Framtiden

Tankar kring framtiden, och hur vi och vår värld kan tänkas se ut då.

Vill man må dåligt ibland?

När vi är mitt uppe i en känsla så är vi inte lockade av att känna en annan känsla. Är vi arga så vill vi förbli arga och tänker på alla anledningar vi har att känna som vi gör. Men vill vi på riktigt komma från dessa känslor så måste vi ta mod till oss att tänka annorlunda, även om det just då känns falskt.

Jag har alltid trott att man kan förändra hur man mår relativt enkelt. Att ens känslor inte är något opåverkbart och externt, utan bara ett synsätt. Jag har också tagit ganska mycket skit genom åren för den åsikten, med tanke på alla människor som är depressiva. Att säga att det är ett val är en väldigt känslig fråga. Och i många fall är det nog inget val heller – obalans i hormoner och signalsubstanser och så vidare –  men i många fall är det absolut möjligt att ändra på. Det är en obekväm sanning för många.

Vi har säkert alla varit med om att man kunnat gå från glad till ledsen eller tvärtom på bara någon minut. När verkligheten blir den samma men när den plötsligt iklätts helt andra attribut och värderingar. Jag har flera gånger lyckats göra samma emotionella resa fast i kontrollerad form. “Tänk positivt” är väl ett högst irriterande råd som hjälper föga, men egentligen har det bara handlat om det.

För, hur ofta är våra problem verkligen här och nu? Oftast är de i dåtiden och framtiden, och då är det endast du som bär ansvaret för hur du tolkar in detta. Om du dömer dig själv för dåtiden eller är orolig för en framtid du inte vet något om. Min erfarenhet är att det nästan alltid går att tänka sig ut ur dåliga känslor, men det räcker inte med en positiv tanke som varar i två sekunder när du just spenderat en eftermiddag med att må dåligt. Det är ett arbete, och ibland tar det tid, och det måste man låta det göra. Men ibland går det fort – men då måste den positiva tanken vara i paritet med hur mycket negativt du känner.

Första anledningen till att du mår dåligt i stället för att må bra är för att du inte tror att du kan må bra. Att det kan vara så enkelt. Andra anledningen är att vi någonstans trivs med den känslan vi har just nu, även om den smärtar. Om du är arg exempelvis så kan du fortfarande tänka att detta suger och att du hellre mår bra, men dina känslor kommer säga att du har rätt att vara arg, att det är förtjänt och viktigt. Just då är det den du är. Och tyvärr lyssnar kroppen den typen av känslor än på ytliga positiva tankar.

Och om du tänker efter – när du är arg – vill du ens vara glad? Känns inte det bara falskt och ett sätt att fly från det som är på riktigt? Men här måste vi förstå att vi inte kommer att känna på samma vis när vi väl är utanför känslan. På andra sidan, när vi mår bra igen, så kommer det vi var arga över att se helt annorlunda ut. Nyckeln ligger i att sluta lyssna på den arga delen av dig själv, eller vilken smärtsam del du nu gäller. Det är ju därför du känner känslan från början – för att det är den du är just då. För att känna annorlunda måste du vara annorlunda. Strunta i om det känns falskt, eller att det känns som att du borde vara arg – skit i det bara. Titta på ett träd. Andas. Känn luften. Se barn som leker. Tänk inte på det som gjorde dig arg – det kan du göra sedan när du är ute ur din dåliga känsla.

Och plötsligt känns världen annorlunda igen. Som förbytt. Plötsligt kan man komma åt en större del av sin hjärna igen och börjar se ur olika synvinklar och vrår, och kan börja få tillbaka empati och förståelse. Kanske hade du rätt att vara arg, men personen kanske inte hade det för avsikt? Eller denne kanske själv mådde dåligt?

Jag tror inte att dåliga känslor beror på det förgångna, att det skulle vara som någon osynlig ryggsäck med stenar som fylls för varje dålig sak som sker. Allt beror på hur vi ser på saker och ting just nu. Vi kan förvandla en stenfylld ryggsäck till änglavingar på en sekund, om vi bara tog mod till oss att tänka på ett annorlunda sätt.

Hur förväntningar formar våra liv

Det finns ett effektivt sätt att må bättre, som är snabbt och lätt. Mycket i våra liv styrs av våra förväntningar och i stor mån låter vi våra förväntningar formas av vår historia.

Om dina förväntningar på framtiden baserar sig på hur ditt liv har sett ut hittills, så antar du två saker:

  1. Du antar att framtiden kommer att se ungefär lika dan ut som dåtiden.
  2. Du antar att du inte kan påverka din egen framtid genom att bryta mönstret.

Men behöver det verkligen vara på det viset? Tänk om du formar din framtid i varje sekund av ditt liv vare sig du vill eller inte? Tänk om ditt liv ser ungefär lika dant ut från dag till dag för att du själv förväntar dig att det kommer att vara så? Tänk om din morgondag skulle se helt annorlunda ut om du föreställde dig att den skulle göra det?

Jag tror inte att man kan bedöma framtiden genom att titta på historien. Tvärtom snarare – man ser historien annorlunda beroende på hur man lever sitt liv i nuet. Våra hjärnor är inställda på att se risker och undvika smärta, vilket är en fantastisk egenskap, men det gör också att den får uppleva ett ganska smalt spektra av vad som vore möjligt.

Jag vill att du provar en grej. Försök föreställ dig att ditt liv är bra… alltså jättebra. Ingenting går fel. Allt flyter på. Alla människor är trevliga mot dig. Inget är slumpen. Du får allt du behöver av Universum. Det finns inga bekymmer, bara utmaningar. Försök “hitta på” en verklighet som vore helt magisk om den vore sann. Gör det sedan till en lek att låtsas att livet är sådant. Låtsas så intensivt du kan – helst så att du tror på att det är sant.

Du kommer att upptäcka att livet bara är en spegling av vårat inre. Att livet kommer att förändras ganska radikalt på kort tid, bara genom att du ändrar dina förväntningar på hur ditt liv ska vara.

Är detta dina förväntningar på morgondagen så kan jag förstå att du inte orkar gå upp ur sängen.

Allt som finns är Nuet

Åter igen lät jag mig bli påmind om hur viktigt Nuet är. Det är allt som spelar roll, verkligen. Dåtiden är bara minnen, som inte på något vis bestämmer om hur framtiden ser ut. Flyktiga minnen, felaktiga minnen för det mesta. Framtiden har inte inträffat än, vi kan omöjligtvis veta vad som väntar oss där, och det allra värsta vi kan göra är att hela tiden oroa/förvänta oss att det kommer bli problem.

Det är bara i Nuet vi kan vara, tänka, känna, uppleva, skapa. Det är där vi bestämmer hur framtiden skall se ut. De flesta människor gör det genom att se på sin dåtid och akta sig för samma faror framöver, vilket skapar en ny uppsättning med liknande problem eftersom oro är en slags rädsla, som är en slags känsla, som i högsta grad är skapande för framtiden. Men vi kan i stället bestämma hur vi önskar att framtiden skulle se ut, och se fram mot denna framtid, för att skapa oss ett bättre liv. I alla fall enligt min världsbild och tro.

Allt är nu

Allt är nu

Jag insåg igår att nästan konstant förstör min framtid genom oro för diverse ting. Det behöver inte vara stora orosmoln heller, ofta är de så små (men många!) att man knappt märker av dem. Det är först när jag verkligen stannar till och känner efter vad det är jag håller på att skapa, jag märker att jag går i helt fel riktning. Jag märker ofta andra saker, som att kroppen är spänd, eller att jag gör något jag inte vill göra.

Sedan dess har jag spenderat kanske 0,05% i Nuet, i vakenhet, i ett medvetet tillstånd. Det är svårt! För mig i alla fall. Men det är 0,05% mer än i förrgår. Och bättre skall det bli!

Det svåraste med att leva i Nuet är att man inte märker när man inte gör det. Man märker inte när man oroar sig, man märker inte när man spänner sig, man märker inte när man gör saker på rutin man inte alls vill göra. Hur ska man då sluta göra något man inte vet om att man gör? Ja, man får nog helt enkelt påminna sig själv ofta om att leva i Nuet helt enkelt. Och ju oftare man gör det desto mer naturligt kommer det att bli. Man kanske skulle behöva någon påminnelse i form av ett pling varje halvtimme från mobilen eller dylikt 😉

Kom ihåg – Nuet är ingen indikator om hur det kommer att vara framöver – Nuet är en indikator om hur du har valt hittills! Känner du smärta i Nuet, tro då inte att positivt tänkande inte fungerar, se det som ytterligare en anledning att tänka mer positivt. Det här är viktigt… annars fortsätter du bara skapa samma verklighet du redan upplever.

Mänsklighetens prioritet

Jag har jobbat extremt mycket de senaste två dygnen då jag varit bortrest med jobbet. När jag satt i bilen och käkade lunch insåg jag en sak som jag tyckte var ganska spännande…

Förr i världen gick livet ut på att hitta mat för dagen, sova och hitta trygghet. Att fylla kroppens behov helt enkelt. Nu för tiden har de fått mycket lägre prioritet – inte för att det är oviktigt nu – men för att vi inte behöver oroa oss lika mycket för det, och för att vi har annat som triggar oss mer.

Idag tänker vi på framtiden, dåtiden, koncept, idéer, saker som skall göras och så vidare. Vi tänker på vår sociala status, hur familjen mår, hur våra vänner mår och hur vi själva mår. Vi har så mycket att göra att middagen inte är dagens centrum, utan något man slevar i sig medan man försöker åstadkomma något “viktigare”. Det som tidigare stod i centrum har gått till att bli en bisyssla. Vad skulle då vara nästa steg för mänskligheten?

Jag tror att det kommer gå till på ungefär samma sätt. Sådant som spelar störst roll idag slutar inte vara viktiga, men blir bisysslor. Något vi räknar med, som inte oroar oss, och som får lägre prio eftersom det finns roligare saker att göra.

Nästa steg för mänskligheten tror jag blir att se jobb, familj, social status, ekonomi och sådant som bisysslor. I fokus kommer våran egen, våra medmänniskors, och samhällets utveckling stå. Arbete och ekonomi kommer förstås aldrig att bli oviktiga, men de kommer att bli trygga för oss. Så trygga att de känns självklara.

Därför vill jag bli snuskigt rik. Inte för att jag älskar pengar, utan för att jag vill slippa tänka på dem och fokusera på någonting högre och viktigare. Jag vill inte att några brister, personer eller annat oväntat ska hindra mig i mitt huvudsakliga mål – att utvecklas.

Jag vill ut i rymden

En dag när satt på toa så funderade jag kring vilken den totala utmaningen skulle vara. Detta var efter att jag påbörjat processen om att bli den jag ville bli, och utmana alla gamla rädslor och sådär. Efter en stunds funderande kom jag fram till att den totala utmaningen skulle vara att åka ut i rymden!

Jag började fundera kring att det skulle kräva att min kropp var helt perfekt och vältränad, vilket jag kan se framför mig är sant om 1-2 år. Det skulle också kräva att jag flyttade utomlands och lade ner all energi på att studera rätt saker och få kontakt med rätt människor.

Nu är det förmodligen inget jag kommer att genomföra, men efter att TED Talks släppte en video idag (ni kan se på den nedan) så blev jag inspirerad igen. En kille (Peter Diamandis) håller tal om människans framtid i rymden, och att staten förmodligen inte är de som kommer att ta de vanliga människorna ut i rymden till att börja med – utan kommersiella företag.

Det går redan nu att resa ut i rymden om man har några miljoner till övers, helt utan att vara elittränad NASA-astronaut. En summa som jag tror kommer minska drastiskt inom bara tio år. Att det ligger så nära i framtiden är något jag aldrig reflekterat över förut.

När jag tänkt på framtiden har jag föreställt mig snuskigt snabba och smarta datorer, och i och för sig lite människor i rymden – men jag har inte tänkt på att de flesta kanske skulle känna någon som lämnat Jordens bana.

En sak som jag tycker stoppar upp utvecklingen är att NASA är så förbaskat fega. Det är inte acceptabelt att förlora människoliv i jakten på vetenskapliga framsteg längre. När man åkte till månen 1969 visste man väldigt mycket mindre om månresor än man idag vet om marsresor. Men inget görs.

Så, jag tror inte att steget kommer att tas av NASA, utan av kommersiella storföretag. Jag kan tänka mig “Google i rymden” om 10-15 år.  Som marknadsföring om inte annat, och som en jävligt tuff grej. Google är ett företag som skulle ha ambitioner och pengar nog att göra en sån grej.

Innan jag dör ska jag ta mig fan ut! Förmodligen inom 20 år, tippar jag på.