Psykisk hälsa

Om mental hälsa, ohälsa, psykiska sjukdomar och andra åkommor. Även om hjärnan och dess natur.

Vill man må dåligt ibland?

När vi är mitt uppe i en känsla så är vi inte lockade av att känna en annan känsla. Är vi arga så vill vi förbli arga och tänker på alla anledningar vi har att känna som vi gör. Men vill vi på riktigt komma från dessa känslor så måste vi ta mod till oss att tänka annorlunda, även om det just då känns falskt.

Jag har alltid trott att man kan förändra hur man mår relativt enkelt. Att ens känslor inte är något opåverkbart och externt, utan bara ett synsätt. Jag har också tagit ganska mycket skit genom åren för den åsikten, med tanke på alla människor som är depressiva. Att säga att det är ett val är en väldigt känslig fråga. Och i många fall är det nog inget val heller – obalans i hormoner och signalsubstanser och så vidare –  men i många fall är det absolut möjligt att ändra på. Det är en obekväm sanning för många.

Vi har säkert alla varit med om att man kunnat gå från glad till ledsen eller tvärtom på bara någon minut. När verkligheten blir den samma men när den plötsligt iklätts helt andra attribut och värderingar. Jag har flera gånger lyckats göra samma emotionella resa fast i kontrollerad form. “Tänk positivt” är väl ett högst irriterande råd som hjälper föga, men egentligen har det bara handlat om det.

För, hur ofta är våra problem verkligen här och nu? Oftast är de i dåtiden och framtiden, och då är det endast du som bär ansvaret för hur du tolkar in detta. Om du dömer dig själv för dåtiden eller är orolig för en framtid du inte vet något om. Min erfarenhet är att det nästan alltid går att tänka sig ut ur dåliga känslor, men det räcker inte med en positiv tanke som varar i två sekunder när du just spenderat en eftermiddag med att må dåligt. Det är ett arbete, och ibland tar det tid, och det måste man låta det göra. Men ibland går det fort – men då måste den positiva tanken vara i paritet med hur mycket negativt du känner.

Första anledningen till att du mår dåligt i stället för att må bra är för att du inte tror att du kan må bra. Att det kan vara så enkelt. Andra anledningen är att vi någonstans trivs med den känslan vi har just nu, även om den smärtar. Om du är arg exempelvis så kan du fortfarande tänka att detta suger och att du hellre mår bra, men dina känslor kommer säga att du har rätt att vara arg, att det är förtjänt och viktigt. Just då är det den du är. Och tyvärr lyssnar kroppen den typen av känslor än på ytliga positiva tankar.

Och om du tänker efter – när du är arg – vill du ens vara glad? Känns inte det bara falskt och ett sätt att fly från det som är på riktigt? Men här måste vi förstå att vi inte kommer att känna på samma vis när vi väl är utanför känslan. På andra sidan, när vi mår bra igen, så kommer det vi var arga över att se helt annorlunda ut. Nyckeln ligger i att sluta lyssna på den arga delen av dig själv, eller vilken smärtsam del du nu gäller. Det är ju därför du känner känslan från början – för att det är den du är just då. För att känna annorlunda måste du vara annorlunda. Strunta i om det känns falskt, eller att det känns som att du borde vara arg – skit i det bara. Titta på ett träd. Andas. Känn luften. Se barn som leker. Tänk inte på det som gjorde dig arg – det kan du göra sedan när du är ute ur din dåliga känsla.

Och plötsligt känns världen annorlunda igen. Som förbytt. Plötsligt kan man komma åt en större del av sin hjärna igen och börjar se ur olika synvinklar och vrår, och kan börja få tillbaka empati och förståelse. Kanske hade du rätt att vara arg, men personen kanske inte hade det för avsikt? Eller denne kanske själv mådde dåligt?

Jag tror inte att dåliga känslor beror på det förgångna, att det skulle vara som någon osynlig ryggsäck med stenar som fylls för varje dålig sak som sker. Allt beror på hur vi ser på saker och ting just nu. Vi kan förvandla en stenfylld ryggsäck till änglavingar på en sekund, om vi bara tog mod till oss att tänka på ett annorlunda sätt.

Hur mår man bra?

För att ändra hur vi mår måste vi ändra på hur tänker och känner som respons på det som händer oss i vardagen. Vi måste sluta reagera automatiskt på gamla sätt, och skapa nya beteendemönster som hjälper oss i stället för att stjälpa oss.

Lär man känna människor på djupet så inser man att de allra flesta har mörka delar i sin historia – saker som alltid kommer tillbaka och påminner dem om att livet är rätt tufft ibland. Deras egna små demoner. Jag har dem, och säkert du också. Är det över huvud taget möjligt att komma ifrån dessa?

Det finns säkert de vars signalsubstanser inte är i rätt balans och som får kämpa hårdare än många andra – men i de allra flesta fall är jag övertygad om att det är inlärda mönster och vanor. Jag tror att vi mår dåligt av följande anledningar:

  • Vi tror inte att man kan må annorlunda, det dåliga måendet har blivit tryggt och bekant för oss.
  • Vi tycker inte att vi förtjänar att må bättre, för att vi målat upp en bild i våra huvuden som målar upp oss som ovärdiga lycka.
  • När samma saker upprepar sig i våra liv så beter vi oss på exakt lika dant sätt varje gång och förväntar oss en förändring.

Det är förstås tufft att höra att man är personligt ansvarig om man själv mår dåligt. Men om det nu skulle vara sant, så vore det väl fruktansvärt att inte veta om det i så fall? För först när vi vet om att man själv skapar sina känslor så har man möjlighet att börja ta kontroll. Om du inte ens vill överväga idén om att ditt mående är skapat av dig själv så avsäger du dig en eventuell möjlighet till bättring – även om jag förstås kan ha fel. Men hur vet du att jag har fel innan du känt efter ordentligt?

black-and-white-woman-girl-sitting

Jag tror inte på idén om att analysera sin barndom och vältra sig i sina våndor och missöden i livet. Jag tror inte det finns någon lärdom däri om du inte aktivt försöker hitta någon. Om man fortsätter måla upp sig själv som ett offer så kommer smärtan alltid finnas kvar, och att det bästa man kan göra är att hitta känslor som skiljer sig från de dåliga känslorna så mycket som möjligt.

Jag säger att det bara är att välja att må annorlunda, men jag förstår förstås att det inte “är så enkelt”, för då hade du ju redan gjort det. Anledningen till att “upp med hakan” inte fungerar är inte att det är ett dåligt råd, utan för att man samlat på sig ett beteendemönster genom alla år som inte går att skriva över med att tänka lite positivt en stund.

Ju djupare programmerad man är att tänka negativa tankar desto svårare är det att komma därifrån. Det är kraften/fokuset bakom de nya positiva tankarna gånger tid som utgör hur lång tid processen kommer att ta. Man ramlar alltid tillbaka till gamla tankar – det är det lika bra att vi accepterar på en gång. Men tanken är att för varje misslyckat försök så går det lite lättare nästa gång, och det blir lite mindre obekant att må bra för varje gång. Och när du gjort det länge nog så kommer det att ske på automatiskt – precis som du “automatiskt mått dåligt”.

Kom ihåg att det inte finns några bra anledningar till att må dåligt. Jag vet att det känns som vitalt att tänka de negativa tankarna när man är nere i mörkret – för “de är ju trots allt verkligheten och att inte se dem är att stoppa huvudet i sanden”. Men när man väl är ute ur mörkret ser man att tankarna inte var lika verkliga längre. Fråga dig själv vad som tjänar dig i stället – när hjälpte dig en negativ tanke ur knipa senast? När var du senast beredd på en dålig upplevelse för att du tänkte negativt i förväg?

my_light_at_the_end_of_the_tunnel_wallpaper_jxhy

För att må bra behöver du:

  1. Hitta tankar som får dig att må dåligt. Försök tänka på hur du mår hela tiden, och lär dig känna igen när de första dåliga känslorna träder till ytan. Med lite övning kommer du upptäcka dem långt tidigare än du gör nu.
  2. Nu kan du börja se samband mellan vad du tänker och hur du mår – och du kommer upptäcka tankar du inte trodde fanns där, och tankar som påverkar dig mycket mer än du trodde. Kom ihåg att det inte finns några godkända anledningar till att må dåligt då inga av dessa hjälper dig på något plan.
  3. Sedan kan du börja öva på att stänga av tankar som får dig att må dåligt så tidigt som möjligt. Och kompensera med positiva tankar efteråt.
  4. Vänta på de positiva effekterna – och håll ut. Det kan komma direkt, och det kan ta flera dagar. Du kan räkna med återfall i månader efteråt, men kom ihåg att ett återfall inte betyder att du misslyckats – se det som en påminnelse om vad du inte föredrar.

Det är vad jag tror, och min erfarenhet säger mig. Har du andra upplevelser så dela gärna med dig.

Bakvänd metod för att slippa stress

Jag kom på ett kanontips till er som känner er stressade ibland och inte kan tänka er ut ur känslan…

Man stressar ju ganska ofta – det gör säkert du också. Jag vet inte hur du gör, men jag försöker att tänka på om jag är stressad eller inte då och då. När jag upptäcker att jag är spänd så vet jag att jag har gått åt fel håll ett tag och att jag måste göra något.

När jag är stressad känns min kropp spänd, hård, och det är som att kroppen inte kan tillgodogöra sig syret tillräckligt. När jag är avslappnad känns min kropp öppen, mjuk och fri. Oftast har jag försökt att tänka lugnande tankar, tänka positivt med det är inte alltid det fungerar. Ganska sällan faktiskt, för några sekunder efteråt, när man slutat fokusera på att vara avslappnad, är man tillbaka i de stressade spåren igen.

Vad andra tycker om mitt beteende eller vad jag säger kan vara stressande för mig exempelvis. Jag har spenderat en hel del tid med att sluta bry mig om sådant, jag vet på ett medvetet plan att de flesta inte bryr sig, och om någon misstycker så bryr jag mig inte särskilt. Men samtidigt finns det tydligen en del av mig som bryr sig väldigt mycket, för det kan göra mig stressad. Jag kan försöka tänka mig ur mina mönster, men det fungerar bara korta stunder.

Nu kom jag på ett effektiverade sätt! 🙂 I stället för att tänka lugnande tankar, så att kroppen ska bli lugn, så vänder man på det i stället. Fokusera på hur det känns när du är avslappnad i stället. I mitt fall; lugn, harmonisk, mjuk, öppen och fri. När jag försöker känna den känslan så omvandlas mina tankar automatiskt till positiva sådana, och jag förblir lugn i kroppen. Visst måste man komma ihåg att känna den känslan ibland, men det kräver väldigt mycket mindre uppmärksamhet än att tänka mentala tankar.

Relax, it's just life

Man ska inte ta livet så jäkla allvarligt hela tiden…

Optimister är överlägsna

Tali Sharot

Tali Sharot

Jag såg på ett föredrag “The Optimism Bias” från TED talks med Tali Sharot som handlade om optimism kontra pessimism. Finns det någon vetenskap bakom vad som fungerar bäst för oss? Tydligen pekar allt på att man tjänar på att vara optimistisk, fastän även det har sina risker. Vill ni inte höra mig babbla på så scrolla ner till filmen nedan, annars följer en kort sammanfattning.

Ok. En optimist ser fram mot saker, och tror att framtiden generellt ser ljus ut. Kanske bättre än den faktiskt blir. Den vanligaste ursäkten man hör för ett pessimistiskt synsätt är “Så jag slipper bli besviken sedan…”. Men det har visat sig att en optimist inte mår sämre när det han/hon tror inte slår in, utan att de hittar en positiv förklaring och försöker igen. Dessutom var resan dit bra mycket roligare än den för pessimisten.

Om en optimist exempelvis tror att denne kommer få godkänt på ett prov, så kommer resan till provet dels att vara gemytligt, och om personen misslyckas så kommer inställningen vara något i stil med att hon själv fortfarande är bra, men att omständigheterna gjorde så att det sket sig. Medan en pessimist gör precis tvärtom – om de lyckas så skyller de på omständigheter, att de bara hade tur och dylikt, och om de misslyckas dömer de ut sig själva som enda orsak.

Enligt studier så är människors favoritdag i veckan fredagar. Inte lördagar, och inte söndagar. Absolut inte söndagar, som ju förknippas med ångest och kommande arbetsvecka. Har ni funderat kring varför man njuter mer av fredagen, som består av arbete, än av söndagen som består av eftertraktad ledighet? Svaret är att förväntningar har en enorm kraft och påverkad på vår glädjenivå. Att se fram mot helgen är alltså roligare än att erfara den. Skulle ni vilja gå miste om fredagskänslan bara för att ni inte vill bli besvikna om helgen kommer suga? Är fredagskänslan då mindre värd? Så klart inte, och lika lite är det en sund ursäkt till att se negativt på framtiden för att “Jag vill inte bli sviken sedan…”.

Tali pratar också om att de lyckats påverka centrat i hjärnan som påverkar hur vi ser på dessa saker. Ett slags botemedel mot depression och negativt tänkande. Hon ställer sig själv tveksam till om det är rätt sätt att gå. Hon säger att man kan komma väldigt långt med mentala tankeövningar. Hon ställer sig även frågan om det alltid vore bättre att vara optimistisk, och kommer fram till att det vilar en risk i att bli naiv och ta onödiga risker.

En god kombination alltså..? Där man tror på sig själv, tror gott om framtiden och sina medmänniskor, men ändå förbereder för eventuella misslyckanden.

När nuet känns otillfredsställande

Jag har inte skrivit så mycket på senare, jag är inne i en lite tuffare period i mitt liv där jag inte är lika inspirerad. Men jag försöker definitivt att må bättre hela tiden, och bloggen kommer inte dö inom en överskådlig framtid.

Det som rör sig i mina tankar nu är att jag vet att man inte mår bättre av omständigheter. Det vet jag för att jag fått så mycket av det jag önskat mig, utan att må bättre. Snarare tvärtom många gånger; för mig har längtan och drömmar agerat som en ren glädjekälla! Sakerna jag får av livet gläds jag bara korta stunder åt.

Man kan förstås tänka positivt, glädjas över det man har. Det fungerar ibland, men verkligen inte alltid. Det verkar finnas en faktor som jag inte hittat ännu. En faktor som gör att det är lätt att tänka och känna positivt ibland, och svårt och närmast värdelöst att tänka positivt andra gånger.

Kanske beror det på hur negativ man varit det senaste dygnet, veckan eller månaden? Eller är det biokemiskt, att hjärnan helt enkelt inte kan känna glädje trots att den ser ljust på saker? Jag vet verkligen inte, och om ni har tankar och idéer så lyssnar jag gärna!

Jag kan leva i nuet om jag vill, och stöta bort negativa saker i framtid och dåtid. Det har jag övat ganska mycket på. Men vad gör man när nuet känns ganska otillfredsställande? Vem är det som upplever nuet och känner det som att något fattas? Vad har detta mytiska väsen för referenser och krav och varifrån får han dessa om han nu verkligen lever i nuet? Vad fan är jag egentligen?!