Tonys magiska liv

Jag hittade en video av en slump om kolhydrater, en ganska vetenskaplig sådan. Innan jag sett på videon så var GI-metoden ännu en metod som i och för sig fungerade, men som bara var ännu en diet. Ju mer man lär sig desto mer självklart är det att det är inte fett som gör oss feta, eller ens kaloriintaget.

Jag får nog tänka om lite… inte sluta räkna kalorier, men verkligen försöka få bort snabba kolhydrater och öka proteinerna om möjligt. Det krävs vetenskapliga förklaringar för att jag ska tro på något – att bara säga till mig vad som är bra och vad som är dålig har ganska liten genomslagskraft.

Kolla gärna på dessa videor, det tar nästan en timme, men det gäller din kropp så jag tycker nog att det är värt det

Jag tänkte gå igenom för mig själv vad jag har lyckats med och inte lyckats med ännu, sedan bloggens start. I inlägget Mitt nya liv beskrev jag vilka mål jag hade i livet, och efter det trillade det till flera nya mål. Det slog mig att även om det känns som jag haft massa motgångar så har det hänt mycket! Jag har fixat min kropp, jag har fått världens bästa flickvän jag vill leva med för alltid, jag har fått min drömlägenhet och jag har fått körkort! Det går fort, bara man ger sig fan på det. Och nog fan gör det ont ibland.

Här är den samlade listan med mål som jag har haft sedan bloggens start för lite mer än ett år sedan:

• Gå ner i vikt, hålla hälsan hög, se bättre ut.
  • Status: Jag har gått ner 36 kg och har börjat sakta närmat mig min målvikt, även om det är minst 14 kg kvar. Jag ser bättre ut, mår mycket bättre och är starkare. Hela mitt liv är förändrat egentligen, bara att jag vant mig så sakta att det känns så självklart nu. Till slutet av året hoppas jag på att gå ner resterande kilon.

• Öka karisma, öka retorik och hur jag framställer mig själv. Självförtroende.
  • Status: Blivit lite bättre, bättre självkänsla i och med viktnedgången. Jag har lyssnat på en del ljudböcker som inspirerat och förändrat mig. Men här har jag väldigt mycket kvar att arbeta på. Det är lite av ett misslyckande faktiskt. Men nu är det dags att börja fokusera på detta igen!

• Öka ekonomiska tillgångar, mer pengar än jag gör av med.
  • Status: Jag har ökat min månadslön med 6500 kr i månaden, så det har verkligen förändrat min levnadsstandard. Jag fick en fet klumpsumma också, som mycket har gått till körkortet. Idag har jag gott så jag klarar mig, men jag har inte kommit dit jag vill. Jag vill samla ihop till en buffert så jag klarar mig i några månader om det skulle knipa.

• Ständigt inre lugn och glädje, aldrig stress
  • Fail. Det har inte skett, bara periodvis. Jag har varit lyckligare i livet än jag är nu, men det har verkligen börjat nå topparna igen. Och jag kan väl säga att jag har jävligt höga mål vad det gäller hur man bör må.

• Ta körkort
  • Success!! Lyckades idag. Fy helvete vad svårt det var, och dyrt också. Över 30 papp gick det på… men nu är det över!! Nu kan jag börja fokusera på annat!

• Lära mig spela gitarr
  • Njäe, jag lärde mig typ 8 ackord och kunde spela lite. Nu kan jag väl fyra av dem ännu och nån liten melodislinga, men nej. Det ligger på is. Inte så sugen… men nån gång!

• Hitta en lägenhet i centrum.
  • Yes!! Jag hade sån tur! Jag har fått min drömlägenhet nu, som förvisso är dyr men ändå. Den har nära till allt. 20 min gångväg till jobbet, 3 min till affären, 20 meter till spårvagnen. En livsdröm som blivit sann!

• Bli bättre på Engelska
  • Lite fail. Även om mycket av rädslan till att prata engelska faktiskt har släppt så har jag inte blivit mycket bättre. Men jag tänkte ta tag i det.

• Bli bättre på PHP och utveckla något större projekt.
  • Lite fail också, jag har lärt mig lite mer och kodat på nåt projekt ibland, men jag har inte gjort mig själv till den expert jag hade tänkt mig.

Nya mål i livet

Ja, så nu har jag lite nya mål i livet, som jag vill börja jobba med nu genast.

• Samla ihop en buffert, så jag klarar mig i, säg, 3 månader utan att jobba om det skulle behövas. Jag har insett att väldigt mycket beror på om jag har jobb eller inte, och att jag riskerar att förlora min underbara bostad om det skulle skita sig rejält, trots A-kassa. I alla fall blir det knapert. Så vill jag inte ha det.
• Nå min målvikt, och sedan börja bulka upp och få riktigt bra kondition. Springa Göteborgsvarvet 2011 kanske?
• Jag vill börja satsa lite mer på min karriär, nu när körkortet är över så tänker jag börja plugga på egen hand. Främst sådant jag redan pluggat, men var för lat för att certifiera mig i. Jag vill certifiera mig i CCNA-nätverksteknik, i VMWare och i nån linuxkurs.
• Fixa min självkänsla ordentligt så att jag är riktigt stolt över mig själv och älskar mig alltid. Slappna av och leva mer i nuet, njuta mer av livet.

Åh, vilken obeskrivlig känsla detta är! Äntligen, äntligen klarade jag körtkortet för några timmar sedan. Sitter hemma nu och andas, och njuter av vad jag har åstadkommit.

Det har varit det svåraste jag åtagit mig i mitt liv faktiskt, kan jag säga, och avskräcka några av er Det har tagit riktigt lång tid, ca 8 månader. Och har varit jävligt dyrt, över 30 000 kr. Jag har haft tur som har kunnat lägga så mycket pengar, annars hade jag varit tvungen att lägga ner efter hälften och så hade det dragit ut ännu mer på det hela. Om jag hade vetat hur svårt det var så hade jag nog aldrig orkat börja.

Såhär ser min körkortshistoria ut…

1. Jag pluggade lite på egen hand, teori, och lärde mig starta en bil, parkera osv med pappa på en parkeringsplats. Sedan var det dags för intensivkurs.
2. Jag en intensivkurs i Göteborg, vid mitt gamla hem. Kostade nästan 10 000:-. Visade sig att man borde ha en del körvana för att kunna klara en sådan grej, och att körskolan var dumma i huvudet. Jag föraktar dem ännu.
3. Jag tog fem lektioner på skolan till, insåg att de alltid sa att jag hade 5-10 lektioner kvar, oavsett när jag frågade.
4. Kände mig ganska redo, begav mig till Kungälv och tänkte att körskolan där skulle tycka att jag var bra nog för att uppkörning snart. Nope. 5-10 lektioner sade de.
5. Hittade en körskola närmare jobbet istället, började köra med dem. Körläraren där var bra, första gången jag inte haft ångest när jag kört med någon. Han lärde mig en hel del och jag insåg att jag kanske inte var riktigt redo förrän då. Men de ville fortfarande inte släppa iväg mig, för jag hade nämligen 5-10 lektioner kvar. Surprise!
6. Jag tänkte ”nä fan, nu räcker det”, och bokade uppkörning på egen hand i Oskarshamn, och passade på att hälsa min farmor. Teoriprovet blev en succé, 61/65 rätt. Men jag kuggade uppkörningen på bagatellartade saker. Jag visade ingen väjningsplikt när jag backade runt hörn, trots att den andra bilen fick plats bredvid mig utan problem, jag var felplacerad på enkelriktade gator och hon tyckte jag visade för dåligt vart jag skulle.
7. Sänkt av det hela bokade jag omprov, den här gången i Göteborg. Alla har sagt åt mig att det inte var svårare än i på en mindre ort. Jag hade noll tro på att det skulle gå, förrän idag när jag peppade upp mig själv. Han var jävligt bra! Han lugnade ner mig och hade bortsåg från lite fel jag gjorde. Han frågade ”Vad är det för hastighet här?”, ”70″ svarade jag. Var på han frågade ”Vad är det för hastighet här?!”, ”90″ svarade jag, och han sa ”Bra!”, så ökade jag hastigheten

Och då tar jag inte ens med alla extragrejer, som ansökningar, riskutbildningarna och kurser. Detta har sänkt mitt självförtroende ganska rejält, dels för att jag är van att lyckas snabbt med saker jag åtar mig, men också för att alla i min omgivning tjatar på mig och frågar hela tiden, inkl min chef.

Om jag får ge er ett tips, som funderar på att ta körkort (så gjorde INTE jag):

1. Lär dig med någon du känner att starta en bil, få den att rulla, växla, bromsa, ställa in speglar osv. Detta för att inte slösa bort massa tid i onödan, det tar ett tag att få känn för dragläget.
2. Ta ett fåtal lektioner på körskola först, typ startpaket. Lär dig grundläggande saker, saker som sedan ska sitta i ryggmärgen. Om man gör detta privat är risken att man lär sig fel och att det sen är väldigt svårt att lära om.
3. Kör privat så mycket du kan, så ofta du kan. Lär dig trafiksituationer, kontakt med andra bilister, förstå riskerna. Det här tar jävla lång tid att bemästra, och man är inte klar ens när man tagit körkortet. Så jag tycker att du ska hålla på till du känner att din handledare inte kan lära dig mer och du känner dig trygg i trafiken.
4. Ta en intensivkurs, lär dig kompletterande bitar, få in hela teorin, och kör upp med en körskola bakom dig.

Fördelen med att det har tagit så länge är att jag verkligen kan köra bil nu. De som åker 2 veckor till nån liten ort och klarar det direkt kan inte köra bil särskilt bra efter någon månad utan bilkörning. De är ofta livrädda för att köra i stadstrafik, vilket känns lite haltandes.

Så, nu kan mitt liv börja igen på nytt känner jag. Nya mål ploppar upp som svampar!

Ville bara säga att nu går det bra igen! Sedan jag började med kaloriräkningen (min matlogg) så fungerar det! Va fan lämnade jag det från första början för?! Jo det minns jag väl, ville gå ner fortare och kunna äta vad jag ville ibland. Det går bara inte. Det är disciplin som gäller. För varje övertramp jag gör så går jag ner lite mindre. När jag tänker så, är det verkligen värt det?

Man har nån sjuk idé om att man kan synda en viss dag och börja imorgon, eller på måndag. Och i en matberoendes huvud översätts detta snart till ”Ät för fan så mycket du kan nu innan det roliga är över”. Det blir bara så jävla fel.

Jag har nu gått från att ha tre svulladagar i veckan där jag kan äta vad jag vill till att ligga på 1600 kcal fre+sön och öka lite på lördagen (typ äta glass), men försöka hålla det så lågt som möjligt ändå. Förra helgen sprack iofs, suparresa till Danmark. Nu tänker jag dricka en gång i månaden max. Så nästa gång blir någon stans i september. Jag har helt slutat med kaffe/cola och cigg också, och tänkte satsa på konditionen. Har börjar HIIT-konditionscykla varje morgon – från och med måndag är det max som gäller igen. Samma tempo som innan nutrilettperioden.

Det värsta är att jag ser fram mot att hålla mig mer disciplinerad. Det känns så jävla bra! Idag märkte jag resultat… 94,4 kg! Det känns fruktansvärt bra att ligga på rätt sidan av 90-strecket. Jag hoppas på att komma ner till 92,5 till nästa officiella vägning. Det känns som konstiga siffror, jag känner inte igen dem i viktsammanhang Sist jag vägde så här var i början av 2005 såg jag… sedan dess har jag vägt mer än jag gör nu. Känns också bra att tänka på.

Jag har tänkt lite, fram och tillbaka, angående diet och viktminskning. Jag är inte nöjd med hur det fungerar just nu. Jag går på Nutrilette måndag till halva fredagen. Och på helgen äter jag alldeles för mycket, inkl godis och glass. Och alkohol blir det 1-2 gånger varje helg också. Resultatet är att jag faktiskt går ner, men att det går väldigt långsamt.

Idag hade jag gått ner 0,5 kg sedan förra fredagen. Det hade väl varit ganska okej, om det inte vore för att jag gick hungrig varje vardag. Jag sover sämre också, förmodligen på grund av hunger.

Jag tror jag håller mig kring 1100 kcal om dagen mån-tors. Fredag blir kanske 3000 kcal, lördag och söndag kan nog gå upp mot 4000 kcal. Så säg att det blir 14000 kcal i veckan, 2000 om dagen. Det är en hyfsad nivå att ligga på generellt, men inte när man lider på vardagarna för att man svälter sig.

Jag kollade just min gamla matlogg och såg att jag levde på enbart 1600 kcal om dagen i april och tidigare. På detta fick jag i mig en müslifrukost, en stabil lunch på jobbet, 3 mackor och lite sojaprotein efter jobbet och 2 mackor på kvällen. Dessutom lite grönsaker jag gick och tuggade på hela dagarna. Fan, det är ju skitbra! Tar man detta levernet och lägger till 3500 kcal på lördagen, så hamnar vi på 13100 kcal i veckan. Alltså mindre än när jag går på Nutrilette nu och lider varje dag på grund av hunger.

Det gäller bara att verkligen hålla igen lite på helgerna från och med nu, och inte dricka varje helg längre. Jag har haft en idé om att gå ner till under 90 kg innan oktober, för att jag ska på återbesök hos Previa för att se hur det gått med min vikt och kondition (en grej som alla på vårat jobb fick göra, rätt schysst). Men just nu sitter jag och tänker vem fan bryr sig?!

Det viktiga är väl att jag går ner i vikt över huvudtaget och mår bra till på kuppen? För, jag mår inte bra på den här kosten. Och det är så jävla tråkigt att jag bedövar mig med onyttigheter som Cola Light och cigg.

Så här i efterhand tycker jag nog att det här med pulverdiet var det dummaste jag gjort. Det visste jag väl innan också, men jag lyckades övertyga mig själv om att jag på det här sättet kunde äta vad jag ville på helgerna och ändå gå ner i vikt. För jag hade problem att hålla kosten på helgerna när jag var social. Men det är så jävla INTE värt det! Bättre att jag tar i tur med att leva sunt alltid.

Men okej, fuska lite på lördagar då… det blir fortfarande inte sämre än det är nu. Jag får väl gå ner 2-3 kg i månaden då. Jag får bara acceptera det. Det tar kanske ett halvår innan jag når ner till 80 kg. Men vem bryr sig?

Just nu ser jag verkligen fram mot att lägga ner den här skiten! Jag ska inte ens ta mig en svullarhelg nu för att fira av att det är över och att jag ska börja bra på måndag. Jag ska bara försöka äta ganska hälsosamt, fuska lite på lördagen och på måndag återupptar jag min älskade matlogg. Så kan jag börja träna snart igen, vilket lär göra mig lyckligare generellt.

Jag måste bara förklara för min flickvän och mina vänner att jag inte kan leva som jag gjort tidigare på helgerna, även om jag faktiskt kan unna mig något jag med. Jag tror nog de förstår…