Tonys magiska liv

Nu har jag äntligen semester och kommer åka bort i två veckor! Jag och tjejen drar till Stockholm i några nätter, och åker vidare upp mot Norrland. Där ska vi bo ensamma i en stuga, vid en sjö och ha det jäkligt lugnt och skönt!

Men, det innebär att jag nog kommer vara tyst på bloggen ett tag, för täckningen där uppe är usel (skönt!). Men jag brukar anteckna bra idéer på min iPhone när jag kommer på dem, så kan jag skriva senare. Det är så lätt att man kommer på viktiga tankar och sedan glömmer bort dem.

Vad det gäller träningen så får jag kompensera lite under de här två veckorna. Jag tänkte ta promenader innan frukost som kondition, det får räcka. Vi kommer nog gå mycket mer än så om jag känner oss rätt. Sedan kan jag fortfarande styrketräna hyfsat bra utan hantlar. Jag använder bara kroppen till de flesta övningar, och resten, ptjah… jag kan gå ut i skogen och leta upp en lämplig stock eller sten. Det behöver inte vara svårare än så!

Ska försöka att inte frossa heller, även om jag får äta vad jag vill generellt. Det blir heller ingen månadsvägning den här månaden, vi får se i september istället. Ska bli spännande att se om man fått några visuella resultat av träningen efter två månader!

Ha en trevlig sommar så länge! <3

Rymden är trots allt ganska tom! Eller?

Jag har alltid varit intresserad av astronomi och kosmologi, och ibland bara älskar jag att sitta och fundera kring sånt här. Idag ramlade jag på ett föredrag med Lawrence Krauss vid namn ”A Universe from Nothing”. Ni kan själva titta på Youtubefilmen längst ner i det här inlägget om ni är intresserade av hur Universum ser ut och fungerar. Han sammanfattar allt ganska lättförståeligt.

Jag förstår inte varför bara nördar är intresserade av rymden. Det är så otroligt häftiga saker som är bevisade vid det här laget så folk skulle tro att det var science fiction. Är man sen intresserad av andlighet och parallella världar så är kosmologin definitivt värd att titta närmare på. Tyvärr tror många fortfarande att vetenskapen på nåt vis skulle vara ett hot för andligheten.

Idag blev jag påmind om hur speciellt Universum är när jag såg på Lawrence’s föredrag. Visste ni att 99 % av en atom bara är tomrum? Det betyder att exempelvis du är nästan enbart tomrum. Ingenting alls. I mitten av en atom finns en eller flera protoner, som innehåller nästan hela atomens vikt. Och av en proton så består vikten till 90% av tomrummet i protonen.

Man vet inte vad som gör att partiklar har massa/vikt ännu. Studerar man materian nära nog så inser man att ingen av partiklarna som bygger upp materian har någon massa i sig själva. Egentligen så består allt vi kan se och röra vid av bara energi, vibrationer som svänger och brummar. Det är lite fräckt att fundera kring!

Ungefär såhär ser det nog ut!

Man har kommit fram till att tomrum inte alls är tomt. Även om man tar bort all materia och all form av strålning så finns det ändå otroliga mängder energi i varje kvadratcentimeter tomrum. Man har upptäckt att där finns så kallade virtuella partiklar som skapas och förgörs (eller hoppar in och ut ur vår dimension?) i extremt hög hastighet. De är potentiella partiklar.

Idag är man ganska säker på att hela 70 % av Universum består av denna energi. 25 % består av mörk materia som inte går att detektera med några instrument (men man kan se dess gravitationella effekt på omgivande system), och ynka 4-5 % består av det vi känner till (alla hundra mijlarders galaxer och stjärnor). Känner du dig liten och oviktig än?

Sammanfattningsvis kan man säga att vi lever i ett oändligt stort, brusande hav av energi, men små öar av särskild energi som vi kallar materia. Är det rätt att kalla rymden för tom bara för att vi saknar mätinstrument för att se vad som finns däri? Är vi själv bara ett resultat av evolution, eller har själva medvetandet något med struktureringen av det oändliga, brusande havet att göra?

Jag satt och läste Artalis blogg (trevlig råkostbloggerska!) när jag stötte på ett filmklipp med Durian Rider som tydligen varit vegan i snart 10 år, och råkostare i 4.

Eftersom alla tjatade på honom att han bör ha bristsjukdomar så gjorde han ett utförligt blodtest hos läkare. Svaren var att allt såg mycket bra ut. Även B12, vilket man inte ska kunna få i sig på vegansk diet. D-vitamin var perfekt, men han bor i Australien så han får nog ganska mycket solljus.

Så hade han lika mycket protein i blodet som en kroppsbyggare, något han var ganska nöjd med Även om jag inte är jätteinsnöad på råkost just nu så känns det så jäkla skönt att höra. Vi måste inte vänta på att läkarna säger åt oss vad vi ska äta. Om tusen människor gör som Durian gjorde, och dessa människor sällan eller aldrig blir sjuka, så vet vi för första gången att det är rätt väg att gå.

Kanske är det först då vi kan få med oss den stora massan? Nedan kan du se honom skryta om sina blodvärden.

Notis i efterhand kl 16.10: Artali sa att han i en annan video berättar att han tar B12-sprutor, för att han annars ligger på gränsen till underskott. Fan va tråkigt! Frågan är vad som påverkar B12, och vem som har bestämt vilka värden som är OK att ligga under. Gäller detta alla folkslag? Ja, många frågor dyker upp i mitt huvud.

Nu när jag har börjat styrketräna igen så har jag funderat lite kring återhämtning. Man har ju hört så många olika varianter hit och dit. Hur många muskelgrupper man ska dela in sin träning i, hur många dagar man ska vänta. Vissa säger 2 dagar, andra en hel vecka. Så idag läste jag på lite, och hittade en bra artikel vid namn The truth about muscle recovery.

Sammanfattningsvis verkar det inte finnas något enkelt svar på frågan, men några riktlinjer finns.

• Det är skillnad på musklers återhämtningstid och tiden det tar för träningsvärk att gå över. För att en muskel skall kallas återhämtad så innebär det att den är redo att ge ifrån sig maximalt mycket kraft igen. Hur mycket träningsvärk man har är inte relevant.
• Det finns snabba muskelfibrer, som används för explosiva rörelser som att hoppa, springa, kraftlyft osv. Dessa muskler tar längre tid att återhämta än långsamma muskler.
• De långsamma muskelfibrerna återhämtar sig snabbare, och används för uthållighetsrörelser, som att jogga exempelvis.
• Stora muskelgrupper tar längre tid att återhämta än små. Det stämmer överens med mina erfarenheter. Låren tar riktigt länge att återställa efter en rigorös träning.
• Ju mer erfaren man är inom muskelträning desto mer återhämtningstid behöver man. Därför att man lär sig fokusera sin träning och ta i hårdare. Så en nybörjare klarar sig oftast utmärkt med en återhämtningstid på 48 timmar, medan ett proffs kan behöva en vecka. En normal människa som tränat ett tag men, och tränar hårt brukar klara sig med 3-4 dagar.
• 99 % av folk som styrketränar tar inte i tillräckligt när de tränar. På grund av det så ser de inte de resultat de söker. Ett bra test är att lyfta lika mycket som man gjorde två dagar innan när man senast tränade. Klarar man det så har man inte ansträngt sig tillräckligt vid förra träningstillfället.

Så, ta hellre i av bara helvete och vila desto längre! Just nu är jag precis i början och får träningsvärk för ingenting, så det är inga problem ännu.

Jag funderar dock på hur jag ska lägga upp styrketräningen. Nu kör jag ju i två olika muskelpass 4 gånger i veckan (alltså 2 träningstillfällen i veckan per muskel). Jag kanske återgår till att dela upp det i tre grupper istället och bara köra varje muskel en gång i veckan. Det skulle ge mig mer tid att anstränga varje muskel ordentligt, utan att tiden rinner ifrån en. Ett muskelpass ska inte överstiga en timme!

Aja, jag får se… nu hoppar jag exempelvis över benträningen i morgon, för jag har så jäkla ont i benen och blir trött för ingenting.

Positiv eller negativ?

Ni minns att jag skrev om hur våra tankar förstör våra liv, och att vi kan må bra hela tiden om vi tänker rätt? Ja, sedan dess har jag inte alltid mått bra. Inte dåligt, men inte heller bra. Va fasen?

Jag har försökt använda mig av mitt sämre humör för att experimentera med vilka tankar som kan lyfta mig och sänka mig. Men de tankar som lyfte mig förut gör det plötsligt inte längre. Först trodde jag att jag ”tröttnat” på att tänka dem, och att de därför saknade kraft. Men när jag mår bra igen så blir jag alltid peppad av samma saker.

Idag har jag mått riktigt bra igen från 15-tiden och framåt ungefär. Då tänkte jag att jag skulle analysera vad för saker som gjorde att jag mådde bra, så att jag kunde applicera detta en annan gång när jag mådde sämre. Jag insåg bland att allt kändes så lätt. Jag tycker om mig själv, jag ser inga problem i framtiden, jag älskar människor runtomkring mig!

Men då dök en intressant fråga upp i mitt huvud. Mår man bra på grund av att saker är bra i livet, eller verkar saker i livet bra på grund av att man redan mår bra? Tänk på den ni…

Vad har ni för erfarenheter kring det? Hjälp mig på traven. Jag börjar misstänka det senare alternativet i alla fall. Då kommer frågan; Vad är det egentligen som gör oss lyckliga? Vad gör er lyckliga tror ni?