Meditation

Om avslappning och djupare meditationer. Meditationer använder jag som ett sätt att må bättre och nå mina mål.

Kraften av Chi

Det finns många sätt att bygga energi, chi, ki, kundalini, whatever. Jag känner energier när jag stannar upp och andas, och kan påverka dem en del, men knappast som karln i videon nedan. Han kan sätta eld på papper, hela människor, få LED-lampor att lysa, och få kroppar att rycka med sina energier.

Han säger själv att det inte är något särskilt med honom alls, utan att det bara är ett resultat av meditation, liknande den som används av Shaolinmunkarna.

Vad tror ni?

Grundkurs i meditation

Meditation

Överkurs…

Jag har pratat om meditation sedan tidiga tonåren. Eller rättare sagt, i tonåren pratade jag inte så mycket om det eftersom jag skämdes över att vara en ”flummare”, men jag skrev i alla fall om det. När jag blev lite vuxnare vågade jag tipsa folk om meditation lite oftare, dels för att jag bryr mig mindre om vad folk tror om mig, men också för att världen börjar bli redo för det…

Enligt vetenskapliga studier har det visat sig att meditation förändrar hjärnans fysiska form, och så klart även hjärnvågorna. Det sänker stresshormoner, ökar den gråa massan i hjärnan, ökar aktiviteten i frontalloberna (delar av hjärnan som gör oss ”mänskliga”, objektivit tänkande, konst osv), sänker aktiviteten i amygdalan (kontroller fly eller fäkta-beteenden m.m.) och har positiv påverkan på smärta, kolesterol, depression, diabetes och till och med HIV.

Jag har aldrig hört ”Åh, de ska jag prova!” när jag föreslagit meditation ännu. I stället möts man av skepsis och rädsla. Det vanligaste jag hör är ”Jag kan inte meditera, det rör sig för mycket tankar i skallen…” och ”Jag törs inte, det bubblar upp saker jag inte kan hantera just nu”.

För det första verkar det som att människor målar upp meditation som något svårt. Man kanske skulle byta ut ordet mot Avslappningsövningar i stället för att undvika tankar kring konstiga positioner och munkliv.

 

Att meditera är enkelt, men tar en livstid att bemästra…

 

Att meditera går ut på att stilla tankarna, och vanligtvis även slappna av i kroppen. Sedan finns det lika många metoder för att uppnå detta som det finns människor på Jorden. Det finns en uppsjö av tekniker och läror – allt ifrån mantran som Oum till att dansa sig till trans.

Den vanligaste meditationsformen är desto enklare, och går ut på att sitta ner, hålla käften och försöka att sluta tänka. Inte mer än så. Du behöver inte sitta i lotusställning, du behöver inte utstöta märkliga ljud. I fall det fortfarande verkar krångligt, här kommer en utförlig guide.

  1. Sitt ner och slappna av. Du kan ligga ner, men då är risken överhängande att du somnar. Se till att du har gjort allt du borde göra, stäng av prylar som låter och ha bekväma kläder på dig. Inget av detta är abosluta krav, men underlättar.
  2. Slappna av ytterligare. Andas tungt och långsamt. Ha koll på din käke och nacke så att de inte är spända. För varje andetag kan du tänka dig att kroppen slappnar av ännu mer. Det finns ingen gräns för hur mycket den kan slappna av. Upptäck metoderna som fungerar för dig. Jag brukar ”leta” efter mörka områden, som knutor i kroppen, som jag löser upp med luftigt ljus.
  3. Nu är det dags för tankarna. Spendera en stund och låt de bara kretsa fram och tillbaka, bevaka dem medan de dyker upp men bedöm dem inte. Efter några minuter brukar de lugna ner sig, och du kan börja fokusera på att vara blank i huvudet. Du kommer misslyckas ett tag, det är normalt och okej. Bara fortsätt. Det svåra är inte att stoppa tankarna, utan att upptäcka att man ens tänker. Lyssna inåt, och stoppa dem när de träder fram. De bestäma metoderna för att sluta tänka är 1) Vänta på nästa tanke, då fylls psyket av väntan och inga tankar träder fram. 2) Fokusera på din andining.
  4. När kroppen är avslappnad och tankarna är borta, eller i alla fall inte så framträdande, så befinner du dig i ett meditativt stadie. Det är en plats av läkning, och det är här det roliga börjar. Minnen kan komma tillbaka som man glömt, det kan kännas som att kroppen börjar vibrera. Man kan se på saker ur andra perspektiv.

Ju djupare ner man kommer i meditationen, desto lägre blir hjärnfrekvensen, och man kan sjunka lika djupt, eller ännu djupare, än man gör under djupsömnen, och ändå behålla sitt medvetande. Det här tar ett tag att utveckla. Det är lätt att bara somna, och medvetandet ger sig ut på äventyr som vanligt när vi sover och drömmer.

Vanliga effekter när man befinner sig djupt nere är att man kan förlora känslan av att ha en kropp. Rummet kan plötsligt kännas otroligt mycket större än annars. Det kan kännas kallt enda in i märgen. Även låga ljud kan upplevas som fysiska svallvågor i luften och upplevas obehagliga. Det är också vanligt att man börjar känna av energier, som kan strömma genom kroppen som små pirrande floder. Det kan också kännas som vibrerande membran, och ibland även som flytande lava i kroppen som kan sticka och bränna, något som jag själv tror beror på blockeringar. (man bör inte forcera fram energier!)

Allt det där ovan har jag upplevt. Det kan verka skrämmande för vissa, och då vill jag bara säga att det är svårt för de flesta att hamna här, och man gör det inte av misstag. Börja tänk på vardagen och rör lite smått på händer och fötter, så vaknar du inom loppet av sekunder. I värsta fall kan man känna sig lite groggy, som när man tagit en vanlig eftermiddagstupplur.

Det viktiga är att du är avslappnad och ger hjärnan en chans att reparera och fixa saker och ting.

Här följer en video med mer information om vad som händer med hjärnan vid regelbunden meditation.

Vad är en magiker?

Aleister Crowley

Aleister Crowley, en ganska galen magiker…

När bloggen skapades så var den mer inriktad på djupare andlighet och på magi, därav domännamnet magik.se. Det följer fortfarande som en röd tråd, men ibland undrar nog vissa vad jag menar med “Ett magiskt liv”. Jag menar inte ungefär samma som “häftiga liv”, utan något djupare än så.

Vad är en magiker för mig?

En magiker är i världen, men inte av denna värld. En magiker lyssnar på tystnaden bakom ljuden, och hör tystnaden mellan tankarna. Han har kontakt med något större och djupare – men det är inget mystiskt – utan är bara närmare varandet än de flesta idag är.

Om man låter sina tankar avstanna utan att förlora medvetandet så känner man ett lugn och får en förståelse som inte kan förklaras med ord, eller ens förstås av psyket. Om vi hela tiden reagerar på det som händer omkring oss, så blir vi bara en produkt av världen, med ungefär lika mycket makt som en golvlampa. Det är när vi ställer oss utanför världen, ser den för vad den är, förstår dess symbolik och drivkrafter som vi kan börja vara en verklig medskapare med världen.

Jag anser inte att en magiker har övernaturliga krafter, jag tror helt enkelt att dessa människor lever ut sin mänskliga potential. Vi är djur, men vi är samtidigt inte som de andra djuren. Djuren kan förvisso vara närvarande i nuet, och de kan tänka och känna – men de kan inte tänka abstrakt på samma sätt och de är än mer en produkt av omgivningen. De reagerar, istället för att påverka. Människan är förmodligen det enda djur som kan ställa sig utanför, se, planera, skapa, förändra läget. Nåja, de allra flesta av oss gör det inte, men vi skulle kunna!

Jag ser Universeum lite som ytan på en flod. Det som sker, sker på ytan av denna flod. Skulle man vara omedveten om vad som döljer sig under ytan så skulle man aldrig kunna förutspå vad som kommer hända härnäst, och man skulle bara kunna påverka det genom att påverka ytskiktet. Men även om man motar vattnet i motsatt riktning så hjälper det inte särskilt mycket. Man påverkar, men det är väldigt ineffektivt och man känner sig snart maktlös inför naturen.

Det är välkänt inom andligheten att när man släpper sitt ego och sina tankar, så blir man mer ett med allt än annars. Det är ganska vanligt att människor börjar kommunicera med träd och dylikt under meditationer. Det är nog inte för att de plötsligt kan trädspråket, utan för att deras varande är synkroniserat med trädets. Det är därför ingen egentlig skillnad mellan de båda, därför behövs ingen kommunikation längre, förståelsen bara finns där. Om man skulle göra det här med floden, så skulle man kunna styra vattnet på ett mer effektivt sätt än innan.

Den stora frågan är… när man är synkad med floden, kommer man då vilja förändra den? Drivkraften att förändra var från början du själv, och när du måste släppa dig själv för att kommunicera/påverka med omgivningen så kanske denna drivkraft försvinner? Det är en fråga jag saknar svar på… kanske kan vi påverka först då när vi släppt egot och vår önskan är ren… eller så är naturen alltid perfekt, vilket vi inser när vi är där och därför inte vill förändra något.

En magiker förstår att allt i omgivningen bara är reflektioner av hans inre. Därför ägnar han mycket tid åt att förstå sig själv och sina drivkrafter. På samma sätt som han kan kika under ytan på floden för att förstå hur vågorna rör sig, kan han titta på sitt undermedvetna och lättare förstå varför vissa tankar över huvudtaget dyker upp. Man kan slåss mot individuella tankar, och slå sig trött, eller så kan man förstå ursprunget och ändra på något mer fundamentalt. Ett tecken på storhet är att förändra maximalt mycket med så liten ansträngning som möjligt. Detta kan bara ske genom djup integration med sig själv/omgivningen och förståelse.

Är du en magiker? Är jag? Ibland. Oftast inte. Men dithän ligger min strävan. Det är väldigt givande att meditera och experimentera med sitt eget varandra. Att låta psyket ta en paus ibland och inse att verkligheten ofta är något helt annat än man till vardags tror. För mig känns tankar ganska likt rädslor – som ett högfrekvent ljud som stör. Varandet känns som ett dovt brummande i jämförelse. Det här inser man dock först när man slutar tänka.

Sömnen och dess funktion

Idag när jag gick till jobbet insåg jag en annan sak… angående tidigare inlägget med stress och kroppslig läkning.

Man vet ju att kroppen läker som bäst under sömn, men man är inte helt hundra på varför. Man vet ju inte ens varför man sover över huvudtaget. Det finns många teorier, men ingen är helt logisk. Vetenskapen ser ingen anledning till att kroppen skulle läka bättre under total vila, och hjärnan är mer aktiv under stora delar av sömnen än när vi är vakna, så det är inte hjärnvila som är viktig heller.

Man vet också att depressiva människor sover länge, det är inte ovanligt med 12 timmars sömn eller mer. Varför? Kanske flyr de tillvaron för att det inte finns något mer att leva för, eller så har jag kommit på svaret på en helt vanlig morgonpromenad…

Jag tror att kroppen läker som bäst när man är avslappnad och tänker positivt. När man lever i harmoni med sig själv och sin omgivning så sänder man inte ut stressignaler till kroppen, som får alla miljarder celler att försätta sig i en skyddsmekanism – där deras liv går ut på att inte dö snarare än att växa och frodas.

Vad händer när man ständigt stressar och tänker negativt i sitt liv? Jag tror att kroppen blir trött, för att man ska sova. För när man sover kopplas medvetandet bort, varpå man inte längre kan sända negativa signaler till kroppen. Det är alltså en nödlösning för läkning. Ju sjukare man är, desto mer sover man. Ju mer negativ man är, desto mer sömn.

Det är också därför som många som lever hälsosamt minskar sitt sömnbehov till 4-6 timmar per dygn istället för 8-10. Det är en väldigt vanlig reaktion hos de som exempelvis fastar eller renar sina kroppar med en råkostdiet.

Jag vet att man kan vara stressad och negativ även medan man sover, exempelvis tandgnissling och mardrömmar. Men det är inte alla sömncykler detta sker, utan när man är ganska vaken. Det är bara då vi drömmer. Under djupsömn är vi inte medvetna alls, och det är då kroppen läker som bäst.

Så målet är väl kanske inte att sova mer, utan att skapa sig ett bra liv som är värt att leva. Där man ser fram mot varje dag när man vaknar, och där hälsan står i största fokus. Känner man sig piggare och mer alert, så tror jag det är ett starkt tecken på att man gör någonting bra med sin hälsa!

Dags att meditera lite?

kundaliniIgår kväll när jag låg i sängen och skulle slappna av, så insåg jag att jag kunde slappna av allt djupare. Det tycktes inte finnas någon gräns för hur avslappnad jag kunde känna mig. Skillnaden jag gjorde från andra gånger var att föreställa mig hur jag slappnade av mer och mer, varje gång jag andades ut. På något vis påverkar utandningen, verkar det som.

Det var jävligt härligt – det är en känsla jag nästan glömt bort, fast jag kände direkt igen den – det kändes som för många år sedan då jag faktiskt regelbundet mediterade och försökte mig på utomkroppsliga upplevelser. Det var en skön tillbakablick. Känslan av att kroppen är både otroligt tung och otroligt lätt samtidigt. Känslan av pirrande och nervryck. Känslan av en inre ro som man för länge sen trodde att man hade, men inte har haft på flera år. Den periodvisa känslan av kittlandes extas.

Jag upptäckte ett område som hade svårare än andra att slappna av. Jag jobbade extra mycket med andningsövningen för att slappna av ännu mer. Efter en stund började jag känna något som i andliga kretsar nog skulle kallas kundalini. Det var väldigt svagt – men det var kul för jag har aldrig känt det så tydligt förut. Kundalini brukar man kalla den kraft som stiger längs människan ryggrad – man brukar likna kraften vid en orm eller lavaström som träder igenom kroppen. Det brukar enligt de flesta kännas varmt och pirrandes, och som om något snirklar sig upp. Vid ofrivillig, forcerad eller för tidig kundalinistigning rapporteras ibland väldiga smärtor och kvarvarande problem.

Det jag kände, kändes inte som en orm, möjligen som en daggmask 😉 Det började i ryggslutet och letade sig uppåt, och nådde upp till lungorna någonstans. Kroppen kändes väldigt skön, och när jag öppnade ögonen så kändes allt väldigt fridfullt. Jag hade noll problem att sova i natt, och jag vaknade utvilad och ostressad.

Nu funderar jag skarpt på att börja meditera en kort stund varje dag – kanske bara 15 minuter. Mycket för avslappningens skull, men inte bara. Det leder verkligen till självutveckling och insikter om både sig själv och sin omgivning. Vi får väl se hur det går. Det känns bara som ett naturligt nästa steg efter att man börjat ta hand om sin kropp med rätt mat och motion.