Tonys magiska liv

Jag satt och kikade lite på sådana där före- och efterbilder ni vet med folk som gått ner i vikt. Som inspiration då… jag stör mig så jäkla mycket på hur de fuskar! Förebilden är de oftast nakna på och ser jättefeta ut pga. ljuset och klädnad. På efterbilden däremot är posar de, är i rätt ljus och ska precis på fest.

Jag undrar om vissa ens går ner i vikt alls Kolla nedan exempelvis, hur ska man veta hur mycket hon gått ner i vikt? Hon kan se nästan lika dan ut utan kläder…

Aja, är det på det viset så kan jag också stoltsera med mina före- och efterbilder. Om förebilden får vara från dag 1 då jag började gå ner i vikt där jag ser allmänt skabbig ut och efterbilden som en av de bättre bilderna på mig ever. Var så goda, visst är jag duktig?

Viktnedgången har inte gått så bra på senaste, jag har hamnat i en svacka där jag skött kosten halvdant. Jag har känt motstånd, inte riktigt sett poängen. Min enda motivation har varit att jag känner mig kass som jag är nu, och vill slippa må kasst i framtiden, men det har inte räckt som motivation. Idag har jag insett vad som fattats…

Jag har någonstans känt mig så låg på grund av min dåliga disciplin att jag inte kunnat tro på att jag kommer lyckas bli smal. Jag har tänkt att jag kan gå ner i vikt, men att det verkar ta sån jäkla tid. Men jag har inte kunnat se det framför mig, att jag kan bli helt smal, stark, snygg och bäst.

Jag har insett att det är det allra viktigaste med att nå sina mål, att kunna se det framför sig. Kan man inte det, så är det lönlöst. Ingen disciplin i världen kan få en att stå fast vid sina beslut när man inte känner inom sig varför man gör det man gör. Idag har jag tänkt om, och för första gången på flera veckor känns det nära att nå mina mål. Det gör också att jag med glädje kan gå hungrig, eftersom jag vet att jag kommer nå mina mål om en inte allt för lång framtid.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, ni som vill gå ner i vikt, nöj er inte med att vara knubbiga! Alla jag känt som bantat säger saker som ”Jag behöver inte bli jättesmal, bara inte såhär fet som jag är nu, lite knubbig så är jag nöjd”. Det säger dom inte för att de vill vara knubbiga hellre än smala, utan för att de inte kan föreställa sig att vara smala. Det känns som de ljuger för sig själva, och därför är det ingen lockande tanke.

Men jag menar på att ju längre ni kan tänka er, desto fortare går det, och desto mer kraft kan du få. Ni måste bara hitta ett sätt som gör att ni kan tro på att ni kan lyckas. Försök med att visualisera och känna efter hur det skulle kunna vara att vara helt smala. Allt ni skulle kunna göra som ni inte gör. Ja, ni får hitta eran egen väg. Men kom ihåg att tron krossar alla eventuella hinder som ingenting om den är stark nog.

Jag har inte skrivit på ett tag… betyder det att jag inte sköter allt som jag brukar? Nej, men i det här fallet är det så. Jag hade inga som helsta planer på att leva osunt bara för att det var jul och nyår, men så blev det som det blev.

Några dagar innan julafton började jag slappna av lite väl mycket, vilket även inkluderade godis. På julafton blev det en hel del käk, så mycket att jag inte längre orkade hålla koll på hur mycket kalorier jag stoppade i mig. Jag ska återuppta räknandet väldigt snart, men det känns lönlöst innan nyår.

Jag har dock börjat sköta kosten idag igen, och har motionerat i morse första gången på en vecka eller så. Konstigt nog var konditionen bättre än någonsin, efter all mat, slapphet, alkohol och cigaretter. Jag tror att kroppen var starkare på grund av det tidigare ökade energiintaget.

Visst är jag lite besviken på mig själv, men jag försöker se det som att det är en vecka av väldigt många veckor, trots allt. På något sätt kan mina tankar om framtiden totalt rasera min drivkraft att sköta mig. Det som sänkte mig den här gången var att jag visste att jul och nyår skulle komma, samt ett LAN däremellan som  bestod av umgänge, datorer, käk och massa alkohol. På något vis känns det så meningslöst att anstränga sig när man vet att man inte kan göra det i framtiden.

Nu sköter jag egentligen kosten bara för att jag ska känna mig bra på nyårsafton, annars hade jag förmodligen fortsatt med att äta skit fram till dess. Nåja, LANet var sjukt roligt hur som helst, så jag är nöjd. Jag gick ner med stormsteg innan dess också, så det gjorde att jag fick mindre dåligt samvete. Jag är glad om jag är kvar på den vikten jag var på, efter nyårsafton när jag ska väga mig igen.

Igår, när LANet var över, så åt jag det godaste jag ätit på hela veckan. Vet ni vad det var? Clementiner!! Jag är så jävla sjuk som äter saker som jag inte tycker är goda, när jag vet att de dessutom skadar mig. Vad är det för destruktivt beteende människan har? Är det något biologiskt som går ut på att få i sig så mycket fett och protein som möjligt? För, det är knappast den godaste maten jag vet.

Det som är riktigt positivt med det här är att jag är besviken på mig själv. Hur är det bra? Jo, den här bloggen påbörjades när jag var riktigt, riktigt besviken på mig själv. Jag mådde så dåligt att jag lovade mig själv att aldrig hamna där igen. Jag känner att jag har en drivkraft nu som jag inte har haft på länge. Om det inte vore för nyårsafton så hade jag mått ännu bättre psykiskt. Nu kan jag inte riktigt börja dra igång på allvar med min självutveckling känns det som.

Idag provade jag en skjorta jag köpte för ganska länge sen från Ellos. Det är XL, så jag tänkte att den skulle passa ganska snart, men det visade sig vara helt fel. Den var jävligt tight för sin storlek. Men idag fick jag på den utan problem, det blir en klar favoritskjorta!

Man måste älska när sånt händer… få lite bevis på sitt hårda arbete.

Jag fuskade i morse och vägde mig mitt i månaden, för jag var så nyfiken. Det bara kändes som att jag hade gått ner massa. Jag vågade inte hoppas på något, men önskade någonstans att jag förlorat 2 kg på 2 veckor. Det var 4 kg! WTF?!

Det är därför man inte ska göra flera förändringar samtidigt, nu vet jag inte vad som fick detta att ske plötsligt… jag är aslycklig i och för sig, men lite konfunderad Det kan bero på nåt av följande…

• Tillförande av mer protein i kosten (proteinpulver).
• Ganska mycket diarréer (ursäkta för ev. interna bilder), förmodligen också pga. proteinpulvret.
• Jag har dragit ner kaloriintaget ytterligare, inte orkat äta sedan ett tag tillbaka. Hoppar över måltider och orkar inte äta upp hela måltiderna alltid.
• Mindre stress pga. ledighet från jobbet.
• Mer sömn, pga. ledighet från jobbet.

Ja, jag vet inte. Antar att jag kanske bör väga mig nästa lördag igen, och se efter vad som hänt. Förhoppningsvis stabiliserar sig magen nu med nya proteinpulvret. Annars har jag väl världens bästa bantningspulver – sojaprotein! Fast det finns trevligare sätt att bli av med övervikten än genom baken.