Magik.se

Vad är vi egentligen?

Cover Image for Vad är vi egentligen?
Tony
Tony

Vi tror att vi vet vilka vi är. Vi vet vad vi heter, vad vi gör på dagarna, vad vi står för, vad vi gör på fritiden. Vi vet också vad vi gillar för filmer, vad för politisk åsikt vi har och vilken relation vi har till en eventuell gud.

Vi använder oss av mallar för att kunna definiera oss själva. Genom att ha en överblickbarhet på den man är, så kan man plötsligt vara stolt över något. Man kan få en trygghet av vetskapen vad man är. Man vet också hur man ska handskas med omvärlden. Men vad händer när mallar och självbilder raserar?

Jag är inte så säker på att det är någonting dåligt nämligen. För dessa mallar är inte de vi egentligen är, det är bara spökbilder av hur vi har betett oss tidigare i livet. Det säger bara någonting om framtiden om du tänker fortsätta leva på samma sätt som du gjort tidigare. Men om du skulle släppa din självbild, så skulle du bli ett tomt blad. Och hur ett tomt blad beter sig är det ingen som vet.

Kanske börjar vi drivas av en helt annan kraft. Kanske få vi en känsla för vad som är rätt, eller så börjar vi drivas av något högre än den förprogrammerade varianten av människa som man var tidigare?

Jag tycker det är en spännande väg att gå! Det är så enkelt att bara tänka samma tankar varje dag, och så bekvämt att placera sig själv och andra i ett fack. Men dessa fack är inte bara trygga, utan direkt felaktiga många gånger. Vet vi ens hur världen ser ut egentligen? Om vi tar bort våra förutfattade meningar och våra tankar, ser världen då lika dan ut som nu?

Vi ser bara små fragment av vår omgivning, det som vi lärt oss att vi har nytta av att se. Saker vi ser varje dag sorteras således bort. Vi sätter värde på saker och ting, som bra och dåliga, fula och vackra, intressanta och ointressanta, sedan inbillar vi oss att detta speglar den verkliga världen. Fastän vi egentligen bara ser det vårt undermedvetna tillåter oss att se, och även detta vi faktiskt ser är beklätt i så mycket subjektiva tankar och känslor att det inte alls speglar det någon annan skulle sett.

Subjektivt

Således är omvärlden verkligen en spegling av vårat eget inre. Det är inget hokus pokus eller metafysiskt - vi ser bara det vi sätter fokus på. Verkligheten som sådan är allt för komplex, avancerad och detaljerad för att kunna förstås av våra psyken. Så det enda vi kan göra är att ta in det vi tror är viktigt och hitta samband där vi kan. Inget fel på det - men det blir fel när vi tror att vi har objektivt rätt och andra har fel. Det blir fel när vi påstår oss se sanningen när vi bara ser en promille av det som finns omkring oss.

Är man intelligent på riktigt måste man nog inse att man inte förstår särskilt mycket alls, och man måste vara väldigt dynamisk i sitt tänkande. Det krävs mod för att göra sig av med sina föreställningarna och se saker med ett blankt sinne. En hel värld kan öppna sig, som ibland kan göra en ganska rädd. Allt som är nytt är skrämmande i början; vill du vara en äventyrare eller en fegis?

Over and out.