsikten att jag var under förväntan vad det gällde initiativtagande. Han trodde att det berodde på oerfarenhet (jag är nyss fyllda 26).

Först tänkte jag säga emot, men han har faktiskt rätt (för en gångs skull). Jag har hamnat i ett fack på jobbet, där jag gör det jag brukar göra, och inte går vidare eftersom jag vet att ingen annan sköter mina arbetsuppgifter om jag låter bli. Det är inte ens mina tilldelade arbetsuppgifter… det har bara landat på mig. Mycket av det bör IT-supporten ta hand om, och denne IT-support är min kompis, som blir jävligt vresig för minsta lilla. Man får alltid skit om man skjuter över någon uppgift på honom. Han har mindervärdeskomplex eller nåt…

Anyway… när det kommer nya, större uppgifter, som upphandlingar för hundratusentals kronor eller utveckling av vår driftmiljö, så håller jag mig lätt lite undan. Det verkar för stort och jobbigt för mig, jag vill helst hålla på med det jag redan känner mig trygg med. Det är ju också en jävla inställning! Klart man inte når någonstans då! Jag får börja slåss med de andra nätverksteknikerna om att ta dessa jobb. Vi är alla överbelastade, men vi måste dela upp det bättre mellan oss.

Å andra sidan är det inte bara mitt fel att jag inte tar initiativ. Jag är ung och oerfaren på många sätt, jag behöver såklart en vägledare, någon som tilldelar mig lagom svåra uppgifter som jag växer med för varje gång. Det har inte skett, och jag tror han förstår att även han är delaktig i processen.

Jag tänkte börja logga saker jag gör på jobbet igen, fast bara saker som för mig framåt, eller när jag gör viktiga saker. För ganska ofta har jag svårt att få fram va fan jag gjort under veckan, och klämmer fram med något ganska oviktigt.

Att jag skriver om detta på den här bloggen är väl för att det här med initiativtagande inte bara gäller mitt arbetsliv, utan även min privata sfär. Det är så lätt att ägna sig åt saker man redan kan, för att det är tryggt. Fuck it! Gör saker ni är rädda för, det ska jag försöka göra.