Tonys magiska liv

Idag har jag insett att jag är rik. Nåja, inte på långa vägar så rik som jag vill bli en dag, men bättre än de allra flesta har det.

Jag har växt upp i en familj där farsan har rätt bra med pengar, men där han har så mycket utgifter att han aldrig kan spara ihop något, och resten av familjen lever nästan på existensminimum. Ett tag var jag själv på det spåret, jag gick på soc och var ganska säker på att jag aldrig skulle orka med ett vanligt ”nio-till-fem-jobb”. Jag skrev till och med artiklar om hur omänskligt det var och hur det gynnade cheferna och aldrig arbetarna.

Jag hade fel. Jag trivs på mitt jobb idag, jag har utvecklingspotential, och chefen må vara puckad på många plan, men han är inte svår att prata med. Ju bättre inblick i företaget jag har, desto bättre framställs jag. Förr trodde jag att arbetarna aldrig fick veta mer än just det de behövde för att sköta sitt arbete.

Nå väl, jag hade fel som sagt. Och sedan jag började jobba har jag fått bättre och bättre ställt. Nu är jag i en situation där jag inte har några större utgifter, men har en högre lön än de flesta av mina vänner. 24.000 är inte mycket pengar så sätt, men för min ålder är det helt okej faktiskt. Efter räkningar har jag över 10.000 kr att leva på. Jag kan lätt spara 5 papp i månaden om jag vill, men mycket går till körkort i dagsläget.

Jag tänker ju aldrig på detta, utan är ganska van. Men idag fick jag det lite tryckt i ansiktet på mig, hur bra jag har det. Jag var på hälsoprofilen idag (läs tidigare inlägg), och vi pratade om min alkoholkonsumtion. Den var inte i riskzonen, men hon försökte locka mig att minska på den genom att förklara hur mycket pengar jag kunde tjäna.

”För varje öl du låter bli, så kan du lägga en tia i en flaskan, och fyller du flaskan så blir det 2-3 tusen som du exempelvis kan resa för”. Jag kom på mig själv att tänka ”Men vem BRYR sig? Jag kan väl resa ändå om jag vill, 2-3 tusen är ju inget. Knappast värt att vara nykter i ett år för”.

Tydligen tjänar jag mer än hon gör, som var över 50 år, och satt där och gav mig tips. Det är inget jag är nöjd över, det är mest bara tragiskt. Någon som guidar mig i hur jag ska leva för att inte dö, bör fan få mer pengar än jag får, som fixar maskiner som räknar ettor och nollor. Vem bryr sig om jävla datorer? De är bara verktyg. Som en hammare, eller en skruvmejsel.

Jag tänker egentligen aldrig så mycket på vad jag köper, eller vad det kostar. Jag tycker det mesta är ”ganska billigt”. När jag köper saker för mer än tusen kronor tänker jag efter en stund, planerar, letar alternativ osv. Men det är mest för att jag behålla pengarna, inte för att jag inte har råd. Så, jag har det väldigt bra. Jag ville bara påminna mig själv om detta faktum Och jag ser fram mot ännu mer pengar i framtiden. När jag får en buffert vill jag samla ihop en buffert på hundra papp så jag är trygg.

Min arbetsplats har varit goda nog att låta oss gå på en hälsoprofil, där de kollar saker som vikt, kondition och kolesterol. Jag satte min tid ganska långt fram i tiden, för att ha chansen att komma i ännu bättre form än jag var Men idag var tiden inne.

9.00 var jag där, och började kludda i en broschyr om hur jag lever och hur jag mår. Efter en stund kom en tanta och ropade upp mitt namn, och jag fick gå och lägga mig på en brits. Varför måste man alltid ligga ner, ärligt? Hon stack mig i fingret, och försvann i ett par minuter. Hon kom ut igen, och frågade ”Du är vegetarian va?”. *flin* ”Ja, sedan 8 år” sade jag.

Mitt kolesterolvärde var under medel. Jag förstod aldrig om det var dåligt eller ej, men jag tror inte det. Tydligen kan det tyda på glutenallergi osv, men så är ju inte fallet. Jag är mest nöjd med att det var så lågt. 2,8 tror jag det var (är det högt så har jag fel ). Blodsocker och blodtryck var också bra.

Nästa tanta som kom och hämtade mig satte mig på en träningscykel och tvingade mig att cykla i 6-8 minuter. Motståndet var patetiskt, och jag blev inte svett, och fick knappt upp konditionen. Pulsen var bra, men syreupptagningen för dåligt i förhållande till kroppsvikten. Vilket förstås beror på min övervikt. Inga konstigheter, tyckte sköterskan.

Efter det satt vi och pratade i säkert en timme om vad jag skulle göra framöver för att må bättre. Hon var väldigt glad och imponerad över att jag lyckats gå ner 30 kg sedan förra sommaren. Jag tror att det var anledningen att hon inte gav mig några klara mål och riktlinjer – eftersom hon såg att jag redan var på rätt väg. Vi ska ses igen i oktober, vilket ska bli kul! Då ska jag bara väga 85 max har jag bestämt.

Så, det var jättekul att se att jag är fullt frisk, och har bra kondition. Det enda negativa var min övervikt, men det var ingen nyhet direkt.

Ja, den här månaden gick lite bättre! 3 kilo lättare, och tre centimeter mindre i midjan. Förr var jag ganska missnöjd med det här tempot, men eftersom detta tycks ta ett tag så har jag vant mig nu. Jag skulle gärna komma upp till 4 kg i månaden dock, men det går inte så länge jag fortsätter fuska om helgerna. (på tal om det är jag nu ledig i 6 dagar i rad och dricker rom&cola när jag skriver det här ).

Men jag kom dock aldrig under 100 kg den här gången heller, utan vilar på hiskeliga 100,8. Lite enerverande, då jag hade som mål att nå under 100 till februari, inte maj! Men nästa gång kommer jag under med råge i alla fall. Jag hoppas på att komma ner till 97 komma något till nästa vägning. Jag misstänker att jag inte kommer vara så extasisk över att komma under 100 som jag hade tänkt mig. Jag har redan vant mig med att ligga häromkring. För inte så många månader sedan var det en ouppnåelig dröm.

Saker jag förändrat är att ha ökat mitt fettintag till det dubbla, utan att höja kaloriintaget. Jag har också minskat kolhydraterna, och proppar i mig väldigt mycket grönsaker som gör kroppen basisk (vilket underlättar viktnedgång). Jag tänkte fortsätta på det spåret till nästa månad och se vad som händer.

Leverne