Tonys magiska liv

Nu så! Nu börjar det ta sig, ta mig fan. Nu känns det ganska bekvämt att köra omkring, gasa, bromsa, dragläge, växla, backa, svänga. Det vi övade på mest idag var att parkera, vilket inte är helt lätt alla gånger.

Farsan har ordnat koner som vi kan ställa upp för att kunna öva bättre. Så nu blev det ”på riktigt” första gången. Första parkeringen bara gled jag in jättefort och perfekt – nybörjartur Sedan körde jag på dem några gånger. Av någon anledning är det mycket svårare att svänga in för parkering till höger än till vänster, det tyckte pappa med.

Men det roliga med den här övningskörningen är att jag känner att jag skulle kunna sätta mig i en bil, åka till valfri destination och parkera. Om jag var tvungen så, även om det inte hade varit perfekt, så hade jag förmodligen lyckats.

Förresten var det en dotter och en mor som hade samma ljusa idé som vi haft – att övningsköra på samma parkering vid, samma tid. De var lite i vägen kände jag, så vi bytte parkering efter en stund när vi skulle öva parkering. Men det var bra på så vis att jag fick självförtroende – hennes bil hoppade som satan Mahahah. Min bil dog bara en gång idag, fast jag gillar att leka lite med koppling/gas för att se vad bilen klarar och ej.

Nu har jag just lärt mig fingerplocka lite med gitarren. Klarade av det hon gjorde på filmen nedan på circa en halvtimme. Kan öva upp min säkerhet något dock. Provade lite med lite andra ackord, och det lät la sådär.

Har ni tänkt på att alla människor som säger ”Jag bara tänker realistiskt!” alltid är negativa? Hur kommer det sig?

Det är en ganska utbredd filosofi, att man är realistisk när man ser begränsningar och brister i tillvaron. Varför är det så? Varför har negativa människor tagit patent på ordet realistisk?

Ser man ljust på tillvaron och bortser från eventuella problem på vägen, så är man en drömmare, och folk tror per automatik att man kommer att misslyckas. Och mer där till, att man är naiv och omogen. Men kanske är det just därför världen består av mediokra, halvmisslyckade människor… istället för människor med kvarvarande ambitioner och ett liv som känns bättre än bara ”okej”.

Tänk er själva om de gamla egyptierna började snöa in på alla problem som kunde uppstå när de planerade pyramidbyggen, istället för att ha en vision och ge sig fan på att de skulle lyckas. Då hade vi förmodligen inte haft några pyramider idag. Tanken var säkert absurd i mångas ögon, när de kom upp med idéen första gången. Vilket ofantligt bygge, och vilka ofantliga problem där fanns på vägen!

Jag tycker att det är ganska ovanligt, men oerhört vackert, med människor som verkligen brinner för något och aldrig tappar tron och orken för att nå fram. Självklart uppstår det problem, men dessa är till för att lösas. Behåll alltid målet i sinnet, annars präglas snart arbetet av meningslöshet och misstro.

Jag har lekt tillräckligt mycket med tankar och känslor för att veta att vi kan bestämma hur vi ska må. Så mycket att man kan gå från att vara arg till glad inom loppet av sekunder. Det är det vissa som inte tror på, då deras erfarenheter säger annorlunda. Men så har de heller aldrig försökt ordentligt.

Grejen är den, att när man väl är arg, så vill man inte vara glad. Det känns som att man skulle vara falsk mot sig själv om man skulle börja le eller bete sig glad när man ju inte redan är glad. Därför håller man sig också arg en tid framöver. Men det går alltså att ändra på, om man skulle vilja.

Jag försöker strunta känslan att jag är falsk mot mig själv, och bara låtsas att det som gjort mig arg aldrig har hänt, samt börja tänka på något bra. I samband med detta så slappnar jag av i kroppen och gör som en kropp gör när den är lycklig (ler, är avslappnad, känner sig lätt). Nu är jag sällan arg, men det händer det med.

Svårare tycker jag det är när man mår smådåligt, så pass lite att man inte tänker på det, utan får för sig att det är normalt att kännas sådär. Det är lite svårt för mig att detektera, därför kommer jag heller inte på att jag kan göra mig lycklig.

Så, det finns två orsaker till att man mår dåligt:

1. Man VILL må dåligt. För att man tycker att det är berättigat. (Vad är det för dumheter? Klart du har rätt att må dåligt/vara arg, men är det önskvärt för det?!)
2. Du glömmer av hur det känns att må bra, successivt, så att du går omkring och mår halvdåligt i onödan.

Jag tror inte att dåliga känslor beror på det förgångna, att det skulle vara som någon osynlig ryggsäck med stenar som fylls för varje dålig sak som sker. Allt beror på hur vi ser på saker och ting, och hur vi ser på det förgångna. Vi kan förvandla en stenfylld rycksäck till änglavingar på en sekund, om vi bara tog mod till oss att tänka på ett annorlunda sätt.

Men men, i många fall är det lättare att förflytta berg än att förändra folks tankebanor.

Ja, jag kände att det var dags att gå vidare i min strävan att lära mig gitarr. Jag började googla efter gitarrtabbar för att hitta någon som var lämplig, och som jag kände till. Men det visade sig vara en jungel… Jag vill ju ha en vars de flesta ackord jag redan kan. Trött på att leta så valde jag ut, håll i dig nu, Björn Rosenström – Gunilla.

Det fanns ingen direkt tanke bakom detta, mer än att jag kunde alla ackord utom en, och att ordningen som ackorden skulle spelas i kastades om ganska flitigt.

Än så länge försöker jag inte att få det att likna låten ens, eftersom det är för svårt. Jag bara försöker spela ackorden så flytande som möjligt, vilket åter igen har gett mig ont i handled och fingrar. Jag lärde mig H7 idag, och äntligen fick lillfingret vara med och leka lite ^_^

Det lär ta en månad eller så, innan jag kan spela låten hyfsat. Sedan, när jag kan låten, så kommer jag att sparka mig själv för att jag inte valde en annan låt

Ett utdrag ur ackordslingan:
Em, Am, D, G, Am, C, C, D, Em, Am, D, G, Am, C, C, D, Am, D, G, C, Am, D, H7.