Tonys magiska liv

Tidigare träningsschema

Måndag, efter middag: Styrketräning armar, bröst, mage.
Tisdag, innan middag: Konditionsträning 20 min.
Onsdag, innan middag: Konditionsträning 20 min.
Torsdag, efter middag: Styrketräning ben, rumpa, rygg.
Fredag, innan middag: Konditionsträning 20 min. (Ibland vilodag, beror på hur benen känns).
Lördag, innan middag: Konditionsträning 20 min.
Söndag, innan middag: Konditionsträning 20 min.

Från och med i morgon

Måndag, innan frukost: Konditionsträning 20 min.
Måndag, efter middag: Styrketräning armar och bröst.
Tisdag, innan frukost: Konditionsträning 20 min.
Onsdag, innan frukost: Konditionsträning 20 min.
Onsdag, efter middag: Styrketräning mage och rygg.
Torsdag, innan frukost: Konditionsträning 20 min.
Fredag, innan frukost: Konditionsträning 20 min.
Fredag, efter middag: Styrketräning ben och rumpa.
Lördag, innan frukost: Konditionstrnäning 20 min (ibland vilodag, beroende på hur benen känns).
Söndag, innan frukost: Konditionsträning 20 min.

Nya fördelar

• Jag kan konditionsträna varje dag! Man ska ej blanda kondition och styrka i samma pass.
• Jag kan dela upp muskelträningen i tre grupper istället för två, vilket gör att varje muskel får mer träning.
• Jag behöver bara duscha en gång om dagen, på morgonen. Jag blir sällan särskilt svettig av styrketräning.
• Jag kan ta det lugnt när jag kommer hem efter jobbet 4 dagar i veckan.
• Konditionsträning innan frukost är optimalt för att bränna fett.

Allt jag behöver offra är 30 min på morgonen. Jag tror inte jag behöver 7,5 timmar ändå.

Idagsläget tränar jag alltså ca 160 minuteri veckan (inkl vilodag). Härdanefter kommer jag träna circa 200 minuter i veckan. Inget jättekliv, men ändå ett snäpp bättre.

Jag är inspirerad!!!

Nu är jag tillbaka från min arbetsresa till Simrishamn och Karlskrona. Åkte i tisdags morse och är äntligen tillbaka, känns bra! Jobbat typ 14 timmar om dygnet så jag är lite trött på det Men i morgon blir det helg så jag står ut!

Jo! Jag hittade en ny inspirationskälla idag när jag gick igenom RSS-läsaren (mycket som man måste skumläsa ikapp när man missat några dagars Internet). Det gäller Jack LaLanne, som är en legend inom fitness. Han är idag 94 år, och ser väldigt frisk ut för sin ålder tycker jag.

Han är ungefär som jag vill vara när jag blir gammal. Han har höga mål, arbetar hårt och ger aldrig upp. Varför ska man bli klen och halvdöd bara för att man är gammal? Jag vägrar! Här kommer ett citat…

”You have to take care of your 640 muscles, and the number one thing is exercise. You can eat perfectly but if you don’t exercise, you cannot get by. There are so many health food nuts out there that eat nothing but natural foods but they don’t exercise and they look terrible. Then there are other people who exercise like a son-of-a-gun but eat a lot of junk. They look pretty good because the exercise is king. Nutrition is queen. Put them together and you’ve got a kingdom!” – Jack LaLanne

Här är ett filmklipp med Jack LaLanne där han är 93 år, som jag tycker du ska titta på.

Ni vet, jag högintervalltränar ju nästan dagligen. Då jag tar 5 minuters uppvärmnining i normal takt… och efter det kör 30 sekunder stenhårt, och sedan 30 sekunder långsamt för att återhämta mig, och gör sedan så i ytterligare 15 minuter.

Var femte minut har jag dock hittils tagit 1 extra långsam minut för att återhämta mig lite. Det har alltid varit mycket enklare att fortsätta på nästa högintervall efter det. Men igår tog jag bort mina två vilominuter (ena efter 5 minuter, andra efter 10). Det blir väldigt mycket jobbigare med dessa små förändringar, och jag tror att det det lämpligaste sättet att driva upp min träning just nu.

Andra alternativ är att öka den totala tiden, eller öka motståndet. Jag vill inte höja tiden än, för att jag har annat för mig än att träna Och vill ogärna driva upp motståndet, eftersom jag vill ha konditionsträning och inte muskelträning. Lårmuskler har jag redan så det heter duga. Plus att jag styrketränar benen på torsdagar redan, så det räcker.

En annan förändring jag gjort är att jag ökat bicepshanteln från 11 till 13 kilo, vilket också gjorde en löjligt stor skillnad. Det blev plötsligt fruktansvärt jobbigt att köra 6×5 som vanligt. Något som förmodligen, iaf delvis, fixat sig till nästa överkroppsträning.

Det gäller att aldrig stanna av med träningen, så att man vänjer sig och tycker det är ganska trevligt att träna ändå. Alltid pressa om man vill komma nånstans Men inte för fort, då tar kroppen skada och man lägger ner helt istället. Hitta sin balans, och ständigt driva sig framåt, med andra ord. Det gäller förresten inte bara träning.

Vi bär alla på ett lass från det förflutna, och en begränsing av tankar kring framtiden. Det är något jag funderat lite på det senaste…

Vi har ofta en känsla av vilka vi är som beror på vilka vi har varit i det förgångna. Hur vi tidigare har agerat i olika situationer, och hur andra människor har reagerat på ens närvaro. Vi kan få för oss att ”jag är en estetisk person”, eller ”jag är en avslappnad kille”. Vilket vi då grundar med vissa minnen och historier kring det förgångna. Men är det verkligen vilka vi är?

Trots allt är det inget som binder dig vid att fortsätta bete dig som du har betett dig i dåtiden. Du har ju faktiskt fri vilja, så vad du väljer att göra och tänka är väl knappast vem du egentligen är?! Nej, du är väl det bakomliggande, väsendet som kan lyssna på dina egna tankar. Som vet att du finns utan att du tänker en tanke.

Jag har hittat på en kraftfull, magisk lek… den går ut på att låtsas att man aldrig existerat förutom i detta nu, och att man inte vet någonting om vad som hänt tidigare eller vad som kommer att hända. Bara tänk dig att du lever just i det nuet, och att du aldrig tidigare existerat. Du vet inte hur känge till du kommer att vara medveten. Vad vill du göra?

Jag kommer ofta fram till att jag då skulle göra helt andra saker än jag vanligtvis gör. Och det är då saker som jag inser att jag önskade att jag gjorde oftare. Men jag visste inte att jag ville det förrän jag gjorde min ”magiska lek”.

Jag gjorde övningen på bussen förut. Jag undrade plötsligt varför jag satt i min ensamhet när jag kunde lära känna en annan människa. Jag ville bara gå fram till någon som såg trevlig ut och lära känna denne. Det gjorde jag förstås inte, för jag är en ynkrygg, sönderprogrammerad av denna skadade värld…

Har ni tänkt på att alla människor som säger ”Jag bara tänker realistiskt!” alltid är negativa? Hur kommer det sig?

Det är en ganska utbredd filosofi, att man är realistisk när man ser begränsningar och brister i tillvaron. Varför är det så? Varför har negativa människor tagit patent på ordet realistisk?

Ser man ljust på tillvaron och bortser från eventuella problem på vägen, så är man en drömmare, och folk tror per automatik att man kommer att misslyckas. Och mer där till, att man är naiv och omogen. Men kanske är det just därför världen består av mediokra, halvmisslyckade människor… istället för människor med kvarvarande ambitioner och ett liv som känns bättre än bara ”okej”.

Tänk er själva om de gamla egyptierna började snöa in på alla problem som kunde uppstå när de planerade pyramidbyggen, istället för att ha en vision och ge sig fan på att de skulle lyckas. Då hade vi förmodligen inte haft några pyramider idag. Tanken var säkert absurd i mångas ögon, när de kom upp med idéen första gången. Vilket ofantligt bygge, och vilka ofantliga problem där fanns på vägen!

Jag tycker att det är ganska ovanligt, men oerhört vackert, med människor som verkligen brinner för något och aldrig tappar tron och orken för att nå fram. Självklart uppstår det problem, men dessa är till för att lösas. Behåll alltid målet i sinnet, annars präglas snart arbetet av meningslöshet och misstro.