Att älska för älskandets skull

Visst är det bland det mest dråpliga man kan göra mot sig själv? Det ansåg jag i varje fall – men saker förändras – och jag är inte lika säker längre.

Ja, att älska för älskandets skull, eller att vara kär i kärleken… hur tragiskt är inte det? Att söka någon för att fylla ett tomrum – ett hål – i stället för att själv vara komplett och älska genom det överflöd det ger. Det har jag alltid sagt. Men här om dagen kom jag på andra tankar.

Det var när jag började fundera kring vad det allra viktigaste i Universum var för mig. Jag insåg att det var de känslor jag hade. De allra vackraste tillfällena i mitt liv har jag haft när jag varit så fylld av kärlek att jag brutit ut i tårar. När världen fyllt mig så pass att jag inte kunnat behålla det inom mig. Jag insåg då att det viktiga inte är vad man gör i livet, vad man tänker, planerar, köper eller pratar om. Det viktiga är vad man känner, och allt annat är sekundärt.

Universum är en spegel. Det du känner får du åter. Det är så lätt att skylla på den yttre världen för att vi mår dåligt – men det är verkligen vi själva som skapar allt. Det är sant att vi inte gör det på ett medvetet plan – då hade vi kunnat förutspå vår framtid och skulle aldrig bli överraskade. Men gör det med en större del av oss själva. En del som vi inte låter vara medvetet.

Jag insåg att jag inte hade ett färdigt syfte i Universum, utan att jag skapar mitt eget syfte. Och det allra högsta syftet jag kunde komma på där på gatan denna tisdagskväll, var att älska. Jag kände mig själv och jag kände Universum, och jag sa till mig själv att Kärlek är mitt namn, och det här är mitt bidrag till Universum. Jag var inte orolig längre för att min kärlek var ogrundad eller felplacerad – jag kände den och den kändes mer äkta än något annat.

Jag vill älska så det skapar svallvågor ut i Rumtiden.
Jag vill älska så att det vibrerar i Orionnebulosan för fem miljoner år sedan.
Jag vill älska så att planeterna hålls i sin bana kring sin sol.
Jag vill älska så att knoppar brister till limegröna löv.
Jag vill älska tills allt som finns kvar är en Tystnad, som berättar allt utan att säga något.

Mitt namn är Kärlek.
Detta är mitt bidrag till Universum.
Jag är.
Amen.

Skriv en kommentar...