Tonys magiska liv

Ville bara säga att nu går det bra igen! Sedan jag började med kaloriräkningen (min matlogg) så fungerar det! Va fan lämnade jag det från första början för?! Jo det minns jag väl, ville gå ner fortare och kunna äta vad jag ville ibland. Det går bara inte. Det är disciplin som gäller. För varje övertramp jag gör så går jag ner lite mindre. När jag tänker så, är det verkligen värt det?

Man har nån sjuk idé om att man kan synda en viss dag och börja imorgon, eller på måndag. Och i en matberoendes huvud översätts detta snart till ”Ät för fan så mycket du kan nu innan det roliga är över”. Det blir bara så jävla fel.

Jag har nu gått från att ha tre svulladagar i veckan där jag kan äta vad jag vill till att ligga på 1600 kcal fre+sön och öka lite på lördagen (typ äta glass), men försöka hålla det så lågt som möjligt ändå. Förra helgen sprack iofs, suparresa till Danmark. Nu tänker jag dricka en gång i månaden max. Så nästa gång blir någon stans i september. Jag har helt slutat med kaffe/cola och cigg också, och tänkte satsa på konditionen. Har börjar HIIT-konditionscykla varje morgon – från och med måndag är det max som gäller igen. Samma tempo som innan nutrilettperioden.

Det värsta är att jag ser fram mot att hålla mig mer disciplinerad. Det känns så jävla bra! Idag märkte jag resultat… 94,4 kg! Det känns fruktansvärt bra att ligga på rätt sidan av 90-strecket. Jag hoppas på att komma ner till 92,5 till nästa officiella vägning. Det känns som konstiga siffror, jag känner inte igen dem i viktsammanhang Sist jag vägde så här var i början av 2005 såg jag… sedan dess har jag vägt mer än jag gör nu. Känns också bra att tänka på.

Jag läste just en intressant bloggartikel om 7 fitnessmyter som slogs sönder och samman. Jag tyckte alla tips var bra och stödjer det jag själv tror. Bland annat säger de att muskeltillväxt snarare handlar om hormoner snarare än om att äta väldigt stora portioner. Och att man inte måste 5-6 gånger per dag för att leva hälsosamt.

Min arbetsplats har varit goda nog att låta oss gå på en hälsoprofil, där de kollar saker som vikt, kondition och kolesterol. Jag satte min tid ganska långt fram i tiden, för att ha chansen att komma i ännu bättre form än jag var Men idag var tiden inne.

9.00 var jag där, och började kludda i en broschyr om hur jag lever och hur jag mår. Efter en stund kom en tanta och ropade upp mitt namn, och jag fick gå och lägga mig på en brits. Varför måste man alltid ligga ner, ärligt? Hon stack mig i fingret, och försvann i ett par minuter. Hon kom ut igen, och frågade ”Du är vegetarian va?”. *flin* ”Ja, sedan 8 år” sade jag.

Mitt kolesterolvärde var under medel. Jag förstod aldrig om det var dåligt eller ej, men jag tror inte det. Tydligen kan det tyda på glutenallergi osv, men så är ju inte fallet. Jag är mest nöjd med att det var så lågt. 2,8 tror jag det var (är det högt så har jag fel ). Blodsocker och blodtryck var också bra.

Nästa tanta som kom och hämtade mig satte mig på en träningscykel och tvingade mig att cykla i 6-8 minuter. Motståndet var patetiskt, och jag blev inte svett, och fick knappt upp konditionen. Pulsen var bra, men syreupptagningen för dåligt i förhållande till kroppsvikten. Vilket förstås beror på min övervikt. Inga konstigheter, tyckte sköterskan.

Efter det satt vi och pratade i säkert en timme om vad jag skulle göra framöver för att må bättre. Hon var väldigt glad och imponerad över att jag lyckats gå ner 30 kg sedan förra sommaren. Jag tror att det var anledningen att hon inte gav mig några klara mål och riktlinjer – eftersom hon såg att jag redan var på rätt väg. Vi ska ses igen i oktober, vilket ska bli kul! Då ska jag bara väga 85 max har jag bestämt.

Så, det var jättekul att se att jag är fullt frisk, och har bra kondition. Det enda negativa var min övervikt, men det var ingen nyhet direkt.

Jag hittade just ett klipp som gjorde mig jävligt imponerad! En 72-årig Wanja Sjödin som snarare ser ut att vara kring 50, har rejäla muskler och ser riktigt pigg och frisk ut. 55 armhävningar klarar hon också.

Jag älskar att se sådant. Jag vill inte sakta bli äldre och tyna bort som 99 % av befolkningen, för att sedan bli sjuk och dö när jag är 80. Det suger ju! Jag vill vara stark, lycklig och kärnfrisk när jag är 100. Ingen verkar se det som ett alternativ att hårdträna när man nått medelåldern. Som om det vore farligt, eller något. De stagnerar förresten även mentalt och emotionellt, vilket nästan är mer skrämmande.

Fuck it. Se på Wanja nu istället…

Jag blir alltid så exalterad och inspirerad när jag hör folk prata om att vi har kontrollen över våra liv och våra kroppar. Jag älskar att höra att jag inte är stöpt i en form, och att jag kan göra vad jag vill med mitt liv!

Man känner ju till att om man äter rätt och motionerar så förändras kroppen till det bättre, men exakt hur mycket som förändras är det inte alla som vet. Fler och fler forskarrön kommer fram också, som är minst sagt inspirerande.

Nedan följer ett klipp som förklarar att motion och viss kost faktiskt förstorar hjärnan, rent fysiskt! Det är fantastiskt tycker jag. Jag personligen gillar att tänka att jag även kan manipulera mina egna gener, och att inte ens de binder mig till någon färdig form.

Aja, se videon iaf, intressant!