Tonys magiska liv

Nu går det åt rätt riktning igen, har gått ner 1,8 kg sedan förra månaden. Väger 96,2 kg nu. Då hade jag i och för sig gått upp ett kilo så det gills väl inte riktigt. Men jag är nöjd därför att jag nu väger mindre än någonsin igen, och det är efter både semester och flytt. Två saker som dragit ner mig en del.

Jag är också positiv för att jag ju har fuskat en del med kosten, särskilt på helgerna, och ändå lyckats gå ner. Nu tänker jag fuska lagom mycket på helgerna. Visst, äta lite glass med tjejen, äta mat ute och så vidare, men inte sitta och möla i mig godis hela dagarna. Vad sägs om att hinna bli lite hungrig också mellan varven?

Nu sitter jag och är hungrig, trots att det är fredag och jag vet att jag ska äta lite onyttigare redan i kväll när jag ska träffa tjejen. Trots det har jag bara käkat en nutrilett – så brukar det inte bli en vanlig fredag. Men men, nu är visionerna höga!

Jag tycker inte det vore omöjligt att gå ner till 92-93 kg till nästa månad alltså, men då får jag också ligga i. Nu är det inte så mycket mer konstigheter som ligger och väntar på mig. Inga resor vad jag vet och enligt vädret är sommaren typ över.

Nu har jag insett något sådär fundamentalt igen, som nästan känns för självklart för att skriva om. Men det gav mig så mycket, och jag vill inte glömma bort det igen. Det handlar om konsten att slappna av och stressa ner.

Jag sov inte så bra sedan jag flyttade till min nya lägenhet, jag låg och vred mig ganska mycket och ångestartade tankar passerade mitt huvud. Eller snarare så tog det en stunds analyserande innan jag insåg att de var ångestartade. Jag tänkte inte ens på att jag tänkte tankar som fick mig stressad.

Jag lyckades inte få bort tankarna den kvällen, men jag insåg att jag inte skulle lägga mer tid på att försöka lösa problem som ligger utom räckhåll för lösning. Självklart ska man tänka på problem,  men var problem har sin tid och plats för lösning, och oftast är det inte nu.  I stället skulle jag fokusera på att må bra helt enkelt.

Det skulle handla om små, små saker hela tiden. Som att verkligen stanna upp och njuta av duschen, eller tugga maten långsamt och känna hur det smakar, eller bara ta det lugnt och le en stund. Jag insåg att sådant var väldigt mycket smartare att lägga sin tid på än att försöka lösa olösbara problem.

Dagen efter (igår) fortsatte jag att fokusera på detta nya sätt att leva på, och märkte en del spännande resultat. Först tänkte jag ”Mm, vad skönt det är, men det är inte direkt roligt heller…”, det kunde kännas rentav tomt trots att jag slappnade av. Men ju mer jag lärde mig slappna av, och gick i genom olika muskelgrupper mentalt, desto mer glädje fick jag. Kanske inte just där och då, men det bubblade ur mig helt naturligt senare. Hela livet blev mer glädjefyllt.

Jag tror att när man är stressad, eller har ångest, så krampar kroppen ihop sig, och hindrar naturliga energiflöden. Det är helt okej i stressade situationer, men det är inte okej att leva med som standard. När man slappnar av så låter man energin löpa fritt, och en buffert fylls på ganska snabbt. Och med denna energibuffert ser man inte längre negativa saker som negativa, och man har så mycket energi över att det kan bubbla ut som skratt när man minst anar det. En liten snabb tanke på bussen kan få en att småskratta för sig själv.

Så, det här ska jag fortsätta med! Det är inte första gången heller jag inser detta, det vet jag. Det finns mer att utforska kring detta. För det finns inte bara spänt eller avslappnat läge, utan jag har upptäckt att jag kan slappna av djupare än jag trodde var möjligt, tills det känns som kroppen ska flyta iväg. Det är så skönt… sedan måste jag implementera detta även i stressade situationer. Vi får se hur det går ^^

Enligt många läkare (ej newageläkare ) så beror 80 % av våra sjukdomar på stress, antingen direkt eller indirekt. Själv tror jag det är mer, typ alla. I tider av svininfluensa och dylikt så tror jag det är dags att vi provar att annat leverne. Eller?

Förra månaden gick det ju skitbra, då gick jag ner 4,5 kg. Tyvärr gick jag upp ett kilo nu igen, trots att jag fortsatt gå på Nutrilett så ofta jag kunnat. Men det har varit svårt. Jag har haft semester nu, och första veckan var jag i Norrland med tösen. Då blev det mycket god mat, midsommar, alkohol och godis. Veckan efter det var det på något vis så skönt att vara hemma igen och vara ledig att jag ”firade” genom att äta ännu mer skräp och dricka mycket och ofta.

Så, med tanke på det så får jag nog helt enkelt acceptera att jag gick upp ett kilo på det. Egentligen skulle den här analysen bli en stor fest med statistik och bilder hit och dit, eftersom det har gått ett år nu sedan jag började Men det har inte gått så fort som jag hade tänkt, så jag är väl lite besviken.

Jag ska resa och hälsa på min farmor i morgon, och sedan ska jag flytta, så vi får se hur mycket nutrilettande det kan bli. Det som lättar min ångest lite är att jag har en lång höst och vinter på mig. Det är så mycket lättare att gå ner i vikt då, för det händer mindre saker, färre fester och mer rutin. Innan året är slut ska jag ha nått min målvikt i alla fall, utan problem. Men först skulle jag vilja komma under 90 kg till 1 oktober. Det blir nog inga problem.