Egot

Om egocentrism, men kanske framför allt om den destruktiva delen av dig som separerar dig själv från kosmos.

Att sluta döma människor

Är det du?

Är det du?

Om man tänker efter så är det ganska poänglöst att förakta och döma människor. Dels gör det ingen glad – men dessutom kanske de inte förtjänar att föraktas, hur korkade, elaka eller onda de än må vara?

Tänk att man kommer till jordelivet som ett blankt blad, och lär oss hur vi ska handskas med världen… från början lär man sig att skrika blir lika med mat. Sedan lär man sig om sin egen kropp, hur man styr sina kroppsdelar. Efter några år börjar vi lära oss förstå orsak och verkan i vår omgivning.

Vad händer om jag gör såhär mot mamma? Vad händer om jag krossar den här skålen? Från början undviker vi mest att göra “fel” därför att vi inte vill bli bestraffade eller bli fråntagna kärlek. Men förhoppningsvis lär vi oss med åren att göra rätt för att det skall bli bättre för alla. Vi lär oss att om alla är glada så är chanserna större att man själv blir glad.

Detta är det tyvärr inte alla som lärt sig ännu. Men man kan inte se människor som korkade eller dumma i huvudet för att de inte kommit fram till samma saker som man själv gjort. Om de inte har några erfarenheter som pekar på att det skulle vara sant, varför skulle de då göra det? Det är idiotiskt att göra något man inte tror på. Och vad man tror beror ju på vad man erfarit sedan innan i livet.

Så på så vis är vi alla offer för vår omgivning. Vi kan bestämma i viss mån hur vi ska tänka och handla, men det kan inte skilja sig särskilt mycket från våra tidigare erfarenheter. En sviken människa kan inte kasta sig in i en ny relation utan att skydda sig. En bränd hand kommer inte lära sig jonglera med glödande kol. En bitter människa som upplevt att man bara kan lita på sig själv kommer inte plötsligt börja lite på allt och alla. Naturligtvis inte, och det är både förståeligt och bra beslutat av dem.

Det vi kan göra är att steg för steg gå åt rätt riktning. Göra mer rätt för varje dag som går. Det är så otroligt onödigt att döma andra för hur de lever sina liv, även om det går ut över dig, eftersom de bara är en produkt av sina tidigare upplevelser.

Nästa gång någon står och skriker på dig – kom ihåg att du har ett val. Ta det personligt, och förklara med kraft hur jävla idiotisk personen i fråga är – eller se det för vad det är. En rädd människa som tror att problemen ligger utanför honom/henne själv. En människa som känner sig hotad, arg, som skyddar sig. Vissa kommer attackera dig, vissa kommer ifrågasätta dig, vissa kommer trycka ner dig. Men hur kan man ta något personligt, när det de står och skriker om egentligen inte är riktat mot dig, utan bara är ett uttryck för deras rädslor?

Det betyder förstås inte att du aldrig gör fel och behöver lyssna på andra människor. Gör det du tror är bäst för att så många som möjligt blir lyckligare! Det innebär att anpassa sig, det innebär att då och då ge vika för sina önskningar.

Ingen behöver straff, de behöver möjligtvis hjälp! Jag skulle i alla fall behöva hjälp då och då…

Att älska sig själv

I love meJag har försökt lindra stress ganska mycket på senaste, med diverse olika metoder. Försökt slappna av, både mentalt och fysiskt. Men så slog det mig medan jag diskade att stressen inte var grundproblemet, utan bara en konsekvens av något annat. Kanske skulle man hitta orsaken istället?

Så jag började rannsaka mig själv om vad som stressade upp mig, och kom snabbt på att det var rädslan för att inte duga, eller att göra fel. Kanske inte så mycket att faktiskt få skäll för att man gjort fel, för det är ju ganska sällsynt trots allt, men själva tanken på det. Jag tänker skitofta på hur andra ska tolka det jag gör, och om jag kan göra saker bättre.

Jag inte bara tänker, jag oroar mig faktiskt för att inte göra rätt, ganska ofta. Men började jag applicera dessa tankar på en annan människa istället för mig själv och undrade hur jag skulle känna för en människa som ständigt behövde anstränga sig för att ligga alla till lags. Jag hade bara velat krama om personen och sagt att dennes självvärde inte ligger i vad denne gör. Och så länge personen i fråga gör det bästa med hon/han har så kan ingen någonsin kräva något annat.

Ja, så tänker jag om andra. Varför i helvete gäller inte dessa tankar mig själv?! Varför är jag exkluderad från resten av de snart sju miljarder människorna? Jag dömer mig själv så jävla hårt hela tiden, även för saker jag omöjligtvis skulle kunna göra annorlunda med den information jag då hade. För jag tycker inte det viktiga är vad man gör, utan ens intentioner. Och mina intentioner är alltid, alltid goda. Gör inte det mig till en underbar, älskvärd person? Är inte alla underbara, älskvärda personer?

Det är en väldigt skön känsla att tänka att ens självvärde inte sitter i vad man gör, eller hur andra tolkar ens handlingar. Jag vet att jag gör vad jag kan! Vad andra än säger till mig så säger det mer om dom än det gör om mig, eller hur?

Alla människor gör bara det de tror är bäst, utefter de erfarenheter de haft i livet. Ingen människa är ond, det är bara glädjenivån som varierar och erfarenheterna i livet…

Vad är en magiker?

Aleister Crowley

Aleister Crowley, en ganska galen magiker…

När bloggen skapades så var den mer inriktad på djupare andlighet och på magi, därav domännamnet magik.se. Det följer fortfarande som en röd tråd, men ibland undrar nog vissa vad jag menar med “Ett magiskt liv”. Jag menar inte ungefär samma som “häftiga liv”, utan något djupare än så.

Vad är en magiker för mig?

En magiker är i världen, men inte av denna värld. En magiker lyssnar på tystnaden bakom ljuden, och hör tystnaden mellan tankarna. Han har kontakt med något större och djupare – men det är inget mystiskt – utan är bara närmare varandet än de flesta idag är.

Om man låter sina tankar avstanna utan att förlora medvetandet så känner man ett lugn och får en förståelse som inte kan förklaras med ord, eller ens förstås av psyket. Om vi hela tiden reagerar på det som händer omkring oss, så blir vi bara en produkt av världen, med ungefär lika mycket makt som en golvlampa. Det är när vi ställer oss utanför världen, ser den för vad den är, förstår dess symbolik och drivkrafter som vi kan börja vara en verklig medskapare med världen.

Jag anser inte att en magiker har övernaturliga krafter, jag tror helt enkelt att dessa människor lever ut sin mänskliga potential. Vi är djur, men vi är samtidigt inte som de andra djuren. Djuren kan förvisso vara närvarande i nuet, och de kan tänka och känna – men de kan inte tänka abstrakt på samma sätt och de är än mer en produkt av omgivningen. De reagerar, istället för att påverka. Människan är förmodligen det enda djur som kan ställa sig utanför, se, planera, skapa, förändra läget. Nåja, de allra flesta av oss gör det inte, men vi skulle kunna!

Jag ser Universeum lite som ytan på en flod. Det som sker, sker på ytan av denna flod. Skulle man vara omedveten om vad som döljer sig under ytan så skulle man aldrig kunna förutspå vad som kommer hända härnäst, och man skulle bara kunna påverka det genom att påverka ytskiktet. Men även om man motar vattnet i motsatt riktning så hjälper det inte särskilt mycket. Man påverkar, men det är väldigt ineffektivt och man känner sig snart maktlös inför naturen.

Det är välkänt inom andligheten att när man släpper sitt ego och sina tankar, så blir man mer ett med allt än annars. Det är ganska vanligt att människor börjar kommunicera med träd och dylikt under meditationer. Det är nog inte för att de plötsligt kan trädspråket, utan för att deras varande är synkroniserat med trädets. Det är därför ingen egentlig skillnad mellan de båda, därför behövs ingen kommunikation längre, förståelsen bara finns där. Om man skulle göra det här med floden, så skulle man kunna styra vattnet på ett mer effektivt sätt än innan.

Den stora frågan är… när man är synkad med floden, kommer man då vilja förändra den? Drivkraften att förändra var från början du själv, och när du måste släppa dig själv för att kommunicera/påverka med omgivningen så kanske denna drivkraft försvinner? Det är en fråga jag saknar svar på… kanske kan vi påverka först då när vi släppt egot och vår önskan är ren… eller så är naturen alltid perfekt, vilket vi inser när vi är där och därför inte vill förändra något.

En magiker förstår att allt i omgivningen bara är reflektioner av hans inre. Därför ägnar han mycket tid åt att förstå sig själv och sina drivkrafter. På samma sätt som han kan kika under ytan på floden för att förstå hur vågorna rör sig, kan han titta på sitt undermedvetna och lättare förstå varför vissa tankar över huvudtaget dyker upp. Man kan slåss mot individuella tankar, och slå sig trött, eller så kan man förstå ursprunget och ändra på något mer fundamentalt. Ett tecken på storhet är att förändra maximalt mycket med så liten ansträngning som möjligt. Detta kan bara ske genom djup integration med sig själv/omgivningen och förståelse.

Är du en magiker? Är jag? Ibland. Oftast inte. Men dithän ligger min strävan. Det är väldigt givande att meditera och experimentera med sitt eget varandra. Att låta psyket ta en paus ibland och inse att verkligheten ofta är något helt annat än man till vardags tror. För mig känns tankar ganska likt rädslor – som ett högfrekvent ljud som stör. Varandet känns som ett dovt brummande i jämförelse. Det här inser man dock först när man slutar tänka.

Egot och stress

Fortfarande peppad efter gårdagens inlägg har jag funderat en del kring egot och stress. På morgonpromenaden i morse till jobbet skulle jag passera en korsning, varpå jag såg en cyklist i full fart mot mig. Jag spände till, det ilade lite obekvämt och jag fattade handling. Det som slog mig var att det var exakt samma känsla som stress, bara mer intensiv och kortvarig.

När jag är stressad så känner jag mig också spänd och stissig. Jag känner mig mer enkelspårig än annars, och det är som att något i mig letar efter problem att akta sig för. Så kanske är stress helt enkelt en ständigt pågående varningsklocka för någonting, som antingen är obefogad eller som vi aldrig löser genom handling?

Jag tror att det är förödande att gå omkring och känna sådär, så jag är besluten vid att släppa sånt beteende, mer än för korta tillfällen. Man blir ju också väldigt egocentrerad, av den enkla anledningen att man inte har tid att tänka på annat än problem. En annan sak jag märkte tydligt idag var att jag hamnade i ett stressat beteende så fort jag var i en göra-mentalitet. Om jag tänkte på saker jag skulle göra under dagen, eller saker jag borde göra nu, så blev jag strax stressad. Ibland positiv stress, men oftare negativ. Så fort jag däremot ändrade till en vara-mentalitet infann sig lugnet igen. Exempelvis tittade upp mot träden och andades den friska luften.

Jag tror inte längre att det finns positivt och negativt tänkande som påverkar en själv, andra eller Universum. Men jag tror att vissa tankar skapar stress hos oss, vilket strålar ut “dåliga” saker till Universum. Oftast vet vi inte ens varför vi blir stressade. Vi är medveten om en så otroligt liten del av allt som hjärnan behandlar. Enligt videon jag pratade om igår så sker 99,9999 % av allt i ditt liv helt automatiskt, utan din vetskap. Det betyder inte att du inte kan bli medveten om det, men då måste du aktivt söka upp det i sinnet.

Han berättar också varför folk har så svårt att förändra sina liv. De har en liten tanke om att de vill förbättra något i deras liv, men 99,9999 % av deras beteendemönster är automatiserat. Så klart kommer man inte vinna över sådana odds. Det man får göra är att aktivt leta efter källorna till sina beteendemönster. Ifrågasätter varför man tänker, känner och gör som man gör i livet. När man förstår varför och ändrar källan, så kommer “rätt” beteenden automatiskt infinna sig. Det stämmer också med vad jag har upplevt. Jag har alltid sagt att disciplin har ingenting med viktminskning att göra… ingen människa i världen är så disciplinerad att hon skulle välja att lida månad efter månad. Det gäller att hitta ett nytt sätt att se på saker, så att det blir njutbart!

En annan tänkvärd aspekt av att vi är så omedvetna som vi är, är just att vi missar de allra mesta signalerna från omvärlden. Vi ser inte saker vi ser varje dag längre, för att hjärnan tycker det är onödig information. Vi ser sådant som vi bedömer vara relevant, som en cyklist som kommer i all hast mot en… Det får mig också att tänka på positiva och negativa människor. För vi upplever det vi är inställda på att uppleva. En positiv människa ser positiva saker och möjligheter i omgivningen, medan en negativ människa har fokus på helt andra ting och missar alla anledningar till att må bra. Det skapar en väldigt begriplig variant av Law of Attraction tycker jag.

Min plan är att stressa ner så mycket jag bara kan, tänka positivt och leta efter möjligheter. Min plan är också att leta efter vackra och positiva saker i min miljö. Jag tror detta leder till a) mental klarhet. b) bättre hälsa. c) ett lyckligt liv. Jag vill än en gång rekommendera folk att titta på filmen jag refererade till i tidigare inlägget. Där tas allt det här och mycket mer upp.