Den förvirrade människan

Jag ser Universum som olika krafter som kommer ur samma källa. Dessa krafter är i ständig förändring, de rycker, sliter, utvecklas – konstant. Trots detta faktum är de i sin grund samma sak. Jag tror att vi människor är ett resultat av dessa krafter, som kommit tillsammans och skapat något som är större än summan av delarna, och som fått en medvetenhet.

Det är denna medvetenhet som är så ny, i alla fall för oss människor. Vi börjar leta efter vilka vi är, vår härkomst, vårt syfte. Inga andra djur har gjort det tidigare, och det har heller inte funnits något behov. Men det är inte brist på behov som gjort att djuren inte undrat vilka de egentligen är, det har varit brist på objektivt tänkande.

Självklart börjar vi undra över syftet och vilka vi är. Men vi är precis nyfödda, och egentligen har vi precis funnit vår egen existens. Men tänk om vi bara är en samling enskilda delar? Tänk om det inte finns någon inre kärna som är du? Tänk om vi är vad vi bestämmer att vi är, och att syftet är helt vårt eget beslut?

Det är inte lätt att vara nyfödd utan förälder.

Skriv en kommentar...