Tonys magiska liv

Är det du?

Om man tänker efter så är det ganska poänglöst att förakta och döma människor. Dels gör det ingen glad – men dessutom kanske de inte förtjänar att föraktas, hur korkade, elaka eller onda de än må vara?

Tänk att man kommer till jordelivet som ett blankt blad, och lär oss hur vi ska handskas med världen… från början lär man sig att skrika blir lika med mat. Sedan lär man sig om sin egen kropp, hur man styr sina kroppsdelar. Efter några år börjar vi lära oss förstå orsak och verkan i vår omgivning.

Vad händer om jag gör såhär mot mamma? Vad händer om jag krossar den här skålen? Från början undviker vi mest att göra ”fel” därför att vi inte vill bli bestraffade eller bli fråntagna kärlek. Men förhoppningsvis lär vi oss med åren att göra rätt för att det skall bli bättre för alla. Vi lär oss att om alla är glada så är chanserna större att man själv blir glad.

Detta är det tyvärr inte alla som lärt sig ännu. Men man kan inte se människor som korkade eller dumma i huvudet för att de inte kommit fram till samma saker som man själv gjort. Om de inte har några erfarenheter som pekar på att det skulle vara sant, varför skulle de då göra det? Det är idiotiskt att göra något man inte tror på. Och vad man tror beror ju på vad man erfarit sedan innan i livet.

Så på så vis är vi alla offer för vår omgivning. Vi kan bestämma i viss mån hur vi ska tänka och handla, men det kan inte skilja sig särskilt mycket från våra tidigare erfarenheter. En sviken människa kan inte kasta sig in i en ny relation utan att skydda sig. En bränd hand kommer inte lära sig jonglera med glödande kol. En bitter människa som upplevt att man bara kan lita på sig själv kommer inte plötsligt börja lite på allt och alla. Naturligtvis inte, och det är både förståeligt och bra beslutat av dem.

Det vi kan göra är att steg för steg gå åt rätt riktning. Göra mer rätt för varje dag som går. Det är så otroligt onödigt att döma andra för hur de lever sina liv, även om det går ut över dig, eftersom de bara är en produkt av sina tidigare upplevelser.

Nästa gång någon står och skriker på dig – kom ihåg att du har ett val. Ta det personligt, och förklara med kraft hur jävla idiotisk personen i fråga är – eller se det för vad det är. En rädd människa som tror att problemen ligger utanför honom/henne själv. En människa som känner sig hotad, arg, som skyddar sig. Vissa kommer attackera dig, vissa kommer ifrågasätta dig, vissa kommer trycka ner dig. Men hur kan man ta något personligt, när det de står och skriker om egentligen inte är riktat mot dig, utan bara är ett uttryck för deras rädslor?

Det betyder förstås inte att du aldrig gör fel och behöver lyssna på andra människor. Gör det du tror är bäst för att så många som möjligt blir lyckligare! Det innebär att anpassa sig, det innebär att då och då ge vika för sina önskningar.

Ingen behöver straff, de behöver möjligtvis hjälp! Jag skulle i alla fall behöva hjälp då och då…

.NET-programmering

Företaget jag jobbar för nu står inför en enorm förändring, och alla förändringar skall ske utan någon budgetförändring. Det kommer gå åt helvete, kan man säga, på ren svenska. Vi måste även söka om våra egna tjänster, så jag började känna mig ganska otrygg i min sits. Så jag började söka jobb lite mer intensivt.

I början av December fick jag en intervju på ett stort e-handelsbolag. ”Kul!” tänkte jag, och gick dit. Då var det mer snack om en teknikertjänst, men det omvandlades mer och mer till en ren programmeringstjänst. Så nu är det ASP.NET-programmerare man ska bli, med lite ansvarsområden gällande inköp, licenser osv.

Det är lite roligt, för jag kan inte ASP.NET, och det vet dom om En av intervjuarna kom från samma bakgrund som jag – PHP-programmering, och han sa att det inte kommer bli nåt större problem. Så nu blir det till att plugga .NET på fritiden. Vill inte komma dit och inte veta något om det.

Jag börjar i Mars, och det kommer bli en väldigt spännande tid. Slut på slappelivet på jobbet, misstänker jag. Måste visa framfötterna. Och det är lite läskigt, för jag har verkligen ingen aning om hur det kommer bli där borta. Eller hur länge jag får stanna för den delen.

Men jag kände att jag inte kunde stanna kvar på ett jobb bara för att jag kände till det. Då utvecklas man ju knappast som människa. Sedan får jag ju 3500 kr mer i månaden där Med jourpengarna så kommer jag typ ligga på 31-32 000 brutto, vilket är fucking awesome!

Nytt jobb, börja forma sin kropp ytterligare, jag lär mig mer om mig själv – just nu är livet jävligt spännande och roligt!

Jag hittade en intressant intervju för några dagar sedan som jag tycker är sevärd, sammanlagt på 28 minuter. Det är med Michael Roll, som berättar om de vetenskapliga rönen och hur de pekar på att det finns bevis för liv efter döden. Men att bevisen tystas ner och motarbetas. Se själva…

Jag såg just en inspirerande video med Vichen Lakhiani. Han pratar om att ägna 5 minuter av sin dag åt att hamna i emotionell och spirituell balans. Hans tanke är att om vi kan ägna tid åt att äta frukost och duscha varje morgon, så borde vi även kunna ägna några minuter åt själen.

Det är nämligen inte okej i vårat samhälle att ha dålig hygien, men det är tyvärr helt okej att gå omkring och må dåligt. Han säger att det inte är normalt att må dåligt, men det tycker jag nog att det är. Däremot kanske det inte är naturligt beteende för människan?

Det som slår mig är att även jag påverkas av min omgivning mer än jag tror. Den allmänna nedstämdheten gör att jag ofta inte tar mig i kragen, för att jag på någon nivå glömmer att man kan må bra. Det känns inte verkligt, och därför lägger man inte energi på det.

Jag menar, jag ägnar i genomsnitt 1 timme och en kvart varje dag åt motion och hälsa (räknade just ut ), men jag ägnar inte många minuter åt mitt psyke. Visst händer det, men frågan är varför prioriteten ser ut som den gör.

Man ses fortfarande som lite konstig om man läser självhjälpsböcker, eller går omkring på stan och ler. Jag misstänker att samhällets glädjenivå skulle öka ganska mycket om människor bara var inställda på att det var viktigt och möjligt att må bra. En sån enkel sak…

Aja, här är klippet…

Jakten på självkänsla...

Jag kan inte understryka nog hur viktigt det är med bra självkänsla och självförtroende! Inte bara för er, utan framför allt för mig själv. Jag kan fixa det genom rätt tankar, men jag lyckas alltid glömma bort att göra det.

Att ha en bra självkänsla förändrar hela mitt liv. Det förändrar förstås hur jag mår, men även hur jag kommunicerar med andra, vad andra får mig att känna och vad händelser har för betydelse för mig.

När jag känner att mitt värde brister så tror jag att jag måste hävda mig på olika sätt; kanske säga väldigt smarta saker eller bete mig som en skön människa. Men resultatet brukar snarare bli att jag verkar nervös och onaturlig i mitt beteende. Jag gör saker mer på grund av andra och min omgivning istället för att göra saker för att jag verkligen vill!

När självkänslan är högre än vanligt så kommunicerar jag tydligare, folk tycker mer om mig och jag uppskattar nästan allt som kommer till mig. Problem blir till utmaningar. Jag vet inte om det bara är vissa människor som förändras så mycket av självkänsla eller det beror på att jag har en allmän brist på det, men jag misstänker det första.

Samhället har tagit ifrån oss vår självkänsla successivt genom hela våra liv. Vi måste lyda våra föräldrar, vi måste lyda våra lärare, vi måste lyda våra chefer. Vi lär oss från skolan att vi måste göra som folk säger åt oss, och vi lär oss från Arbetsfördmedlingen att vi ska vara glada om någon tar emot oss, även om det är ett jobb vi inte vill ha.

Från TV, Internet, radio och tidningar lär vi oss hela tiden hur vi borde vara, vad som är populärt och hur vi ska bete oss. Vi lever helt enkelt inte i ett samhälle som bygger vårat självförtroende kring något – tvärtom. Kanske finns det ett syfte – svaga människor är lättare att styra. Eller så är det bara en effekt av att samhället ser ut som det gör.

De flesta har väldigt låg självkänsla. Men så kan man komma att tänka på vissa typer av kanske särskilt män, som verkar ha för mycket av den. Fast jag tror inte det stämmer, dessa alfahannar som styr genom våld har oftast lika låg självkänsla som alla andra. Annars skulle de bara kunna le med sin självkänsla och veta att allt redan var bra. Men det gör de inte. Det finns en uppsjö olika beteenden som stiger ur brist på självkänsla, och aggressioner är inte heller ovanligt.

Vi måste återfinna vårt självförtroende igen. Vi är alla mäktiga varelser, och vi visste om det när vi var barn. Då var det inte okej att vår vilja inte gick igenom. Visst finns det många tillfällen då vi måste samsas och förstå varandra, jämka och vara dynamiska. Men att sänka sin egen inre vilja och styrka bör aldrig vara försvarbart!

Kom igen! Lev! Älska! Var fri!