Tonys magiska liv

Alltså, jag har varit med om det flera gånger. När man tror att man håller på att förlora någon man tycker om så känns det för jävligt och magen blir allmänt ostabil. Jag kan seriöst tycka att det inte spelar någon roll, att jag har många att välja bland och att jag älskar mitt liv – men ändå reagerar min kropp sådär.

Jag har ganska lite kontroll över det. Jag kan förstås tänka på annat och slappna av, men när jag väl tänker på personen så får jag magknip likt för bannat. Är det gamla vanor mån tro? Är kroppen bara patetisk och barnslig?

Det roliga är ju också att krisen inte ens behöver vara verklig, utan något eget man snickrat ihop. När man får reda på att man bara hade fel så släpper alla jobbiga känslor. Vad händer sen? Inget.. inte fan uppskattar man personen mer än man gjorde innan. Man är fan dum i huvudet – det, och patetisk.

Jag vågar skriva om det här för att jag vet så många personer som fungerar såhär. Det är inget som präglar mitt liv direkt, men nyss hände det mig, och det är första gången sedan jag började med ”mitt nya liv”. Blev lite nyfiken bara.

Jag tar tacksamt emot tips och råd om hur man kan få kroppen att bli lika utvecklad som ens psyke är.

Nu har jag ägnat mig åt mitt nya liv, och den här bloggen i tre månader. Jag tänkte att det var dags för en kvartalsrapport!

Hälsa

• Gått ner 13 kg. -9cm bröst. -11cm midja. -8cm höft.
• Jag mår mycket bättre! Friskare, starkare, bättre självförtroende.
• Börjat motionera. Från ingenting till att högintervallsträna varje morgon i 20 minuter.
• Har även börjat bygga muskler, vilket gör vissa saker enklare och ökar på min självkänsla.
• Jag äter mängder av rå broccoli, paprika, morötter, blomkol och sådant varje dag, vid så gott som alla måltider. Ökar förbränning, renar och helar. Ökar också det basiska i maten, vilket ökar viktnedgång och förhindrar sjukdomar.
• Gått från att ha druckit alkohol 2-4 gånger i veckan till 1-2 gånger i månaden.
• Slutat röka. Från circa 10 cigg om dagen till inga alls.
• Slutat dricka kaffe och svart té.

Ekonomi

• Lyckats spara ihop över 10 000:- i jakt på körkort med mera.
• Kommer att ökas till 50 000:- i nästa månadsskifte, pga. tidigare bra arbete och ny arbetstitel (dock hände detta i april, men får pengar retroaktivt).
• Jag har slutat köpa onödigheter som bara gör mig glad en liten stund.
• Eftersom maten har blivit billigare med mitt nya sätt att äta, och jag inte dricker alkohol eller röker längre så tjänar jag pengar på detta.
• Jag tar med mig mat hemifrån som lunch till jobbet, vilket jag tjänar circa 1000kr på varje månad.
• Jag har börjat logga allt jag köper, för att tydligare kunna se vart pengarna rinner iväg.
• Jag har lärt mig lite om fonder och pensionssparande. Fått mig en och annan tankeställare.

Känslor & Människor

• Jag har insett vilken typ av partner jag vill ha, och vilken typ av partner jag inte vill ha.
• Jag har fått en djupare förståelse för hur tjejer fungerar, vad som driver dem och vad de vill ha i en kille.
• Jag har fått större självkänsla och bryr mig mindre om vad tjejer tycker om mig.
• Fått karisma förmodligen, jag tycker folk behandlar mig annorlunda.
• Jag har förstått att det alltid är någon som leder av två människor. Varför skulle det inte vara jag?!

Övrigt

• Jag har gått från att aldrig ha suttit i en bil till att kunna köra, parkera, backa, växla och så vidare. Jag har också lärt mig det mesta om teorin. Övningskörning pågår ännu. Intensivkurs är på G.
• Jag har lärt mig lite gitarr, kan 6-8 ackord och det låter inte fruktansvärt. Men kan inga direkta låtar ännu.
• Jag har lärt mig bli ännu mer effektiv. Jag lyssnar på ljudböcker medan jag åker till och från jobbet, vilket inspirerar mig nästan varje dag.
• Jag har gått från att inte ha någon blogg till att ha en blogg med 100 besökare om dagen som tydligen läser om mina framsteg varje dag.

Det var en del iaf. För en fördjupning får ni väl läsa igenom bloggen vet ja

Jag hörde en sak som inspirerade mig idag. Han pratade om hur man slår handen igenom en planka utan att skada handen. Man fokuserar inte på plankan, utan bakom den. Handen åker då rätt igenom, eftersom psyket är inställt på att nå ett mål som är längre fram.

Om målet vore plankan själv så skulle du sakta ner innan du nådde fram ordentligt, och då inte ha kraft nog, eller rentav skada dig.

Det fick mig att tänka lite på andra mål i livet. Om vi vill få ett jobb exempelvis, ska vi kanske inte sätta arbetsintervjun som mål, utan sätta målet längre framåt. Att man ska bi framgångsrik på företaget exempelvis. Då kommer man att lägga krut till man når dit, och detaljer i vägen (som plankor och arbetsintervjuer) bara fungerar.

Tänk på det ni..!

Det finns två sätt att se på framgång. 1) Såhär är läget nu, och i framtiden vill jag vara såhär och sådär. Och 2) Såhär var jag förut, och såhär är jag nu. Att välja 2an gör en mycket lyckligare, har jag insett.

Ibland behöver man ha tokigt höga ideal att kämpa mot för att inspireras. Men oftast blir man bara uttömd av att tänka på så vis. Jämför man med hur det var för ett år sen, en månad sen och en vecka sedan så blir man istället väldigt inspirerad.

Jag brukade tänka att om man bara jämför med hur det har varit så utvecklas man långsammare än om man drömde om det högsta tänkbara och gjorde allt för att nå dit. Problemet är väl bara att man inte orkar göra allt hur länge som helst utan att få någon positiv feedback.

Risken är överhängande att man tappar motivationen. Det hände mig nyligen… jag började känna att det gick så otroligt långsamt att gå ner i vikt. Jag ville bli smal och muskulös där och då! I samband med detta blev det ett par fyllor, och plötsligt var det svårt att motivera sig till att äta det bästa tänkbara.

När man inte längre tror på att man kommer vara nöjd med sig själv nästa vecka för det man gör nu, så orkar man heller inte göra det. Så, det är viktigt att bli nöjd med det du är nu – så att du inte tappar motivationen och blir besviken i efterhand…

Jag har insett att det faktiskt är verkliga skillnader mellan man och kvinna. Inte bara psykiskt, utan hela våran natur är annorlunda, och det är inte jättemycket vi kan göra åt det. Mer än att låtsas.

Jag har insett att kvinnor inte vill bli behandlade som män, och jag tror att det gör mig till en större feminist än jag varit tidigare. Kvinnor vill bli lika respekterade som män, men de vill inte bli behandlade som män. Det är en viktig skillnad som jag har insett idag.

En annan sak jag tänkt lite på är att allt inte behöver vara svart eller vitt. En kvinna vill behandlas med den störta respekt och beundran i ena sekunden, och bli ”tagen som den slyna hon är” i nästa sekund. Hon vill inte alltid ha en känslosam kille, och hon vill inte alltid ha en machokille. Det är inget ouppnåeligt för en kille att vara allt detta för henne, man måste bara känna henne och vara lite dynamisk.

Jag tror att en kvinna vill se upp till en man, men inte vara under honom. Jag tror att hon vill följa honom, men inte förväntas göra det. För att vara en åtråvärd kille tror jag att vi måste ha mål, vara självsäkra, vara oberoende av henne – men samtidigt hylla henne för det hon är. Hon är aldrig ”lika bra som en kille”, för en tjej är en tjej, och en kille är en kille. De är icke jämförbara på det viset.

Vi måste lära oss behandla varandra därefter – förstå varandra. Men det är inte helt lätt att förstå en annan natur, så jag tycker vi ska hjälpa varandra på traven, genom tydligare kommunikation.