Tonys magiska liv

Jag har åter igen noterat en förrändring i mina drifter och lustar gällande mat sista veckan. Det gjorde jag för flera månader sedan, men nu känns det som nivå 2 slagit igenom. Det märktes ännu mera av sedan jag började med proteinpulvret…

Jag vill verkligen inte äta onyttig mat längre. Inte för att psyket säger att det är dåligt, utan för att min kropp mår dåligt över tanken. Jag kan inte äta särskilt mycket längre. Två mackor och en proteindrink får mig proppmätt.

När jag var på resturang och åt med Jenny så kunde jag inte äta upp hälften ens, och jag har käkat rätten tidigare, och jag råkar minnas att jag brukade äta upp hela. Åter igen inte för att jag försökte göra det rätta, utan för att jag hade mått illa annars.

Jag har sneglat upp mot bokhyllan där alkoholen står många gånger i helgen där psyket faktiskt sagt att det vore roligt, men där kroppen verkligen bara inte ville. Det är som att kroppen påminner mig om de långsiktiga resultaten av mina handlingar… innan jag ens har börjat dricka känner jag känslan av hur det kommer kännas att vara bakfull och seg.

Och träningen har också blivit skum. Idag har jag tränat en gång på morgonen som vanligt, och styrketränat armarna tidigare än vanligt, klockan 14. För jag var färdig så tidigt från körskolan. När klockan var 17-18 så hade jag redan börjat känna mig ganska slapp och ville träna mer. Det har jag dock inte gjort, där tror jag kroppen har fel faktiskt

Men det är som att kroppen verkligen fattat vad jag hållit på med nu i snart ett halvår, och gör det per automatik, även när psyket sviker. Jag älskar min kropp!

OK, det var en stor burk med proteinpulver! Jag hämtade den idag efter jobbet. Jag hade väntat mig knappt hälften av det där. Tänker jag på att jag ska sätta i mig allt det där är det lätt att visualisera cementbeklädda tarmar

Jag har druckit mina två första drinkar också. Första förvånades jag över hur äckligt det var, och någonstans kände jag igen smaken sedan förr. Jag undrar om jag inte käkat lite sojaproteinpulver förr någon gång för länge sedan. (jag har provat myyycket genom åren).

Ner gick det, men inte mycket mer än så. Det mättar som tusan. Nu drack jag just min andra drink, och jag hade hälften sojamjölk i stället för vatten, och en tésked vanellinsocker i. Det hjälpte inte mycket, men lite. Jag ska nog satsa på att vänja mig med betongsmaken tror jag…

Vi får se om ett par veckor om jag märker några förändringar. Jag har idag kommit upp till 170 gram protein, vilket jag inte har gjort sedan, ja, sedan jag blev vegetarian för 7 år sedan. Kanske inte ens innan dess, då jag aldrig varit så förtjust i kött och sådant. *burp*

Jag har funderat lite kring balansen mellan fett, protein och kolhydrater lite, och ju vetat om att jag fått i mig för lite protein. Idag får jag i mig ca 90 gram om dagen, och jag bör kanske snarare äta 150 gram eller mer med tanke på kroppshydda och styrketräning.

Därför började jag lite kika på olika proteinpulver på Fitnetssbutiken, hittade speciella för viktminskning faktiskt. Men efter lite surfande insåg jag att detta var bullshit, då det fanns proteinpulver med mer protein i förhållande till kalorierna än så.

Bantningsersättningen hade 49 gram protein för 372 kcal. Den jag valde ses på bilden, och består uteslutande av vegetabiliskt protein (soja) och ger 87 gram protein för 361 kcal. Det låter nästan för bra för att vara sant! För 361 kcal mer om dagen kan jag alltså fördubbla mitt proteinintag! I like!

Aja, poängen är i alla fall att jag vill ha mer muskler, så att jag kan bränna mer fett! Samtidigt som jag slipper oroa mig, som den vegetarian jag är. Jag har ju dessutom råd att äta 360 kcal extra om dagen utan större problem. Jag landar då på ca 2100 kcal.

Jag ser fram mot att prova på det! Jag hade inte tänkt att ändra på saker samtidigt som jag försökte bli klok på vad man gick ner i vikt på och ej, utan ändra på bara en sak varje månad. Lite som en vetenskaplig studie, men det här känns så rätt just nu

På senare har jag känt att mina ben helt enkelt inte kan cykla fortare på träningscykeln, och att mina lårmuskler orkar med det, liksom min kondition. Så, enda jag kan göra för att trigga upp det är ju att öka motståndet.

Det har jag väntat med, för att jag inte ville träna benmuskler, utan kondition. Men det krävs bra mycket mer andning med ökat motstånd kan jag ju meddela. Kroppen var inte jätteförtjust. Det tar väl en vecka att vänja sig eller så.

Dumma träningscykeln kunde inte räkna ut att jag brände fler kalorier än innan heller, det är alltid lite över 200 kcal. I och för sig cyklade jag kanske inte fullt lika fort. Svårt att veta – för även hastigheten beter sig skumt på min cykel.

Min kompis frågade vad jag hade för vilopuls härom veckan. Jag kollade efter, men insåg att jag inte visste om det var bra eller dåligt. Idag ramlade jag över Wikipedias artikel om vilopuls, och lärde mig lite mer.

Vilopulsen är alltså den puls man har när man just vaknat eller vilat en längre tid. En normal vilopuls ligger på 60 slag i minuten, eller ett slag i sekunden ungefär. Jag har mätt vid ett flertal tillfällen under arbetstid när jag suttit i minst en minut, och jag får circa 65. Men tydligen ligger genomsnittet på 72…

Men vältränade människor ligger kring 50, och elitidrottare kan komma ner till 35 någonstans, vilket jag finner jävligt imponerande! Det vill jag uppnå! Om inte 35 så i alla fall under 50 vore ett roligt mål.  Troligtvis inget man gör över natt heller.

Jag tror att stress ökar vilopulsen ganska drastiskt. Inte bara aktiv stress som påverkar pulsen just då, utan även bakomliggande stress som påverkar vilopulsen. Så jag ska försöka stressa ner igen, jag blir sämre och sämre på det med åren märker jag! Sedan fortsätta öka konditionsträningen och gå ner i vikt.

Jag ska också ta pulsen när jag verkligen varit i vila under en längre tid, och inte är i en stressig arbetsmiljö. Kanske experimentera lite med meditation och se hur lågt jag kan komma. Jag kanske borde köpa en pulsmätare?