Tonys magiska liv

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag verkligen kämpat sedan i december med diverse olika dieter, och var till sist extremt less. Jag provade:

Jag kan förstå att många ger upp sin viktminskning, för det kan kännas så fruktansvärt maktlöst många gånger. Man anstränger sig så mycket mer än andra, men kommer ingen vart. Det slutade med att jag hittade tillbaka dit jag en gång började, sommaren 2008. Kaloriräkning!

Det är och förblir den mest överlägsna bantningsform som någonsin kommer finnas. GI i all ära, men vill man ha koll så fungerar det i alla fall inte för mig. Jag har vidareutvecklat min egenkonstruerade kaloriräkningslogg som numera är väldigt trevlig att arbeta med. Jag började också räkna fram hur många kalorier om dagen som jag förbrände och så vidare.

Nu har jag kaloriräknat i en månad, där jag äter 2000 kcal på en dag, och på helgen får jag äta ytterligare 2000 kcal extra som jag kan portionera ut precis som jag vill. Det blir ett genomsnitt på 2300 kcal om dagen. Till detta träningscyklar jag 30 min varannan morgon och tar en timmes promenad varannan morgon – båda innan frukost. Det förbränner mellan 300-500 kcal om dagen, beroende på vart man kollar. Så jag får i mig kanske 1900 kcal om dagen.

Förra gången jag kaloriräknade så låg jag nog 1800 kcal om dagen, och jag tränade på detta dessutom. Men då gick jag inte ner lika fort alls. Jag börjar starkt misstänka att det ligger något i det där att kroppen ställer in sig på svält efter ett tag. Alla säger att det är sant, men jag vet ingen som har sakliga bevis för att det skulle vara så. Men min egen kropp tror jag på! Jag äter allt möjligt, jag äter varierat, jag äter glass och choklad – och rasar i vikt.

Kroppen vänjer sig sakta med färre kalorier, så jag är nästan aldrig hungrig. Jag mår bättre, både psykiskt och fysiskt. Kan vara en självförtroendegrej med, men jag mår fantastiskt! Det är otroligt kul att börja närma sig målvikten med stormsteg, och för första gången i sitt liv lägga ner viktminskningstankarna och börja fokusera på att bygga muskler istället.

Till alla som vill gå ner i vikt skulle jag bara vilja vädja om att lägg ner alla jävla svältdieter! Jag började med det budskapet, och jag föll ändå dit. Inte en gång, inte två gånger, utan kanske tio. Varje gång blev jag taggad därför att jag gick ner fort i början, sedan gick jag inte ner mer. Och efteråt gick jag förstås upp. Inte allt, men allt ”extra” jag hade gått ner med dieten. Det fungerar helt enkelt inte. Punkt.

Den stora svårigheten med att inte räkna kalorier är att man helt enkelt inte vet om man ätit för mycket eller för lite. Man kan få ångestartade tankar om man äter en glass för att man tänker att man förstört allt, när så kanske inte alls är fallet. Eller tvärtom; man går hungrig för att man inte vågar äta tillräckligt, till slut  blir man trött och svag. Kroppen ställer in sig på svält, du mår piss, och du bryter dieten.

Att jag inte valt kaloriräkningen på länge beror på att det har varit obekvämt helt enkelt. Särskilt på helgerna när man vill festa till det med tjejen och kompisarna. Men jag har insett att jag kan äta vad jag vill, jag kan supa om jag vill, men inte hur mycket jag vill. Dessutom gäller det bara i några få månader till, sedan är jag klar. Det fungerar jättebra just nu. Jag är nöjd.