Leva i nuet

Allt som finns är nu. Dåtid och framtid är bara mentala konstruktioner. Ofta är ett fokus på Nuet det allra enklaste sättet att må bättre på.

Vill man må dåligt ibland?

När vi är mitt uppe i en känsla så är vi inte lockade av att känna en annan känsla. Är vi arga så vill vi förbli arga och tänker på alla anledningar vi har att känna som vi gör. Men vill vi på riktigt komma från dessa känslor så måste vi ta mod till oss att tänka annorlunda, även om det just då känns falskt.

Jag har alltid trott att man kan förändra hur man mår relativt enkelt. Att ens känslor inte är något opåverkbart och externt, utan bara ett synsätt. Jag har också tagit ganska mycket skit genom åren för den åsikten, med tanke på alla människor som är depressiva. Att säga att det är ett val är en väldigt känslig fråga. Och i många fall är det nog inget val heller – obalans i hormoner och signalsubstanser och så vidare –  men i många fall är det absolut möjligt att ändra på. Det är en obekväm sanning för många.

Vi har säkert alla varit med om att man kunnat gå från glad till ledsen eller tvärtom på bara någon minut. När verkligheten blir den samma men när den plötsligt iklätts helt andra attribut och värderingar. Jag har flera gånger lyckats göra samma emotionella resa fast i kontrollerad form. “Tänk positivt” är väl ett högst irriterande råd som hjälper föga, men egentligen har det bara handlat om det.

För, hur ofta är våra problem verkligen här och nu? Oftast är de i dåtiden och framtiden, och då är det endast du som bär ansvaret för hur du tolkar in detta. Om du dömer dig själv för dåtiden eller är orolig för en framtid du inte vet något om. Min erfarenhet är att det nästan alltid går att tänka sig ut ur dåliga känslor, men det räcker inte med en positiv tanke som varar i två sekunder när du just spenderat en eftermiddag med att må dåligt. Det är ett arbete, och ibland tar det tid, och det måste man låta det göra. Men ibland går det fort – men då måste den positiva tanken vara i paritet med hur mycket negativt du känner.

Första anledningen till att du mår dåligt i stället för att må bra är för att du inte tror att du kan må bra. Att det kan vara så enkelt. Andra anledningen är att vi någonstans trivs med den känslan vi har just nu, även om den smärtar. Om du är arg exempelvis så kan du fortfarande tänka att detta suger och att du hellre mår bra, men dina känslor kommer säga att du har rätt att vara arg, att det är förtjänt och viktigt. Just då är det den du är. Och tyvärr lyssnar kroppen den typen av känslor än på ytliga positiva tankar.

Och om du tänker efter – när du är arg – vill du ens vara glad? Känns inte det bara falskt och ett sätt att fly från det som är på riktigt? Men här måste vi förstå att vi inte kommer att känna på samma vis när vi väl är utanför känslan. På andra sidan, när vi mår bra igen, så kommer det vi var arga över att se helt annorlunda ut. Nyckeln ligger i att sluta lyssna på den arga delen av dig själv, eller vilken smärtsam del du nu gäller. Det är ju därför du känner känslan från början – för att det är den du är just då. För att känna annorlunda måste du vara annorlunda. Strunta i om det känns falskt, eller att det känns som att du borde vara arg – skit i det bara. Titta på ett träd. Andas. Känn luften. Se barn som leker. Tänk inte på det som gjorde dig arg – det kan du göra sedan när du är ute ur din dåliga känsla.

Och plötsligt känns världen annorlunda igen. Som förbytt. Plötsligt kan man komma åt en större del av sin hjärna igen och börjar se ur olika synvinklar och vrår, och kan börja få tillbaka empati och förståelse. Kanske hade du rätt att vara arg, men personen kanske inte hade det för avsikt? Eller denne kanske själv mådde dåligt?

Jag tror inte att dåliga känslor beror på det förgångna, att det skulle vara som någon osynlig ryggsäck med stenar som fylls för varje dålig sak som sker. Allt beror på hur vi ser på saker och ting just nu. Vi kan förvandla en stenfylld ryggsäck till änglavingar på en sekund, om vi bara tog mod till oss att tänka på ett annorlunda sätt.

Tjäna tid, och stressa mindre

Att stressa sig igenom uppgifter är ett bra recept för att arbeta långsamt och ofta helt missa målet. Genom lugn och planering kan vi bli oändligt mycket mer effektiva…

Måste allting gå så jävla fort hela tiden? Ibland verkar det som att det ska gå så fort att man fullständigt skiter i om slutresultatet blir långsamt. Ett typexempel är när mina hörlurar är fint ihopvirade, och jag har bråttom på morgonen och tänker att jag på något mirakulöst sätt skulle hitta en ny genväg och öppnar slingan på ett “smartare sätt”, och att det så klart blir knut direkt. Det där gör jag ofta, säkert ett par gånger i veckan… jävla idiot.

På arbetsplatsen finns det också många exempel att hämta, där man gör snabba lösningar för att göra en kund glad idag, eller för att tjäna en kvart, och får jobba flera timmar vid ett senare tillfälle på grund av det i stället. Eller vanligare, att man är stressad och därför är oförmögen att tänka utanför lådan, och gör en uppgift exakt efter instruktioner i flera timmar, och sedan inser att man kunde lösa det på ett helt annat sätt på väldigt mycket kortare tid. Eller ännu värre – att man inte hade behövt lösa det alls, utan att kunden bara inte förstod problemet riktigt.

Jag har lärt mig så många gånger i livet att man tjänar på att ta god tid på sig att planera en uppgift innan man utför den, likt förbannat missar jag det ganska ofta. Det händer att en kollega ifrågasätter något jag jobbat med länge, och föreslår en barnsligt enkel metod, så blir jag småsur för att jag inte kom på det själv. Jag vet att det känns som man slösar bort tid när man sitter och planerar något som känns självklart, men jag lovar att det är tiden värt i slutändan.

Planering är 80% av uppgiften

Planering är 80% av uppgiften

En annan sak jag ofta gör för att sätta krokben för mig själv är att planlöst försöka lösa ett problem på olika vis, flera sätt i minuten. Jag googlar, testar, går på intuition, snubblar, försöker igen, och minns sedan efteråt inte vad jag redan testat och inte. Ej heller kan jag se en överskådlig bild av vad jag gjort. Jag har upptäckt på senare tid hur mycket jag tjänar på att skriva ner allt jag tänker och kommer fram till när jag gör en uppgift. Även om uppgiften är enkel! När allt är nedskrivet så är lösningen ofta helt självklar, för man ser allt framför sig, vilket i alla fall jag inte är förmögen att göra i annat fall.

Så, för guds skull, sluta stressa, tillägna den mesta av tiden till planering, så kommer du tjäna massa tid och få gjort så enormt mycket mer.

Ibland tänker jag på munkar och asketer; på hur de varsamt gör allt otroligt noggrant. Allt från att tvätta händerna, till att vika en skjorta. Hur de lever helt i nuet, och upplever fem hundra gånger mer än jag gör varje sekund. Att de menar på att det viktiga inte är vad man gör utan hur man gör det. Jag struntar fullständigt i om det är en myt och en förutfattad mening – jag inspireras mycket av att tänka på dessa munkar 🙂

Tankeflykt gör oss olyckliga

En studie pekar på att när vi inte lever i nuet så mår vi sämre, även om vi tänker på högst neutrala saker.

Igår när jag träningscyklade så kollade jag på TED som vanligt, och ramlade på en väldigt intressant video som bäddas in längst ner i inlägget.

Det handlar om vad som gör människor lyckliga, och är ett resultat av Track Your Happiness som har en app som frågar människor vid slumpvisa tillfällen hur de mår, vad de tänker på och vad de gör. Hundratusentals svar senare har de kunnat analysera, och resultatet var de samma från alla sektorer av samhället, alla länder och typer av människor.

Resultatet löd att människor var olyckliga när de inte levde i nuet; när de tänkte på något annat än det var som var här och nu. Det förvånade mig inte alls. Det som förvånade mig var att det gällde även när man drömde sig bort till något positivt. Där var effekten inte särskilt negativ, men tänkte man sig bort med neutrala tankar så mådde man bra mycket sämre; för att inte prata om när man tänkte negativt/oroade sig.

Enligt studien tänker man på annat 30 % av tiden i genomsnitt, förutom när man hade sex 🙂 Jag tror det är oftare än så faktiskt… jag tror bara inte människor tänker på att de tänker på något annat. Jag funderade på saken under gårdagen och stundvis idag, och insåg att jag tänker på något annat än det jag gör nästan hela tiden. Det är skrämmande!

Allt som finns är Nuet

Åter igen lät jag mig bli påmind om hur viktigt Nuet är. Det är allt som spelar roll, verkligen. Dåtiden är bara minnen, som inte på något vis bestämmer om hur framtiden ser ut. Flyktiga minnen, felaktiga minnen för det mesta. Framtiden har inte inträffat än, vi kan omöjligtvis veta vad som väntar oss där, och det allra värsta vi kan göra är att hela tiden oroa/förvänta oss att det kommer bli problem.

Det är bara i Nuet vi kan vara, tänka, känna, uppleva, skapa. Det är där vi bestämmer hur framtiden skall se ut. De flesta människor gör det genom att se på sin dåtid och akta sig för samma faror framöver, vilket skapar en ny uppsättning med liknande problem eftersom oro är en slags rädsla, som är en slags känsla, som i högsta grad är skapande för framtiden. Men vi kan i stället bestämma hur vi önskar att framtiden skulle se ut, och se fram mot denna framtid, för att skapa oss ett bättre liv. I alla fall enligt min världsbild och tro.

Allt är nu

Allt är nu

Jag insåg igår att nästan konstant förstör min framtid genom oro för diverse ting. Det behöver inte vara stora orosmoln heller, ofta är de så små (men många!) att man knappt märker av dem. Det är först när jag verkligen stannar till och känner efter vad det är jag håller på att skapa, jag märker att jag går i helt fel riktning. Jag märker ofta andra saker, som att kroppen är spänd, eller att jag gör något jag inte vill göra.

Sedan dess har jag spenderat kanske 0,05% i Nuet, i vakenhet, i ett medvetet tillstånd. Det är svårt! För mig i alla fall. Men det är 0,05% mer än i förrgår. Och bättre skall det bli!

Det svåraste med att leva i Nuet är att man inte märker när man inte gör det. Man märker inte när man oroar sig, man märker inte när man spänner sig, man märker inte när man gör saker på rutin man inte alls vill göra. Hur ska man då sluta göra något man inte vet om att man gör? Ja, man får nog helt enkelt påminna sig själv ofta om att leva i Nuet helt enkelt. Och ju oftare man gör det desto mer naturligt kommer det att bli. Man kanske skulle behöva någon påminnelse i form av ett pling varje halvtimme från mobilen eller dylikt 😉

Kom ihåg – Nuet är ingen indikator om hur det kommer att vara framöver – Nuet är en indikator om hur du har valt hittills! Känner du smärta i Nuet, tro då inte att positivt tänkande inte fungerar, se det som ytterligare en anledning att tänka mer positivt. Det här är viktigt… annars fortsätter du bara skapa samma verklighet du redan upplever.

Här uppe…

Här uppe är allting fantastiskt! Allt är intressant, alla människor är underbara. När man ser på dem så ser man en livshistoria, i stället för någon som bara är i vägen. Det gör det lätt att älska dem, och möta deras blickar.

Här uppe spelar det inte så stor roll vad man gör, utan hur man gör det. Vad känner man när man genomför det? Är det inspiration, glädje och dylika känslor så är det bra oavsett vad det är man håller på med.

Här uppe finns det inga problem alls. De har förvandlats till utmaningar. Utmaningar som inte ens känns jobbiga, utan bara som ett korsord ungefär när man har tråkigt.

Sanningen är väl att “Här uppe” är “Här nere”. Samma värld. Samma liv som igår, eller för några minuter sedan. Men plötsligt flödar livet genom mig som en jättelik älv, och fyller mig med vördnad, respekt och en tacksamhet som inte är av denna värld. Den förbränner alla gamla värderingar och känslor till aska. Känslor som fyller mig i stället är känslor av vår som får en att vilja skutta till. Känslan av att vara nyförälskad, eller bara hitta sin passion i livet.

Jag inser att människans uppgift inte är att förändra världen. Det är inget fel på världen. Det är bara oss själva vi kan förändra, och med det kommer hela vår uppfattning av världen förändras. Just nu kan jag reglera om jag befinner mig Där uppe eller Där nere ganska lätt, genom att bara fokusera på känslorna jag beskriver ovan.

Jag hamnade där uppe, om så bara för en stund. Jag har försökt i några dagar nu att må bättre genom lite olika metoder. Exempelvis anstränga mig för att aldrig trycka ner min självrespekt och självvärde. Vilket innebär att jag inte får känna skuld, oro eller otillräcklighet. Det innebär inte att jag gör vad jag vill och skiter i andra, för man gör ju alltid sitt bästa, eller hur? Andra får döma mig bäst de vill, men jag får inte döma mig längre. Nix.

Jag har också försökt med att helt enkelt be om att få kontakt med en högre del av mig själv, mitt högre jag om man så vill. Och jag har ansträngt mig för att lyssna på vad den vill. Jag är också lyhörd för vad jag känner, och har insett att man konstant störs av små, små negativa tankar som tillsammans kan sabba dagar och veckor för en.

Överjag; jag åkallar dig! Fyll varje cell i min kropp. Var mig!