Tonys magiska liv

Jag sitter här, och jag tror jag är ganska hög faktiskt. Heh. Min syster är här, och hon äter Lyrica (roligt namn!) för att dämpa ångest. Hon sa att hon mår extremt bra efter att hon tagit dem, så jag blir ju förstås nyfiken. Har jag ångest?! Ibland är man så inne i mönster att man inte vet om att man mår dåligt. Jag och syrran är ganska lika psykiskt annars. Så, vi tyckte att jag skulle prova 4 st 75 mg

Jag känner mig ganska lullig, balansen är påverkad, allt känns lugnt och soft. Jag vet inte om jag är lyckligare än vanligt dock. Det är inget jag kommer ta igen. Men min slutsats är att jag inte har särskilt mycket ångest. Istället för att orka göra saker (som systern får som effekt), så blir jag mest slapp och myshög. Så kan det gå till i Tonys liv, sådär oväntat kl 10 på en lördagsmorgon. Jag tar till alla verktyg för att utforska mitt psyke nämligen.

Nåja, annars har jag fått massa roliga paket från Posten. Saker jag beställt från Tradera. Fick min fina klocka, min SunJar och en hårbottenmassageapparat. Nu har jag köpt klart från Tradera på ett tag Men en klocka har jag velat ha länge nu, SunJar har alltid fascinerat mig, och hårbottensmassageapparaten var löjligt billig, var mest nyfiken och trodde inte jag skulle vinna. Men den var faktiskt härlig. Man blev avslappad och kände sig annorlunda. Eller så är jag bara hög.

Sen känns det ju lite som att bloggen börjar sina lite, vilket inte får se. Det innebär nämligen att min utveckling också sinar i så fall. Jag sköter allt som jag ska, men jag måste utveckla mig mer! Och jag måste minska på maten. Det har jag gjort ett par gånger, men så kommer det resor och annat i vägen. När jag inte vet när jag får äta nästa gång så äter jag ju extra mycket.

Jag ska ta mig fan anstränga mig hårdare framöver. Ska ju för helvete bli smal, stark, bäst. Gitarrspelandet har också legat still – jag bara kör nån minut om dan för att se att jag inte glömt det jag redan kunde. Jag får inte nöja mig med det jag har! Aldrig!

Nä, nu ska jag ta en kopp té och lyssna på mysig musik.

Jag har jobbat extremt mycket de senaste två dygnen då jag varit bortrest med jobbet. När jag satt i bilen och käkade lunch insåg jag en sak som jag tyckte var ganska spännande…

Förr i världen gick livet ut på att hitta mat för dagen, sova och hitta trygghet. Att fylla kroppens behov helt enkelt. Nu för tiden har de fått mycket lägre prioritet – inte för att det är oviktigt nu – men för att vi inte behöver oroa oss lika mycket för det, och för att vi har annat som triggar oss mer.

Idag tänker vi på framtiden, dåtiden, koncept, idéer, saker som skall göras och så vidare. Vi tänker på vår sociala status, hur familjen mår, hur våra vänner mår och hur vi själva mår. Vi har så mycket att göra att middagen inte är dagens centrum, utan något man slevar i sig medan man försöker åstadkomma något ”viktigare”. Det som tidigare stod i centrum har gått till att bli en bisyssla. Vad skulle då vara nästa steg för mänskligheten?

Jag tror att det kommer gå till på ungefär samma sätt. Sådant som spelar störst roll idag slutar inte vara viktiga, men blir bisysslor. Något vi räknar med, som inte oroar oss, och som får lägre prio eftersom det finns roligare saker att göra.

Nästa steg för mänskligheten tror jag blir att se jobb, familj, social status, ekonomi och sådant som bisysslor. I fokus kommer våran egen, våra medmänniskors, och samhällets utveckling stå. Arbete och ekonomi kommer förstås aldrig att bli oviktiga, men de kommer att bli trygga för oss. Så trygga att de känns självklara.

Därför vill jag bli snuskigt rik. Inte för att jag älskar pengar, utan för att jag vill slippa tänka på dem och fokusera på någonting högre och viktigare. Jag vill inte att några brister, personer eller annat oväntat ska hindra mig i mitt huvudsakliga mål – att utvecklas.

Jag tror att jag har fått en djupare insikt i vad tjejer vill ha. Vi killar är ju alltid förtvivlade över att tjejerna vill ha den manligaste av män, och de kvinnligaste av karlar, på en och samma gång. Vi förstår inte riktigt hur vi skulle gå till väga för att vara perfekta pojkvänner. Faktiskt så tror jag inte att tjejer vet vad dom vill ha riktigt heller.

Härom dagen började jag i alla fall fundera lite på vad som är attraherande med manligt och kvinnligt – för jag tror att man förstås ska ha båda delar. Ni kanske har noterat att tjejer inte gillar när man är genomsnäll och ställer upp på allt? Vissa tjejer påstår i och för sig att det är allt de vill ha – men dessa tjejer är nästan alltid osäkra på sig själva, eller så inser de efter en stunds trygghet att det ju var ganska tråkigt trots allt.

Snyggare tjejer, med mer självförtroende har ofta lite mer styrande killar, tycker jag mig se. Vissa av dessa killar tycker man är korkade halvapor, vilket nog är sant många gånger. ”Hur kan en så vacker, intelligent och känslosam tjej välja honom före någon som mig?!”. Det är något med dessa personer som lockar dom, uppenbarligen. Vad?!

Själv tror jag att det är självkontroll och självständighet som lockar. Två egenskaper som klassiskt ses som manliga, och som jag tror att tjejer älskar. Dessa två egenskaper räcker dock inte till, tjejerna behöver också någon som visar ömhet, som lyssnar och som ser henne som speciell och viktig för honom.

När jag tänker efter är detta precis vad jag vill ha i en tjej också. En självständig tjej som samtidigt kan visa ömhet och förståelse. Såhär på rak arm kommer jag inte på en sådan tjej som jag känner. Är det så ovanligt?!

Kan det vara så enkelt, att det ovan är allt vi alla vill ha? Om man bortser från alla våra rädslor förstås. Människor med låg självkänsla vill ofta ha en partner som också har låg självkänsla, för att de ska vara säkra på att de inte ska bli lämnade, och för att försäkra sig om att partnern ger massor av kärlek för att behålla förhållandet. Hm, vilken kärlek sen

Jag känner att jag behöver utforska det här vidare lite, genom erfarenheter, innan jag förstår helt. Jag har alltid varit känslig, lyssnandes och ger alltid väldigt mycket kärlek i förhållanden. Mer än jag får tillbaka. Samtidigt tycker jag att jag är ganska självständig, men kanske inte tillräckligt? Jag är väldigt dynamisk och foglig och har inte jättestarka känslor kring småsaker i livet, så ofta låter jag andra bestämma. Samtidigt har jag några få ståndpunkter som ingen någonsin kan rubba.

Jag tror att jag får tjejer att känna sig alldeles för trygga och uppskattade i förhållandet, så det blir tråkigt. Jag är en väldigt trygg kille, helt enkelt. Det har också varit min strategi i förhållanden – jag ville ju vara den där killen som förstod dem, vilket ingen annan hade gjort dittills. Killen som de slapp bråka med hela tiden, som förstod och lyssnade. Det funkar väl halvvägs. Jag får väl lägga mer energi på mig själv och strunta i hur det går i förhållandet som sådant.

Faktiskt är det något jag märkt i övrigt också – slutar man försöka ha kontroll kring något så flyter det ofta på bättre än det gjorde när man försökte styra upp allting hela tiden. Vi får vara oss själva, och se vad som händer. Inte klamra oss fast. Inte erbjuda oss att ansvara för andras känslovärldar. Vad säger ni om det?

Jag har skrivit två gånger nyligen om att strukturera upp sitt liv, med listor och informationssortering. Jag tror inte att alla riktigt förstår varför jag vill ägna mig åt detta, eller hur det känns att faktiskt göra det. Den enkla anledningen till att jag vill strukturera upp allt omkring mig är för att jag ska kunna vara latare!

Jag vill inte förlora hus, lägenhet och allt jag äger, i så fall kunde jag lika gärna slutat jobba och flyttat ut i skogen. Nej jag vill behålla allt det där, men samtidigt gå omkring och njuta och vara lite av en slacker.

Har man allt ordnat för sig så kan man med gott samvete bara ta det lugnt och njuta av nuet. Inga störande tankar som påminner en om saker man borde göra. Idag har jag övat lite på detta.

Jag har försökt att slappna ordentligt och se livet som ett spel, och inget blodigt allvar. En stor inspirationskälla för mig, gällande denna typen av liv, är karaktären Peter Gibbons i filmen Office Space. Det är en kille som, liksom jag, arbetar i kontorslandskap och får göra mycket samma saker dagarna i ända.

En dag blir han utsatt för en misslyckad hypnos. Tanken var att han skulle slappna av ordentligt, men han tas aldrig ur hypnosen igen. Han blir den största slackern genom tiderna, men till hansförvåning så blir hans liv bättre, i stället för sämre. Han blir befodrad i stället för avskedad. Jag har tänkt lite på honom idag, så jag började söka på internet efter en video som visar hans sätt att vara, men hittade tyvärr inget sådant.

Så jag fick anstränga mig i någon timme och redigera ihop lite material, var så goda. Utöver den här tiden så har det tagit flera timmar att hitta en bra lösning för att strömma video från den här bloggen. Filmen är en kvart ungefär. Fast ni borde verkligen se hela filmen, den är jävligt rolig

Jag satt just på min inglasade balkong och snodde åt mig lite solvärme, som jag inte känt på ett tag. Jag trodde att jag skulle få vänta ett halvår på att få känna sån värme.

Hur som helst, så insåg jag att jag tänker på annorlunda sätt när jag sitter i solsken än jag gör annars. Jag började fundera på att alla miljöer får oss att tänka annorlunda. Tar vi ett bad så tänker vi annorlunda än när vi står och lagar mat. Ligger vi i soffan tänker vi annorlunda än när vi ligger i sängen.

Detta är intressant, då de flesta människor gör samma saker på samma sätt varje dag. Vi vet ju också att olika människor får oss att tänka, känna och agera på olika sätt. Varför inte använda oss av världens mångfalld för att utforska våran egen mänskliga potential?

Om ni har fastnat i något tankemönster, eller exempelvis har skrivtorka – gå ut och gör något ni aldrig har gjort förut!