Tonys magiska liv

Hopp… ja vad ska man säga? Jag skäms. För första gången sedan starten i juli 2008 så har jag faktiskt gått upp ett halvkilo. Snopet? Yes. Jag har inte skött mig exemplariskt, knappast, men jag kunde väl i alla fall stått still?

Jag minns förra gången jag skulle komma under 100-strecket, vilket också var lönlöst. Det blir någon mental spärr när jag känner mig nära ett mål, då känns det som jag kan slappna av och så kommer jag aldrig över mållinjen. Surt! Men men, inte värt att hänga läpp, bara kämpa på. Jag var faktiskt under 100-strecket, då jag fuskvägde mig en vecka innan detta. Men jag kan inte fira det nu när jag gick upp över ett kilo sedan dess.

Men jag är tvärsäker på att den bästa metoden är den jag använde förut och faktiskt lyckades med. Jag har slutat äta nötter för att öka fettintaget, och jag skiter i kolhydraterna, och koncentrerar mig på kalorierna igen. Det svåra är att få in den stenhårda rutinen igen. Det är svårt när det är så mycket som händer hela tiden.

Förra helgen var jag i Ljungkile och kikade på när flickvännen spelade upp en pjäs med sin klass (hon var asbra verkligen! ), i måndags och tisdags var jag på konferens och söp såklart på kvällen. I lördags var jag på klassåterträff, och då kan man ju inte vara nyttig och nykter heller. Nästa helg åker jag nog till Danmark. Suck, ja, jag vet inte… jag vill inte gå miste om sådant här heller. Jag vill ju vara smal för att jag ska känna mig bekväm och lycklig. Ska jag slå bort lyckan nu för att få lycka sen? Det känns inte helt sunt. Å andra sidan fungerar det…

Min kompis Peter har jag nog nämnt förut, han är en jäkligt tråkig människa nu för tiden. Han är nykterist sedan inte så länge sedan tillbaka, han äter minimalt och gör aldrig något mer än att sitta hemma. Så är han väldigt osocial. Eventuellt orkar han komma och hälsa på mig då. Men ner i vikt går han. Men jag vill ändå inte vara som honom…

Här nedan brukar följa en tabell med mitt leverne, vad jag ätit och druckit osv. Jag lägger ner den biten nu, den är ganska samma hela tiden. Hälften har jag ingen koll på utan gissar, och resten är ganska stabilt. Det var kul i början för att visa hur duktig jag var. Jag är ingen rökare, och jag är ingen kaffedrickare. Men några cigg i månaden blir det, och ett par koppar kaffe. Jag bryr mig inte om det längre. Så jag tänker inte redogöra för det. Och träningen löper på mer eller mindre oförändrat.