Tonys magiska liv

Jag har skrivit två gånger nyligen om att strukturera upp sitt liv, med listor och informationssortering. Jag tror inte att alla riktigt förstår varför jag vill ägna mig åt detta, eller hur det känns att faktiskt göra det. Den enkla anledningen till att jag vill strukturera upp allt omkring mig är för att jag ska kunna vara latare!

Jag vill inte förlora hus, lägenhet och allt jag äger, i så fall kunde jag lika gärna slutat jobba och flyttat ut i skogen. Nej jag vill behålla allt det där, men samtidigt gå omkring och njuta och vara lite av en slacker.

Har man allt ordnat för sig så kan man med gott samvete bara ta det lugnt och njuta av nuet. Inga störande tankar som påminner en om saker man borde göra. Idag har jag övat lite på detta.

Jag har försökt att slappna ordentligt och se livet som ett spel, och inget blodigt allvar. En stor inspirationskälla för mig, gällande denna typen av liv, är karaktären Peter Gibbons i filmen Office Space. Det är en kille som, liksom jag, arbetar i kontorslandskap och får göra mycket samma saker dagarna i ända.

En dag blir han utsatt för en misslyckad hypnos. Tanken var att han skulle slappna av ordentligt, men han tas aldrig ur hypnosen igen. Han blir den största slackern genom tiderna, men till hansförvåning så blir hans liv bättre, i stället för sämre. Han blir befodrad i stället för avskedad. Jag har tänkt lite på honom idag, så jag började söka på internet efter en video som visar hans sätt att vara, men hittade tyvärr inget sådant.

Så jag fick anstränga mig i någon timme och redigera ihop lite material, var så goda. Utöver den här tiden så har det tagit flera timmar att hitta en bra lösning för att strömma video från den här bloggen. Filmen är en kvart ungefär. Fast ni borde verkligen se hela filmen, den är jävligt rolig

Jag lyckas knappast leva i nuet hela tiden. I ett annat inlägg skrev jag att man inte bara skulle leva i nuet, och det tycker jag fortfarande stämmer. Man ska planera för framtiden, och dra lärdom av det förgångna. Men man kan aldrig utföra en förändring någonstans utom i nuet. Därför är det utan tvekan den mest kraftfulla tidpunkten – dessutom är det alltid nu!

Jag har som mål att leva ofta i nuet. Och ibland tror jag mig göra det, men det gör jag inte alls särskilt ofta. Jag kan tänka att jag ska leva i nuet om en kvart, därför att jag har fullt upp med något annat just då. Det är en ganska korkad inställning – eftersom när man gör något så gör man det i nuet, och då tjänar man definitivt på att fokusera på nuet.

Det kan vara småsaker som är obekväma, att gå bland 1000 människor i en affär exempelvis. Då tänker jag att jag ska avnjuta nuet bara jag kommer därifrån. Men det är ju just där jag behöver leva i nuet. När man mår som sämst behöver man ju tänka som allra hårdast på det som är där och då. Det är inte så konstigt egentligen, för det är sällsynt själva nuet är besvärligt. Snarare är det tankarna kring det som är jobbigt, eller våra historier kring nuet som ställer till det.

Exempelvis, människorna omkring mig är inte jobbiga i nuet, de bara står där. Men min historia om att jag måste skynda mig för att hinna till en annan affär, och mina tankar kring att jag blir förhindrad att nå mitt mål, gör mig arg. Det är lätt att tro att det är nuet som gör en arg, men det är det inte. Det som gör en arg i detta fall är tanken på att man missar ett möte eller kommer hem för sent – något som alltså ligger i framtiden, och som vi faktiskt inte vet någonting om.

Allt man gör, när man lever i nuet, blir bättre än annars. Allt man gör förtjänar ju detta, anser jag. De saker som inte förtjänar hela ditt fokus tycker jag att du ska avsäga dig, så du får lite mental ro.

Tänk om du lyssnar till 100 % vad människor har att säga. Tänk om du inte gör någonting annat än att laga mat när du ska laga mat. Tänk om du kunde fokusera på en arbetsuppgift, även om du någonstans vet att hundra kvarstår när du är klar? Det blir så himla mycket mer njutbart, och faktiskt mer effektivt också.

Vi bär alla på ett lass från det förflutna, och en begränsing av tankar kring framtiden. Det är något jag funderat lite på det senaste…

Vi har ofta en känsla av vilka vi är som beror på vilka vi har varit i det förgångna. Hur vi tidigare har agerat i olika situationer, och hur andra människor har reagerat på ens närvaro. Vi kan få för oss att ”jag är en estetisk person”, eller ”jag är en avslappnad kille”. Vilket vi då grundar med vissa minnen och historier kring det förgångna. Men är det verkligen vilka vi är?

Trots allt är det inget som binder dig vid att fortsätta bete dig som du har betett dig i dåtiden. Du har ju faktiskt fri vilja, så vad du väljer att göra och tänka är väl knappast vem du egentligen är?! Nej, du är väl det bakomliggande, väsendet som kan lyssna på dina egna tankar. Som vet att du finns utan att du tänker en tanke.

Jag har hittat på en kraftfull, magisk lek… den går ut på att låtsas att man aldrig existerat förutom i detta nu, och att man inte vet någonting om vad som hänt tidigare eller vad som kommer att hända. Bara tänk dig att du lever just i det nuet, och att du aldrig tidigare existerat. Du vet inte hur känge till du kommer att vara medveten. Vad vill du göra?

Jag kommer ofta fram till att jag då skulle göra helt andra saker än jag vanligtvis gör. Och det är då saker som jag inser att jag önskade att jag gjorde oftare. Men jag visste inte att jag ville det förrän jag gjorde min ”magiska lek”.

Jag gjorde övningen på bussen förut. Jag undrade plötsligt varför jag satt i min ensamhet när jag kunde lära känna en annan människa. Jag ville bara gå fram till någon som såg trevlig ut och lära känna denne. Det gjorde jag förstås inte, för jag är en ynkrygg, sönderprogrammerad av denna skadade värld…

Jag har gått och tänkt på framtiden och dåtiden en del de senaste två dagarna. Jag har levt i många år nu efter att försöka leva i nuet så mycket som möjligt, och påstått att dåtiden inte gick att förändra och framtiden inte existerade ännu, och att därför är nuet det enda som är värt. Men nu håller jag inte riktigt med mig själv längre.

Dåtiden

Jag kanske inte kan förändra dåtiden, men jag kan definitivt förändra min syn på dåtiden, och även framtiden. Dessutom har jag upptäckt vilket oerhört kraft det medför. Ett bra exempel är dagar då ”allt går fel”. Ni vet, det börjar med att ni tappar vattenglaset när ni vaknar, och halkar i duschen. Hela dagen efterföljs av misslyckandes och klantiga felsteg. Vad beror detta på?

Förmodligen är det bara en mental inställning, man räknar med att allt ska gå dåligt, och man mår kasst och är fientlig. Jag kan inte bevisa att det i sig drar till sig olycka – men jag är väldigt säker på att beteendet man är inne i får en att göra felaktiga val, som då påverkar oss negativt. Allt fungerar sämre när man är arg, helt enkelt. Kan man ta sig ur spiralen? Ja, det kan man.

Man tar sig ur spiralen genom att förändra sin syn på det förgångna. Man slappnar av, och föreställer sig att dagen har varit trevlig. Man föreställer sig kärleksfulla leenden och en avslappad kropp. Att man tänker sig att man njutit av hela dagen helt enkelt. Det här har visat sig fungera så mycket bättre än att tänka att hela dagen har varit pissig men att ”nu ska jag må bättre!”. Någonstans bestämmer vi hur saker ska vara i nuet utefter hur det har varit tidigare.

Har ni någon gång trott att en människa gjort något riktigt ruttet mot er, och mått dåligt hela dagen… för att sedan ha fått reda på att du har missförstått allting? Vad hände med nuet? Det förändrades drastiskt till det bättre, utan att någonting i verkligheten hade förändrats. Bara din syn på dåtiden har förändrats.

Dåtiden ger oss en känsla av vad vi har åstadkommit och vad som är lämpligt i nuet

Framtiden

Framtiden är också oerhört viktig, för att nå våra mål och må bra även framöver, inte bara i nuet. Har vi ingen bild av framtiden, så kan vi inte ha några mål, inga visioner och inga drömmar. Utan dessa så ser vi ingen anledning till att göra något. Och utan anledning så känns allt jävligt meningslöst, och till sist känns hela livet som att det kunde kvitta.

Därför försöker jag sätta upp mål och visioner med allt i mitt liv. Framför allt ska man nog göra det med områden man inte tycker så mycket om. Jobbet exempelvis… sätt upp ett mål i ditt jobb som säger att du ska jobba effektivare för varje dag som går. Se det framför dig. Du ska bemötas med respekt och glädje, och allt ska bara flyta på.

Har man det som mål, så kommer man också att göra det som krävs för att nå dit, per automatik. Vi är väldigt målstyrda vi människor nämligen. All viljestyrka i världen räcker inte till för att få oss att göra saker som vi känner är meningslösa och samtidigt smärtsamma.

Så när du motionerar nästa gång – tänk inte på allt du går misste om för att du måste träna – tänk på resultatet. Tänk på vad du vill bli!

Framtiden ger oss mening med livet och driver oss framåt

Jag gjorde just bort mig lite inför mig själv. Jag har haft ett så starkt fokus på framtiden, med hur bra allting ska bli på senaste, att jag börjat försumma nuet. Jag tänker väldigt positivt, saker som ”Nästa månad händer det, och om ett kvartal kommer jag vara såhär bra” osv. Men det är fel. Delvis fel i alla fall.

Man ska inte leva för framtiden, utan för nuet. Jag har ju bestämt mig för att arbeta med mig själv. Jag tyckte jag var duktig som åt rätt, drack rätt, motionerade och höll mig ganska nöjd. Men att inte äta tar ingen tid, tvärtom. Jag kan göra så mycket medan jag håller på med detta. Visst, jag läser i nån bok om ekonomi, och jag försöker fortfarande lära mig jonglera (viktigt maaaaah ).

Men nu stallde jag mig frågan man bör ställa sig varje timme åt minstone – VAD VILL JAG ALLRA HELST GÖRA JUST NU?! Klart jag vill gå ner i vikt, och det håller jag på att göra också. Men det räknar jag med redan liksom. Men det jag verkligen vill göra nu är att arbeta på min personlighet, min karisma, min charm, mitt kroppsspråk och min retorik. Jag vill bli en sån där som alla älskar, ni vet. Som stjäl allas fokus när han kommer in i ett rum. Som gör alla människor glada och nöjda med sig själva.

Så ska jag köpa strängar till min gitarr som min polare ska få dra och stämma upp, så ska jag lära mig spela gitarr också. Det har jag alltid velat kunna göra. Kanske lära mig ta en ton själv också, jag har aldrig sjungit i mitt liv, ens i duschen.

Så nu ska jag gå och googla runt lite på arbetstid. Det är fan rätt är det! Få betalt för att utveckla sig själv, mahahhahah!