Förgångna

Om dåtiden, och hur den kan ha påverkat oss.

Vill man må dåligt ibland?

När vi är mitt uppe i en känsla så är vi inte lockade av att känna en annan känsla. Är vi arga så vill vi förbli arga och tänker på alla anledningar vi har att känna som vi gör. Men vill vi på riktigt komma från dessa känslor så måste vi ta mod till oss att tänka annorlunda, även om det just då känns falskt.

Jag har alltid trott att man kan förändra hur man mår relativt enkelt. Att ens känslor inte är något opåverkbart och externt, utan bara ett synsätt. Jag har också tagit ganska mycket skit genom åren för den åsikten, med tanke på alla människor som är depressiva. Att säga att det är ett val är en väldigt känslig fråga. Och i många fall är det nog inget val heller – obalans i hormoner och signalsubstanser och så vidare –  men i många fall är det absolut möjligt att ändra på. Det är en obekväm sanning för många.

Vi har säkert alla varit med om att man kunnat gå från glad till ledsen eller tvärtom på bara någon minut. När verkligheten blir den samma men när den plötsligt iklätts helt andra attribut och värderingar. Jag har flera gånger lyckats göra samma emotionella resa fast i kontrollerad form. “Tänk positivt” är väl ett högst irriterande råd som hjälper föga, men egentligen har det bara handlat om det.

För, hur ofta är våra problem verkligen här och nu? Oftast är de i dåtiden och framtiden, och då är det endast du som bär ansvaret för hur du tolkar in detta. Om du dömer dig själv för dåtiden eller är orolig för en framtid du inte vet något om. Min erfarenhet är att det nästan alltid går att tänka sig ut ur dåliga känslor, men det räcker inte med en positiv tanke som varar i två sekunder när du just spenderat en eftermiddag med att må dåligt. Det är ett arbete, och ibland tar det tid, och det måste man låta det göra. Men ibland går det fort – men då måste den positiva tanken vara i paritet med hur mycket negativt du känner.

Första anledningen till att du mår dåligt i stället för att må bra är för att du inte tror att du kan må bra. Att det kan vara så enkelt. Andra anledningen är att vi någonstans trivs med den känslan vi har just nu, även om den smärtar. Om du är arg exempelvis så kan du fortfarande tänka att detta suger och att du hellre mår bra, men dina känslor kommer säga att du har rätt att vara arg, att det är förtjänt och viktigt. Just då är det den du är. Och tyvärr lyssnar kroppen den typen av känslor än på ytliga positiva tankar.

Och om du tänker efter – när du är arg – vill du ens vara glad? Känns inte det bara falskt och ett sätt att fly från det som är på riktigt? Men här måste vi förstå att vi inte kommer att känna på samma vis när vi väl är utanför känslan. På andra sidan, när vi mår bra igen, så kommer det vi var arga över att se helt annorlunda ut. Nyckeln ligger i att sluta lyssna på den arga delen av dig själv, eller vilken smärtsam del du nu gäller. Det är ju därför du känner känslan från början – för att det är den du är just då. För att känna annorlunda måste du vara annorlunda. Strunta i om det känns falskt, eller att det känns som att du borde vara arg – skit i det bara. Titta på ett träd. Andas. Känn luften. Se barn som leker. Tänk inte på det som gjorde dig arg – det kan du göra sedan när du är ute ur din dåliga känsla.

Och plötsligt känns världen annorlunda igen. Som förbytt. Plötsligt kan man komma åt en större del av sin hjärna igen och börjar se ur olika synvinklar och vrår, och kan börja få tillbaka empati och förståelse. Kanske hade du rätt att vara arg, men personen kanske inte hade det för avsikt? Eller denne kanske själv mådde dåligt?

Jag tror inte att dåliga känslor beror på det förgångna, att det skulle vara som någon osynlig ryggsäck med stenar som fylls för varje dålig sak som sker. Allt beror på hur vi ser på saker och ting just nu. Vi kan förvandla en stenfylld ryggsäck till änglavingar på en sekund, om vi bara tog mod till oss att tänka på ett annorlunda sätt.

Hur förväntningar formar våra liv

Det finns ett effektivt sätt att må bättre, som är snabbt och lätt. Mycket i våra liv styrs av våra förväntningar och i stor mån låter vi våra förväntningar formas av vår historia.

Om dina förväntningar på framtiden baserar sig på hur ditt liv har sett ut hittills, så antar du två saker:

  1. Du antar att framtiden kommer att se ungefär lika dan ut som dåtiden.
  2. Du antar att du inte kan påverka din egen framtid genom att bryta mönstret.

Men behöver det verkligen vara på det viset? Tänk om du formar din framtid i varje sekund av ditt liv vare sig du vill eller inte? Tänk om ditt liv ser ungefär lika dant ut från dag till dag för att du själv förväntar dig att det kommer att vara så? Tänk om din morgondag skulle se helt annorlunda ut om du föreställde dig att den skulle göra det?

Jag tror inte att man kan bedöma framtiden genom att titta på historien. Tvärtom snarare – man ser historien annorlunda beroende på hur man lever sitt liv i nuet. Våra hjärnor är inställda på att se risker och undvika smärta, vilket är en fantastisk egenskap, men det gör också att den får uppleva ett ganska smalt spektra av vad som vore möjligt.

Jag vill att du provar en grej. Försök föreställ dig att ditt liv är bra… alltså jättebra. Ingenting går fel. Allt flyter på. Alla människor är trevliga mot dig. Inget är slumpen. Du får allt du behöver av Universum. Det finns inga bekymmer, bara utmaningar. Försök “hitta på” en verklighet som vore helt magisk om den vore sann. Gör det sedan till en lek att låtsas att livet är sådant. Låtsas så intensivt du kan – helst så att du tror på att det är sant.

Du kommer att upptäcka att livet bara är en spegling av vårat inre. Att livet kommer att förändras ganska radikalt på kort tid, bara genom att du ändrar dina förväntningar på hur ditt liv ska vara.

Är detta dina förväntningar på morgondagen så kan jag förstå att du inte orkar gå upp ur sängen.

Att förändra sitt liv

Vill du ha en förändring i ditt liv? Så känner vi alla ibland – men det gäller att se till att det blir en förändring som vi föredrar. Vi kan inte fortsätta i samma banor år efter år och förvänta oss en förändring.

I vissa fall är det naturligtvis självklart vad det är som du vill förändra, men i många fall har man bara “kört fast”. Man vet inte vad man vill, men man vet vad man inte vill. För att komma vidare brukar jag tänka att man måste bryta ner sitt liv för att kunna bygga upp det på nytt.

Det här är en metod som försöker att utgå från den du är innerst inne, och inte från dig som du lever ditt liv idag. Oftast tar vi beslut utifrån den vardagsperson vi är, och när besluten kommer från en del av oss som vi inte föredrar, så kommer även att besluten, tankarna och känslorna inte vara i enighet med den du vill vara.

Börja med att gå till botten med dina känslor, drifter och behov. Skriv en lista över saker som gör dig glad, tillfredsställer dig och får dig inspirerad. Gör listan så grundläggande som möjligt, inga detaljer ännu – tänk mer “sol” och “vänskap” än “Västindien” och “Ny kaffekokare”. Försök att inte tänka på vad som är rimliga önskningar och döm inte dig själv, låt det flöda.

Nu när du vet vad som driver dig som människa – då är det dags att komma på saker som kan ge tillfredsställa dessa behov. Har du skrivit “sol” kanske “semester” och “fler promenader” passar in. Har du skrivit “vänskap” kanske “gå ut oftare” och “fler filmkvällar” skulle tillfredsställa behovet. Ja, ni förstår. Ta fram så rimliga lösningar som möjligt på era behov, men låt er inte heller hindras av att det verkar svårt eller orimligt.

Nu bör du ha en lista på saker som skulle tillfredsställa dig, i alla fall på ett teoretiskt plan. På vilka sätt skiljer sig denna lista från ditt liv idag? Finns det något du kan förändra redan nu? Finns det några punkter som är helt orimliga i relation till vad du är beredd att lägga i tid och energi så försök hitta alternativ, eller ta bort dem helt.

Kom dock ihåg att ofta orkar vi inte lägga tid och energi för att vi inte tror att det är möjligt på riktigt. Som att sluta röka och samtidigt någonstans tro att man kommer att falla tillbaka – då anstränger man sig inte, eftersom man vet att det någonstans är meningslöst. Kom också ihåg att hellre arbeta mot något bättre än att arbeta från något obehagligt. Det är en viktig skillnad i hur du kommer attackera dina utmaningar.

Allt som finns är Nuet

Åter igen lät jag mig bli påmind om hur viktigt Nuet är. Det är allt som spelar roll, verkligen. Dåtiden är bara minnen, som inte på något vis bestämmer om hur framtiden ser ut. Flyktiga minnen, felaktiga minnen för det mesta. Framtiden har inte inträffat än, vi kan omöjligtvis veta vad som väntar oss där, och det allra värsta vi kan göra är att hela tiden oroa/förvänta oss att det kommer bli problem.

Det är bara i Nuet vi kan vara, tänka, känna, uppleva, skapa. Det är där vi bestämmer hur framtiden skall se ut. De flesta människor gör det genom att se på sin dåtid och akta sig för samma faror framöver, vilket skapar en ny uppsättning med liknande problem eftersom oro är en slags rädsla, som är en slags känsla, som i högsta grad är skapande för framtiden. Men vi kan i stället bestämma hur vi önskar att framtiden skulle se ut, och se fram mot denna framtid, för att skapa oss ett bättre liv. I alla fall enligt min världsbild och tro.

Allt är nu

Allt är nu

Jag insåg igår att nästan konstant förstör min framtid genom oro för diverse ting. Det behöver inte vara stora orosmoln heller, ofta är de så små (men många!) att man knappt märker av dem. Det är först när jag verkligen stannar till och känner efter vad det är jag håller på att skapa, jag märker att jag går i helt fel riktning. Jag märker ofta andra saker, som att kroppen är spänd, eller att jag gör något jag inte vill göra.

Sedan dess har jag spenderat kanske 0,05% i Nuet, i vakenhet, i ett medvetet tillstånd. Det är svårt! För mig i alla fall. Men det är 0,05% mer än i förrgår. Och bättre skall det bli!

Det svåraste med att leva i Nuet är att man inte märker när man inte gör det. Man märker inte när man oroar sig, man märker inte när man spänner sig, man märker inte när man gör saker på rutin man inte alls vill göra. Hur ska man då sluta göra något man inte vet om att man gör? Ja, man får nog helt enkelt påminna sig själv ofta om att leva i Nuet helt enkelt. Och ju oftare man gör det desto mer naturligt kommer det att bli. Man kanske skulle behöva någon påminnelse i form av ett pling varje halvtimme från mobilen eller dylikt 😉

Kom ihåg – Nuet är ingen indikator om hur det kommer att vara framöver – Nuet är en indikator om hur du har valt hittills! Känner du smärta i Nuet, tro då inte att positivt tänkande inte fungerar, se det som ytterligare en anledning att tänka mer positivt. Det här är viktigt… annars fortsätter du bara skapa samma verklighet du redan upplever.

Bortträngda minnen

Det undermedvetna

Bortträngda minnen? Jag?

Min barndom har inte varit så bra. Kan man säga. Morsan var alkoholist, och jag spenderade många kvällar med att inte kunna sova för att jag oroade mig över att hon skulle somna med fimpen i soffan. Jag växte nog upp ganska mycket i förtid för att jag kände att jag var tvungen att passa upp på mina egna föräldrar.

Jag minns inte så mycket av min barndom alls. Några svaga minnen här och där. Därför har jag trott att jag går omkring med massa förträngda minnen som mitt undermedvetna vägrar låta mig ta del av. Och i min ständiga strävan efter utveckling så törstar jag ju efter denna information!

Även om jag har lite minnen så har jag liksom inga känslor kring det. Jag vet att jag borde fått emotionella problem av allt som hände. Att bli lämnad ensam i en lägenhet som fyraåring med sin däckade morsa, och andra vuxna som stod och skrek till mig och försökte hjälpa mig öppna dörren inifrån. Att så ofta få gå och handla folköl åt mamma, medan de andra barnen retades för det. Eller när hon slog upp en innerdörr med en köttyxa. Eller när varje jul präglades av fylla från alla håll. När alla förväntade sig att man skulle vara glad över alla julklappar men när man egentligen bara var rädd för att allt skulle spåra ur när som helst. Men jag känner inget kring det.

Jag vet att det suger att barn ska få vara med om sådant, men jag känner mig inte sorgsen direkt. Why?! Det gäller även annat… alla brukar minnas hur hemskt det var när ens föräldrar separerade, eller hur tunga tonåren var. Inte jag. Jag minns inte separationen mer än att jag kunde springa mellan dem och tigga glass två håll istället för bara ett. Tonåren minns jag lite bättre, men klarade mig bra genom att stänga av känslor och ägna mig åt mig själv. Jag kallade mig satanist och tyckte jag var så jävla intelligent och cool som kunde se saker klart i stället för att allt skulle präglas av svaga känslor. 🙂

Mörkret

Generellt har jag varit en väldigt lycklig person, lyckligare än många andra, sedan tonåren och framåt. Eller så är det bara så jag minns det… jag tycker alla klagar och klagar, men att jag genomlevt det ganska bra. Jag är ingen supermänniska… jag undrar vad det är jag döljer och vilken person jag skulle kunna vara om jag förenades med allt jag var ämnad att vara?

Jag har sökt på nätet efter meditations- och visualiseringstekniker för att återskapa minnen, men det fanns knappast nåt jätteutbud av detta. Jag ska söka lite till, men har ni tips så tar jag gärna emot. Annars får jag forma någon egen metod.

Hej svejs.