Tonys magiska liv

Jag insåg på bussen i morse att väldigt mycket av mitt liv går ut på att göra saker. Göra det ena och det andra för att åstadkomma ditten och datten. Mina dagar brukar jag någonstans se som uppdelade i milstolpar, där varje milstolpe är ett göremål.

Det skapar stress förstås, för det är mycket som ska göras. Det skapar också missnöjdhet, för man kan inte kontrollera allt som händer en i livet. Man vet inte hur saker ska bli, så man kan inte planera för allt. Och på något sätt lyckas man alltid komma på fler saker som bör göras än man faktiskt hinner med.

Jag kom på att det ju inte var göremålen som var viktiga i livet, för de gjorde en aldrig lycklig i längden. De ger på sin höjd några timmars nöjdhetkänsla. Det viktiga i livet är förstås känslor. Att må så bra man kan medan man gör allting i livet som man vill eller borde göra.

Jag insåg också att jag med lätthet kan välja hur jag ska må när jag gör saker och ting. Går man omkring utan att betämma hur man ska må, så mår man oftast som man gjort alla andra gånger man gjort samma sak. Men bestämmer man sig för att må bra medan man gör saker, så kan man göra det.

Själv brukar jag försöka få känslan av att jag bara strosar omkring, glassar, glider och bara flyter med. Ni vet, känslan man kan ha om lediga sommardagar, när det inte finns något krävande och allt är ganska njutbart. Jag kan få känslan bara genom att bestämma att jag ska må så, även på arbetet när det är ”stressigt”.

Stress är förresten något man hittar på helt själv i huvudet. Visst kan mycket hända samtidigt på jobbet många gånger, men det är bara min tanke om att allt måste fungera nu som gör mig stressad. Eller att man tänker för långt, och börjar tänka skrämmande tankar om vad som kan hända om man inte gör det, vilket många gånger bara är rena fantasier. Tar man en sak i taget, och ”strosar loss” så arbetar man faktiskt precis lika fort ändå. Bara att man inte mår dåligt samtidigt, och därmed gör val som förmodligen ökar produktiviteten i längden.

Så, mitt nya mål är att så ofta som möjligt fokusera på vilken känsla jag vill ha, snarare än vad jag vill göra. Ofta får man nya, jättebra idéer när man känner först och handlar sedan. Idag på jobbet har jag exempelvis städat hela dagen och fått det finast av alla. En växt köpte jag också. Från början tänkte jag bara slänga en knippe papper, men det ena ledde till det andra…

En bra dag!

Jag fyller år i morgon, och jag hade fått ett paket skickat till mig från min älskade flickvän. Jag var ganska nyfiken, jag hade tänkt vänta med att öppna paketet till i morgon, men bestämde mig för att öppna det ikväll.

Vad tror ni det var? En tröja? En bok? Rakvatten? Nej nej, ett BUNGYJUMPHOPP!!!

Usch, jag är seriöst rädd alltså Jag har inte gjort nåt liknande förut, och jag är nog lite rädd för höjder alltså. Vad som helst hade varit bättre. Ett fallskärmshopp hade inte känts alls lika läskligt, för då svävar man långsamt mot marken, trygg. Och när det går fort så ser man inte ner på samma sätt. Nu ska jag bara tippa över kanten, mot något som i vanliga fall skulle leda till en säker död.

Jag måste övervinna min rädsla, dels för att jag är så jävla cool, eller vill vara, men också för att jag fick det i present av människan jag älskar mest. Jag har sagt nån gång att jag vill göra lite balla saker, som fallskärmshopp och bungyjump, men då var det liksom mer i framtiden, mindre verkligt.

Jag har till 2010 på mig iofs, och tänkte vänta till sommaren om inte flickvännen blir ledsen för det. Dels vill jag förstås bara skjuta på det, men jag vill även vänja mig med tanken ett tag.. och gå ner mer i vikt. Av nån anledning känns det värre att falla fritt när man väger mycket Jag kanske får lura mig själv med att ”fira” att jag kommit under 90 kg genom att hoppa.

Fan ta min Jenny!! <3

Jag gick bara ner 1,7 kilo den här månaden. Fortfarande tog jag inte riktigt tag i det hela, fortsatte dricka för mycket alkohol och äta för mycket skräp. Det var egentligen bara sista veckan innan mätningen som jag hittade tillbaka igen. Jag har tagit upp matloggen igen, vilket verkligen hjälper mig, och blivit mycket striktare med både kost och motion.

I helgen söp jag rätt hårt, och Jenny har varit här, så det blev inte mycket banta av. Men nu är jag tillbaka igen. Jag väger 103,8kg nu, vilket innebär att jag kan komma under hundrastrecket till april om jag ligger i, vilket jag ska göra! Jag gick tillbaka i tiden och tittade på min plan för viktminskningen, för att se hur jag låg till. Enligt den skulle jag ha gått under 100 till februari månad, men men… två månader sen får jag väl vara då.

Visst kan jag vara lite besviken över trögheten, men å andra sidan förstår jag varför, så jag känner mig inte maktlös alls. Det ska bli mer och mer nu, jag ska bli atlet!

Leverne