Tonys magiska liv

Bara för att man arbetar lugnt och metodiskt innebär inte det att man är långsam eller ineffektiv – snarare tvärtom. Nu finns det förstås de som bara slöar och verkligen är ineffektiva, men det finns också de som tänker efter före de handlar, och i framtiden tjänar oändligt mycket tid i jämförelse med någon som betar av problemen utan eftertanke.

Det hände en grej när jag gick till jobbet idag som fick mig att skratta till. Halvvägs till jobbet gick en snygg tjej mig förbi, i rask takt. Hennes små, smala ben gick på som trumpinnar, och jag ägnade 2 sekunder åt att undra vart hon skulle och varför hon hade så bråttom.

När jag väl var nära jobbet så såg jag henne igen – jag hade gått förbi henne, och hon gick fortfarande lika fort som tidigare, och jag strosade fram i min egen takt precis som innan. Antingen hade hon gått fel i sin stress, eller så brukar hon bara ta väldigt ineffektiva vägar för att nå sina mål.

Det fick mig att tänka till lite. Det handlar förstås inte bara om gångvägar, utan om hela livet.

Jag skrev nyligen om att ha ett rent psyke, genom att ha ordning och reda omkring sig. Tanken är att alla objekt man äger, och alla saker vi ”borde göra” tar vår energi och får oss att må dåligt.

Idag har jag gått vidare med att rensa upp saker. Min inkorg är tom, både på jobbet och privat (i alla fall när jag lämnade idag, nu är det säkert 5-6 nya mail, men jag tar dem i morgon). Inkorgen har nog inte varit tom mer än någon gång i början när jag satte min fot där.

Har jag gjort alla sysslor som fanns i inkorgen? Verkligen inte, men jag har strukturerat upp det, och slängt massa. Det som var värt att spara hamnade antingen i en av referensmapparna som typ ”Serverlösenord” och ”SPSS”. Sådana hade jag sedan tidigare. Men de nya katalogerna är ”Att göra”, ”Att läsa”, ”Väntar på” och ”Be om hjälp”.

I dessa skall alla brev in, som inte bara är information om en specifik sak jag har nytta av i framtiden. Vid en första anblick kan det verka jobbigt att se allt man måste hinna göra framför ögonen. Men det är faktiskt bra mycket jobbigare att ha så mycket att göra och samtidigt ingen ordning, så att man inte vet vad som ska göras, när det ska göras och hur mycket som är kvar.

Även mina ”Information”- och ”Att göra”-korgar är genomgångna, de är motsvarigheterna för fysiska papper. Jag slängde massa saker jag aldrig kommer ha nytta av, och förde in buntarna med papper som bara var just blandade högar, med skräp och viktiga saker från chefen i samma hög.

När jag skrivit klart det här brevet ska jag samla alla papper jag har hemma också, och slänga gamla kvitton och ”viktig information” som är föråldrad. Sedan börjar jobbet med att beta av alla dessa saker som ska göras. Privat är det ganska lugnt, det har jag kontroll över. Men jobbet har jag ingen koll på längre, och det måste jag ändra på om jag ska orka vara kvar där. Ju längre man jobbar på ett ställe, desto mer blir man en del av enheten/företaget. Och våran enhet är underbemannad och stökig. Så det är ju knappast jag som blivit sämre på mitt jobb.

Min stora tanke är i alla fall att man inte ska ha något som man inte har någon nytta av. Det gäller inte bara papper och information – utan även saker i hemmet.  Bortsett saker som är vackra och ett fåtal saker jag har minnen från. Jag tror helt enkelt att allt som är okänt för oss pockar på vår uppmärksamhet på en omedveten nivå. Och detta skapar en känsla av oro som man inte riktigt kan förstå sig på.

Så vill jag ju inte ha det. Jag vill gå omkring och vara totalt trygg och tanklös, med vetskapen att allt är som det ska vara. Eftersom jag planerat, strukturerat och sorterat redan i förväg.

Jag har lyssnat på audioboken ”David Allen – Getting Things Done Fast” i några dagar nu, från och till jobbet. Den är skitbra, känner jag Den handlar om hur vi informationsöverladdade människor ska strukturera upp informationen i vår vardag för att bli avslappnade och mer effektiva.

Det är ju ofrånkomligt att inte få massa saker att göra hela dagarna nu för tiden. I alla fall är det så för mig, även om jag inte är en typiskt stressad person, så har jag ändå oftast något som kan göras.

Davids idé är att så länge vi har allting i huvudet så kommer vi att förbli stressade och inproduktiva. Saker kommer påminna oss lite på måfå och få oss att må dåligt. Vi behöver få allt vi ”borde göra” nerkluddat någonstans. Sedan behöver vi kunna kategorisera det som behöver göras, och prioritera detta.

Man börjar med att kika på något som behöver göras:

1. SKA jag göra detta? Om inte, släng bort det.
2. Kan jag göra detta inom 2 minuter? I så fall, bara gör det.
3. Tar det längre, så har du något att skriva ner. Du har då två huvudval: Kan det göras med en handling, så är det ett göremål. Är det flera saker som skall göras för att nå fram så är det ett projekt. Ett projekt får då flera göremål.
4. Tänk igenom på varje göremål på vad du behöver göra för att kunna ta bort göremålet från listan. Tänk sedan ut vad nästa steg är för att nå fram. Ringa någon? Söka på internet? Köra till en plats? Detta ska alltid vara något konkret.
5. Bestäm sedan hur viktigt detta är för dig. Ska det göras nu? I morgon? Om en vecka? Eller ska du lägga det i en sektion för ”Kanske i framtiden”, om det nu inte är så viktigt, utan bara en tanke?
6. Skriv ner vart du ska kunna göra nästa handling för ett göremål. Är det vid datorn? Vid telefonen? Med Peter? Med Sara? Vid TVn? Osv.
7. Nu kan du se tydligt vart du kan avklara olika göremål. Plötsligt kanske du märker att du kan lösa 5 saker du borde göra genom att bara prata med Peter. Varför då inte bara prata med honom? Och nästa gång du sitter vid datorn så upptäcker du att du kan göra 3 saker som är viktiga för dig vid datorn, och får dessa avklarade.

Ja, du förstår tänket. Jag blev i alla fall inspirerad. För jag tror verkligen på att man blir undermedvetet stressad av att ha saker att göra som man tränger undan hela tiden. Jag ska ha som nytt mål att försöka ha inboxen tom i e-posten. Även om jag inte ska behandla allt, så ska jag i alla fall sortera det, så att jag kan behandla det vid ett senare tillfälle.

Jag gick nyss igenom alla nya bokmärken i Firefox. Inte gjort det på många månader, och sedan Firefox 3 så har det blivit värre, eftersom jag bara kunnat klicka på en stjärna för att bokmärka något för framtiden. Jag har gjort samma sak med filerna på datorerna, och en del annat. Jag har rensat mitt liv helt enkelt. Så att allt som finns i huvudet är det jag prioriterar just nu. Något som står på en tydlig, egenuppsatt lista.

Tänk er att veta på riktigt att ni inte har något ni missat. Att ni har full koll på allting. Vilket lugn och ro ni skulle kunna uppnå. Det ser jag fram mot

Det som bekymrar mig mest är att jag inte kan applicera detta på jobbet riktigt. Vi har väl en 200 ärenden på jobbet som behöver göras, och de flesta är ärenden som inte går att lösa så fort. De som löses fort är ju roliga, och detta tar någon ganska snabbt. Ärendesystemet är inte heller bra, så att jag kan sätta ettiketter och kommentarer på ärenden. Nåja, jag får göra vad jag kan för att strukturera upp saker och ting. Det har hittils varit ohållbart, med personalbrist på driften, och ovanligt mycket som ska ordnas samtidigt.

Jag lyckas knappast leva i nuet hela tiden. I ett annat inlägg skrev jag att man inte bara skulle leva i nuet, och det tycker jag fortfarande stämmer. Man ska planera för framtiden, och dra lärdom av det förgångna. Men man kan aldrig utföra en förändring någonstans utom i nuet. Därför är det utan tvekan den mest kraftfulla tidpunkten – dessutom är det alltid nu!

Jag har som mål att leva ofta i nuet. Och ibland tror jag mig göra det, men det gör jag inte alls särskilt ofta. Jag kan tänka att jag ska leva i nuet om en kvart, därför att jag har fullt upp med något annat just då. Det är en ganska korkad inställning – eftersom när man gör något så gör man det i nuet, och då tjänar man definitivt på att fokusera på nuet.

Det kan vara småsaker som är obekväma, att gå bland 1000 människor i en affär exempelvis. Då tänker jag att jag ska avnjuta nuet bara jag kommer därifrån. Men det är ju just där jag behöver leva i nuet. När man mår som sämst behöver man ju tänka som allra hårdast på det som är där och då. Det är inte så konstigt egentligen, för det är sällsynt själva nuet är besvärligt. Snarare är det tankarna kring det som är jobbigt, eller våra historier kring nuet som ställer till det.

Exempelvis, människorna omkring mig är inte jobbiga i nuet, de bara står där. Men min historia om att jag måste skynda mig för att hinna till en annan affär, och mina tankar kring att jag blir förhindrad att nå mitt mål, gör mig arg. Det är lätt att tro att det är nuet som gör en arg, men det är det inte. Det som gör en arg i detta fall är tanken på att man missar ett möte eller kommer hem för sent – något som alltså ligger i framtiden, och som vi faktiskt inte vet någonting om.

Allt man gör, när man lever i nuet, blir bättre än annars. Allt man gör förtjänar ju detta, anser jag. De saker som inte förtjänar hela ditt fokus tycker jag att du ska avsäga dig, så du får lite mental ro.

Tänk om du lyssnar till 100 % vad människor har att säga. Tänk om du inte gör någonting annat än att laga mat när du ska laga mat. Tänk om du kunde fokusera på en arbetsuppgift, även om du någonstans vet att hundra kvarstår när du är klar? Det blir så himla mycket mer njutbart, och faktiskt mer effektivt också.

Jag satt nyss och kikade lite på The Wayback machine, där man kan surfa omkring på webbplatser som de såg ut förr. Jag hittade min hemsida från 2003, och läste en intervju med mig själv, med frågor som jag själv hade skrivit. Jag tycker det vore roligt att gå igenom svaren och se hur jag skulle svarat annorlunda idag. Hur har jag egentligen förändrats på 5 år?

Det här blir ett skitlångt inlägg som ingen orkar läsa, men jag har sagt det förut – den här bloggen är till för mig själv, och inte er, i första hand.

Fråga: Hur ser du ut? Beskriv dig själv…

Gammalt svar: Jag är 182cm lång. Jag är mörkblond, har blå ögon som skiftar i blått eller grått ibland. Jag brukar, så gott som alltid, ha svarta kläder på mig. Jag bryr mig inte om märken, jag vill dock att de skall se bra ut och kännas sköna. Jag bär oftast skjorta eller T-shirt tillsammans med svarta eller blå jeans. Du kan se mig bland ”Bilder”.

Nuläget: Jo, det där stämmer fortfarande. Mycket skjortor och jeans bliré

Berätta om din familj…

Gammalt svar: Den består av min skilda far och mor tillsammans med min syster. Min syster har flyttat sedan en lång tid tillbaka, och jag bor nu för tiden nästan enbart hos min far. Med honom trivs jag bra, och vi kommer överens om det mesta. Inte om fester dock =). Med min kära syster kan jag prata om allt, och vi har lika åsikter om det mesta. Både min far och mor har skaffat en ny älskare/älskarinna. Tillsammans med min far bor jag i utkanten av Göteborg i ett fult betonghus. Här trivs jag dock med alla mina vänner.

Nuläget: Min mor är dessvärre bortgången sedan 4 år tillbaka ungefär. Circa ett år efter att jag skrev det där ovan, antar jag. Jag har alltid kunnat acceptera att hon är död, men jag blir aldrig av med känslan att jag önskar att få prata med henne en sista gång.

Få berätta för henne att jag nu mera förstår henne, och att jag ser henne som en medmänniska, inte bara som en mamma. Förklara hur mycket jag älskar henne. Jag dömde henne ganska hårt många gånger, mest på grund av sitt alkoholmissbruk.

Vidare så har jag bott hemifrån i snart 1,5 år. Det känns som att jag har bott hemifrån i evigheter nu,  men det har jag ju då inte gjort. Hunnit bo på två platser dock. Första året i en 1a i Majorna i andrahand, numera i en rymlig 2a i Gårdsten (delar av Göteborg).

Min kära syster har flyttat till Kumla, och vi hörs inte av lika ofta längre. Dock har vi samma braiga relation. Hon har lite mer fullt upp med sitt, och jag med mitt.

Vad har du för intressen?

Gammalt svar: Jag tycker ju om datorer väldigt mycket. Annars lyssnar jag mycket på musik, umgås med vänner, festar, läser, skriver, lär mig etc.

Nuläget: Jag tycker inte om datorer! Jag jobbar med dem till vardags, och jag har någon form av hatkärlek till dem. Så länge de fungerar är de ju väldigt trevliga, men jag är småtrött på att vara support åt alla jag känner, och sen gå hem för att fixa mitt eget åbäke till dator. Nåväl, jag älskar teknologi, men är ingen fantast. Jag gillar funktionerna de ger, inte tekniken i sig.

Jag umgås med vänner, läser, skriver och lär mig fortfarande. Nu, mer än någonsin troligen. Festerna har jag ju dragit ner på, men umgås inte mindre för det. Mina intressen är ganska lika egentligen, fast jag har ju klämt in lite mer nu på senare, som gitarrspelning och fysisk träning. Men dessa ting känns ändå inte som ”weeiiii, nu ska jag plinka gitarr”, utan mer som ”Ok, nu ska vi lära oss här! Fan va dåligt det låter… nu låter det bättre… nu är jag nöjd för idag…”.

Så, vad gör du vid datorn?

Gammalt svar: Oj, jag gör det mesta. Håller på med den här webbsidan, chattar, surfar, söker info, skriver arbeten, lär mig saker, håller på med grafik, spelar etc. Faktum är att jag sitter vid datorn så fort jag inte har någonting annat att göra. Några timmar på vardagarna blir det ju, och oftast hela lördagarna då jag är bakfull =).

Nuläget: Ja, som ni ser så var datorn viktigare för mig på den tiden, den fick en egen fråga Jag knackar hemsidor ännu, fast inte lika ofta. Jag chattar, surfar, söker info också. Men jag gör nog inga arbeten längre, då jag inte pluggar. Grafik är sparsamt… insett mina begränsningar på det planet Spelar gör jag i princip inte heller. Förutom att jag provat Spore lite – har nog redan tröttnat, för jag orkar inte spela.

Annars bloggar jag mer nu, och följer andras bloggar. Jag antar att bloggar var ett nytt fenomen på den tiden. Kort sagt använder jag datorn som ett verktyg mer nu, snarare än en leksak.

Hur är det med TVn då?

Gammalt svar: Jag ser nästan aldrig på TV. Jag tycker det är rätt tråkigt. Det händer att man glor på någon rolig serie, så som Vänner eller Simpsons. Vetenskapens Världs och sådana program är också trevliga, fast jag missar dem jämt. En riktigt bra film säger jag inte heller nej till, men jag är så otroligt kräsen när det gäller det. Jag gillar vanligtvis psykologiska filmer som säger någonting med innehållet. Annars älskar jag Science Fiction, det är min favoritgenre. Annan action går också bra.

Nuläget: Jag ser ännu mindre på TV nu än då. Har varit en motståndare till TVn i säkert 10 år. Så händer det att jag ser någon film, fast aldrig ensam längre. Det blir på nån helg när det kommer över vänner eller så. Science Fiction gillar jag fortfarande, det intresserar mig Och dokumentärer med.

Vad har du för musiksmak?

Gammalt svar: Jag lyssnar mestadels på olika typer av metal. Annars har jag utvecklat en ganska bred musiksmak under de senare tonåren. Klassiskt, 80-tal, pop, rock, vissa former av blues och trance duger också. Musikstilar jag dock aldrig lär mig tycka om är rap, hiphop, RnB och liknande. Eminem har i och för sig gjort en och annan bra låt. Några av de grupper jag gillar är:

Nuläget: Alltså… det här känns bara taget ur luften på något vis. 80-tal, pop, trance och blues? Va fan? Det kan jag inte riktigt minnas att jag gillat, även om det förstås finns någon låt som är bra även ur dessa genrer För ja, jag har fortfarande bred musiksmak, och mycket metal blir det fortfarande. (jag lär bli en sån där 40-åring som lyssnar på Metallica och försöker få mina barn att gilla det trots att de vägrar och bandmedlemmarna redan är döda).

Något som växt ganska mycket är svensk vismusik. Bellman har jag en förkärlek till. Loke Nyberg, Lars Winnerbäck, Lisa Ekdahl, Cornelis Vreeswijk och sådant myspys. Folkmusik gillar jag också.

Vad gillar du att äta?

Gammalt svar: Jag älskar vegetarisk mat, och det var en bidragande faktor till att bli vegetarian. Jag gillar pasta, ris, svamp och massa annat. Det mesta faktiskt.

Nuläget: Fortfarande vegetarian, och har brutit det sedan dess. När jag skrev det kan jag inte ha varit vego mer än 1,5 år eller så. Nu känns begreppet ”vegetarisk mat” bara konstig för mig. Det är bara mat, liksom.

Sedan gillar jag inte det där jag gillade då, märkligt nog! Trodde jag gillat samma hela livet, men tänker jag efter så kan det inte vara sant. Nu gillar jag saker som avocado, väldigt mörk choklad och grön paprika. Lyckligtvis är det nyttigare mat också Sedan äter jag sällan ris och torrpasta – istället blir det kumutvete, quinnoa, färsk pasta, bulgur och sådant.

Hmm, undar om det inte var ungefär i den där vevan jag blev tillsamamns med nån halvgalen veganbrud som gjorde att jag blev vegan i några månader, eller om det var över ett år. Än idag äter jag ju 95 % vegansk kost, bara lite ägg i färsk pasta, kanske mjölkpulver i en sås, eller ett par fetaostbitar i en sallad.

Vad gillar du att dricka då?

Gammalt svar: Vatten vinner klart i längden. Annars gillar jag Coca Cola och kaffe. Även te ibland. Mjölk dricker jag inte alls ofta, skulle vara till någon middag då. I alkoholväg är öl lugnt godast. Det absolut godaste ölet är Falcon 3,5% vad ni än säger =). Om jag tänkt bli riktigt full så dricker jag dock hellre Carlsberg Export. Annars händer det att jag dricker sprit och blandar med något som inte är så sött.

Nuläget: Japp, vatten vinner i längden. Vatten och té. Förvånar mig att té var så lågprioriterat på listan. Trodde alltid jag hade varit en témänniska utom i vissa mindre nyttiga perioder då kaffe vunnit. Coca Cola och läskedrycker har jag inte tyckt om på åratal, inte ens när jag varit onyttig har det lockat. Det är bara inte gott.

Kaffe har jag ju slutat med för 2,5 månad sedan. Inget jag saknar… öl blir ju kanske en gång i månaden då. Fortfarande godaste alkodrycken dock. Eller sprit med grape tonic möjligen.

Vad är positivt och negativt med dig?

Gammalt svar: Positivt med mig är väl att jag alltid är ärlig. Man kan alltid lita på mig, och det är inte helt ovanligt att vänner tillförlitar sig på mig. Annars är jag glad för det mesta, och rolig ibland. Jag är en partymänniska som inte säger nej till en fylla två gånger. Jag är mycket öppensinnad och objektiv. Jag har så gott som inga förutfattade meningar alls. Negativt då? Jag är rätt osocial av mig. Det trivs jag med, men jag har hört folk klaga på det. Jag kunde sköta skolan mycket bättre än jag gör, och jag borde slutföra de projekt jag startar.

Nuläget: Jag är knappast mindre ärlig, men jag ser det som så pass självklart att det inte är något jag skryter om direkt. Jag tycker att folk ska lita på mig om de känner för det, inte annars. Men jag är fortfarande glad för det mesta, och rolig ibland. Ganska ofta faktiskt, med rätt personer.

En typisk partymänniska är jag väl inte längre. Festerna brukar bestå av att man sitter och diskuterar, skrattar, lyssnar på musik eller kanske spelar kort. Sedan blir folk trötta, man käkar en macka, glor på TV och så går man och lägger sig Låter tråkigt värre faktiskt hahah.

Öppensinnad och objektiv är jag nog mer än jag var när jag skrev det där. Men ser ingen ära i att skryta om det där heller. Det ser folk själva i kontrast till alla slutna nötter.

Sedan ser jag inte mig själv som osocial längre. Jag gillar människor, men gillar egentid också så jag kan fokusera på mig själv och saker jag vill utveckla. Jag har inga problem att vara ensam i ett par dagar, men sedan blir det jäkligt tråkigt. På jobbet är jag väldigt social och är bra på att ta människor. Börjat slutföra projekt har jag ju gjort nu på senaste också. Bra, bra.

Vad har du för politisk ställning?

Gammalt svar: Helst skulle jag vilja slopa hela partisystemet. Vi röstar ju fram en diktatur, eftersom de faktiskt knappt lyssnar på folket alls. Demokrati? Jag tvekar… Jag röstade dock blått i år, för att jag är för jobb och inte bidrag.

Nuläget: Inte helt olikt det ovanstående, antar jag. Då ångrade jag att jag röstade blått minns jag, men idag skulle jag nog göra det igen. Därför att jag känner att jag är beredd att ta ansvar för mitt eget liv, att jag tycker att den som anstränger sig ska få saker lättare än andra. Dessutom har vi fått minskad arbetslöshet. En bidragande faktor är att jag har gått från socialbidragstagare och CSN-lånare till en kille med fast inkomst, antar jag.

Men jag är ganska radikal egentligen i mina åsikter. Jag är väl anarkist i grund och botten, eftersom jag tror på den mänskliga godheten och på hennes outforskade intelligens.

Har du någon religion?

Gammalt svar: Jag är emot religioner eftersom de låser ens tänkande. Att helhjärtat tro på en viss lära hindrar en från att se nya kunskaper. Hur som helst är det kul att läsa om, men främst intresserar jag mig för alternativa teorier, paranormala fenomen och österländska läror. Intresserar mig främst för ickefysiska plan, OBE:s, auraseende, magi, telekinesi, telepati, meditation, energier, chakran, qigong och liknande.

Nuläget: Några år innan jag skrev det där ovan så var jag satanist, och jag var fortfarande lite präglad av det då, antar jag. Eller, det är jag väl lite grann fortfarande. Men jag är inte emot religioner längre, men jag tycker det är hemskt tråkigt med alla spirituellt lata människor som tror på en religion för att det är bekvämt istället för att praktisera det de tror på.

Jag har upptäckt att på djupet av alla religioner döljer sig en mysticism som lockar mig ganska mycket. Och den stämmer faktiskt bättre än New Age och annat jag varit inne på. Dock är ju lärorna dolda bakom löjliga historier och omskrivna till förstörelse.

Jag är inte särskilt intresserad av paranormala fenomen och utomkroppsliga upplevelser längre. Jag tror på dessa ting, men de upptar inte min tankesfär. Det fysiska är väldigt outforskat för mig ännu. Jag kan tänka mig att när jag fått allt jag vill i det fysiska så kommer jag börja söka annat.

Jag är däremot fortfarande intresserad av magi, energi och meditation. I den här bloggens begynnelse så hette kategorin ”Självutveckling” ”Magi” istället. Men det var nog lite missvisande för alla de som inte vet vad magi egentligen innebär. Kort sagt är jag väldigt intresserad av hur jag kan må så bra som möjligt och åstadkomma allt jag drömmer om.

Tror du på UFOn?

Gammalt svar: Självklart… det är bevisat. UFO står för Unidentifyed Flying Object, och betyder alltså oidentifierat flygande föremål. Det kan alltså vara en rosa elefant som flyger, fast man inte kan identifiera det. Det finns många sådana fall som man helt enkelt inte kan förklara. Jag tror dock inte att det är varelser från andra planeter. Fast med största sannolikhet finns det utomjordingar någonstans. Det finns över 200 miljarder stjärnor i vår galax. Många, många av dessa har planetsystem runt sig. Man vet inte hur vanligt det är med kompletta solsystem, men flera miljoner måste det vara. Det finns dessutom flera miljarder galaxer. Det vore mycket, mycket konstigt om vi var de enda levande varelserna i hela universum. Sedan om de ens är organiska eller ens fysiska vet jag inte, men liv måste ändå finnas. Fast det klart, ingen vet hur livet en gång uppstod, kasnke är chansen oändligt liten.

Nuläget: Vad är det för jävla fråga att ta med i en intervju?! Jag lägger mindre tankeverksamhet på saker jag omöjligtvis kan ha en aning om nu för tiden. Tror att det finns mer liv i rymden, ja. Men jag bryr mig inte så mycket – men jag bryr mig om det visar sig stämma och vi kan lära oss något från dem (encelliga djur kan också lära oss massor).

Slutsats

Jag känner definitivt igen mig själv. Det främsta jag utvecklats på är att jag är mer social, mindre rädd och därför mindre bitter mot samhället och människor. Jag är mer nöjd med den jag är idag än den jag var då. Men på fem år idag skulle jag kunna förändra fruktansvärt mycket mer…