Samhället

Om vårt samhälle och problem som jag ser finns. Ämnen som kan tas upp är övervakning, ekonomi och så klart vårt kollektiva medvetande.

Är alla e-nummer farliga?

E-nummer är bara tillsatser som godkänts av EU och kan vara av naturlig eller artificiell art. Alla naturliga tillsatser är inte ofarliga, och alla kemiska tillsatser är inte giftiga.

Jag läser ganska ofta ingredienslistan på okända matvaror eftersom jag är vegetarian. Ganska ofta ryggar man tillbaka när man inser att en ganska enkel matvara innehåller 20-30 ingredienser. Det är ganska lätt att känna att det är mer kemikalier än mat i det man köper. Men är det verkligen så?

Till att börja med vill jag bara säga att E-nummer inte betyder kemisk tillsats. E:et betyder att tillsatsen är godkänd av EU. De allra flesta tillsatser är konserveringsmedel eller antioxidationsmedel för att matvarorna ska hålla längre. Vissa matvaror skriver ut E-numrena i stället för namnen, medan vissa inte gör det. Exempelvis råkar E260 vara helt vanlig ättiksyra…

Så nej, alla e-nummer är inte farliga. Att de ens har ett e-nummer betyder att EU inte tror att de är farliga. Men det betyder inte att e-nummer är något bra heller. Förstås finns det många ämnen som det debatteras kring, kanske för att vissa forskargrupper tror att större mängder är giftiga, medan andra inte håller med. Och ibland har man helt enkelt fel – men min känsla är att de troligtvis har bättre koll på detta än vad jag har.

Det du och jag kan göra däremot är att ifrågasätta vilka tillsatser, och hur många, som stoppas i vår mat. Tycker du att det är rimligt att en kaka innehåller 45 ingredienser när den du bakar hemma innehåller 6? Även om inga av e-numrena verkar vara direkt giftiga så kan det indikera på att man ersatt naturliga produkter med billigare alternativ.

Det är snarare därför jag ryggar tillbaka när jag ser en lång lista med e-nummer nu för tiden. Inte för att jag tror att det kommer förgifta mig – utan för att jag tror att jag betalar för dåliga kvalitet. Jag betalar ju hellre mer för ett bröd som bakats med tid och omsorg än att köpa det billigaste brödet.

Här kommer en bra film som pratar lite om vad som är naturligt och inte i vår mat, och ger oss lite perspektiv.

Länkar

Undvik stress i arbetslivet

Lär dig undvika stress genom att hålla din inbox tom, fokusera 100 % i korta perioder och våga fatta snabba beslut.

Jag vet inte hur ni har det på er arbetsplats, men för min del består varje dag av tiotals samtal, tiotals mail och tiotals uppgifter varje dag. Även om man har världens roligaste jobb, så gäller det att kunna hålla ordning för att inte känna sig stressad.

Jag har läst lite böcker om effektivitet och stresshantering, och tagit det bästa ur dessa för att presentera vad jag tycker är de bästa sätten för att sluta stressa på jobbet, ha roligare om dagarna, och även vara mer effektiv när du väl är där. Dessa principer går förstås att applicera på fritiden också, om du skulle känna behov av det.

Rätt ärende på rätt plats

Det viktigaste jag lärde mig när jag läste Getting things done, var att sortera ut ärenden efter dess natur. Denna sortering kan vara fysisk, så väl som virtuell, men framför allt använder jag den för mail. Det är enormt tillfredsställande att ha en tom inkorg – ni måste prova detta i några dagar i varje fall! Själv har jag gjort mappar som heter som kategorierna nedan, med @ i början, för att de ska hamna högst upp.

Empty inbox

Extremt eftersträvansvärt!

Inbox: Man siktar på att hålla sin inkorg tom. Helt tom. De mail man inte behöver reagera på, eller komma ihåg något från, raderas direkt. De ärenden man kan lösa inom ett par minuter, kan lösas direkt och sedan kastas. Om inkorgen är en salig blandning av skräp och viktiga ärenden, så finns risken att du glömmer bort det viktiga ganska fort.

TODO: Här hamnar allt som kräver ditt agerande och som tar mer än ett par minuter att lösa. Allt på samma plats. Du kan behöva någon form av prioritering om du har mycket.

Waiting: Här hamnar ärenden som du väntar svar på, delegeringar eller frågor du ställt.

Someday: Intressanta idéer eller ärenden som borde göras någon gång, men som inte är aktuellt just nu. Sådant man kan börja kika på när / om man lyckas få sin TODO tom. (right…).

Info: Alla mail som inte kräver ditt agerande men som är bra att ha som referens / information i framtiden. Vanligast är väl att man har hela trädstrukturer ordnat för detta då det kan bli ganska mycket.

 Totalt fokus

Det här med multitasking är hopplöst ute såhär 2014. Nu är det monotasking som gäller, och det fungerar. I alla fall för stora ärenden som kräver tid och som kanske inte är så roliga.

Tyvärr brukar man ofta dra sig för att påbörja dessa projekt, de ligger i stället där som en ständig påminnelse och stress. Det kan vara svårt att överblicka, och man kanske inte ens vet vart man ska börja.

Det bästa man kan göra i dessa lägen är att helt enkelt börja. Jag brukar sätta upp ca 20 minuter, och bara börja. Och inte göra någonting annat. Bara det. Och även om det är skitjobbigt och hiskeligt tråkigt så är det ju ändå bara 20 minuter, eller hur? Man inser snabbt att 20 minuters fokus ger snabba resultat, och att man plötsligt inte alls är lika rädd inför uppgiften längre. Ganska ofta sitter man i stället med projektet i en timme eller mer. Om inte – ge det 20 minuter till om några timmar.

Saker har också en förmåga att komma klumpvis, i alla fall för mig. Om ett problem uppstår så kommer tre till som på beställning. Ibland ser man inte hur man möjligtvis ska kunna lösa alla problem inom en rimlig tid. Det behöver man kanske inte heller alltid göra, har jag lärt mig, utan prioritera dem i stället och lös en i taget. Gärna så lugnt som möjligt utan att slösa någons tid. Saker löser sig… det gör dem alltid. Och även när situationen i ena timmen ser hopplös utan kan allt vara bra nästa timme. Har man då stressat ihjäl sig innan så är resten av dagen förstörd, även om nästkommande timmar är ganska chill.

Jag har några gånger använt mig av Pomodoro-tekniken som förenklat bara är en nedräkningsklocka som ringer när en viss tid gått. Så att du lättare kan bestämma dig för att bara göra EN sak. Här är en webbvariant: http://tomato.es/

Pomodoro technique

Pomodorotekniken kan hjälpa dig fokusera i intervaller.

 Fatta snabba beslut

Jag hindrar ofta mig själv från att fatta jobbiga beslut – jag vill ju att det ska bli det perfekta beslutet, och att ingen kan komma i efterhand och klandra mig för att ha gjort FEL. Hua. Men jag har insett att det skapar en miljö med mängder av svävande stressmoment som aldrig blir klara. Bättre är att faktiskt fatta snabba men genomtänkta beslut, och våga stå för konsekvenserna.

I 95% av fallen blir det ändå rätt, och du har fått saker gjorda.

 Skaffa övergripande mål

Att bara utföra dagens uppgifter och gå hem nöjd kan vara trevligt. Men för att komma fortare framåt är det bra med övergripande mål. Både personligt – vad du vill uppnå på din arbetsplats – och även i projekten du är delaktig i. Fråga dig själv vad du verkligen vill åstadkomma – de verkliga målen. Skriv ner dem någonstans där du ser dem ofta. När du sitter med detaljer, fråga dig själv hur just detta för dig närmare de uppsatta målen. För ibland sitter man med saker i flera timmar och inser inte själv att man gör det för sin egen skull, för att uppnå något som ingen annan är tacksam för.

4 hour work week

Kan rekommendera denna bok, den lär dig 80/20-principen.

En bra sak jag snappade upp från boken 4 hour workweek var 80/20-idéen. Tanken är att 80% av det vi får betalt för och uppskattas för, utför vi på 20% av vår tid. Resten går ofta åt till smådetaljer, overhead och möten. Fråga dig själv vad din huvudsakliga uppgift på jobbet är, och vilka uppgifter du utför som inte styrker detta. Kan de tas bort? Bör de läggas på någon annan?

Att våga säga nej är också en viktig detalj. Dels så klart när du har för mycket att göra, men också när det kanske hamnar för långt ifrån dina mål och din position på företaget.

 

Ge dig själv möjlighet att prioritera

Mail har en fördel som telefoni och personliga möten inte har – nämligen att du kan prioritera dem som du vill. Blir du hela tiden uppringd av kunder och medarbetare så kan du inte jobba ostört. Jag tycker mycket väl man kan be folk maila i stället för att ringa, eller komma springandes. Även om ingen här så klart vill ha en arbetsplats utan personliga möten.

Sedan tycker jag att möten är helt överskattade och överanvända. De har sin plats, men ofta tror jag möten är mer effektiva med ett fåtal deltagare, där alla självklart kommer ha en talan och inflika med idéer. I många fall kan det även tas över en chat eller dylikt. Försök se vilka personer som kanske inte behöver vara med på mötet utan kan breafas i efterhand.

 Automatisera

Finns det saker du gör nästan varje dag? Samma saker? Försök automatisera med system eller script om möjligt. Även om det bara hjälper dig lite grann med uppgiften så är det värt mödan.

Exempelvis brukar jag ofta skapa upp användare i mailsystemet. Där matar jag in förnamn, efternamn, HELA namnet, e-postadressen som består av fornamn.efternamn@foretag. Det är ett självklart fall där jag borde göra ett script/macro som tar för- och efternamn och genererar resten. Visst, det kanske bara tjänar en minut åt mig, men gör jag det varje dag så spelar det roll. Även för motivationen att göra det.

Du kanske inte kan göra script och programmera, men det finns alltid sätt att automatisera och effektivisera upprepande uppgifter.

Jag hoppas du fått ut något av det här. Vilka stresshanteringsknep använder ni?

Dags att ge något tillbaka snart?!

Tänk om vi människor bara vägrar bete oss som vi alltid har gjort? Tänk om vi bara började hjälpa till och bygga upp samhället? Om vi plötsligt skiter i vilka som säger sig bestämma, skiter i vilka gränsdragningar man bör hålla sig i, skiter i regler och lagar, och bara gör det vi någonstans vet är bäst för alla? Vi har sedan länge glömt att Staten skall styras av Folket, inte tvärtom.

Egentligen är det inget som hindrar oss från att fixa världssvälten – resurser har vi, men ingen tar initiativet. I stället skänker man 50 kronor i månaden för att lindra sitt dåliga samvete. Vi kan inte förlita oss på att Staten ska göra allting. Ni vet hur de arbetar – långsamt och bakåtsträvande. Det är alltid den stora massan som står för förändringar med hjälp av efterfrågan. Det var inte Staten som uppfann cykeln eller smartphonen. Visst, de uppfann Internet, men det var Folket som tog det från enkla meddelanden till vad det är idag.

Människan har organiserat sig tidigare – byggt pyramider, städer, konst. Vi har inga gränser för vad vi kan göra, om vi tar bort vår limiterade tro. Vems högsta önskan är det att jobba 9-17 varje dag, få pension, och dö? Din, eller någon annans?

Jag gör själv ingenting. Jag skänker inte ens 50 kronor i månaden för att stilla mitt dåliga samvete… Jag vill göra ännu mer, och i stället blir det ingenting. Tragiskt är vad det är. Vi har allt vi behöver i Sverige – de flesta i alla fall. Det finns studier som visar på att vi blir lyckligare av mer pengar, men bra till en viss gräns, och den gränsen är i princip nådd för de flesta. Vi har mat, husrum, vi har prylar till oändlighet, vi har all musik, film och information vi behöver. Är det inte dags att ge tillbaka lite nu?

Om vi inte kan få mer lycka med mer pengar, så kanske vi kan få mer lycka genom att ge till andra? Det finns det också studier på nämligen… Och jag snackar inte bara om att ge en summa varje månad. Skapa egna organisationer. Samla ihop er familj och vänner och gå ut på stan och hjälp till där det behövs. Va fan inte för? Är längtan till TV-soffan så stor?

Jag satt och kollade lite på Volontärbyrån idag och sökte, men hittade inget som lockade riktigt. Varför inte starta upp något på eget initativ i stället? Man (ok, jag) förlitar sig  alltid på att andra ska göra jobbet och leda en till rätt saker.  Min ursäkt för att inte hjälpa till är vanligtvis att “jag inte har tid”, vilket betyder att jag prioriterar mitt eget mående högre än andras, och är rädd för att det kan äventyra min egen välfärd. Härlig människa jag är…

Hemlös

Vad är din ursäkt?

 

Dags att slappna av

Jag försöker att slappna av sedan några dagar tillbaka. Jag har insett så många gånger vad stress gör med mig, och försökt vända det, men resultaten är alltid väldigt kortvariga. Den här gången har jag kommit lite längre.

Jag trodde någonstans att stress bara var när man kände sig uppjagad, när man hade för mycket att göra. Men jag insåg inte att stress kan vara en inre spändhet som följde med en hela dagen. En stress som i mångt och mycket skapar situationer där man blir uppjagad. Alltså tvärtom mot vad jag trodde – situationer gör mig inte stressad, utan mitt stressade psyke ser negativt på situationer så att de framstår som hetska och farliga.

Det förstås att man inte kan förändra detta på en dag, eller en vecka. Min kropp har lärt sig ett mönster och då tar det tid för psyket att omprogrammera det undermedvetna. Men jag har tagit några steg i alla fall.

Jag har minskat på tiden varje dag som jag sitter vid datorn. Det kan vara den största stressfaktorn faktiskt. Om jag är avslappnad och sätter mig vid datorn så inser jag snart att jag blivit stressad och spänd. Jag mår inte alltid dåligt av det, men till sist rinner det över och något som annars inte skulle reta upp en gör en förbannad.

Facebook är inte alltid en öppen flik i min webbläsare längre. Det räcker att jag kollar någon gång om dagen sådär. Jag läser inte alla artiklar på digg.com längre, utan bara 10-topplistan över dygnet. På Live Messenger presenterar jag mig alltid som upptagen. Och jag försöker göra en sak i taget. Nu skriver jag på min blogg, för att jag kände för det, inte för att jag var tvungen.

På jobbet försöker jag också göra en sak i taget, och det har gått bra. Det allra svåraste är att inte låta psyket fantisera ihop saker jag måste göra och idéer om hur dåligt allt kan gå. Det sker per automatik och gör att jag spänner mig.

Det är oerhört skönt att slappna av många gånger. Nu lyssnar jag på (iofs artificiellt från datorn) fågelkvitter och myser. Mitt psyke förvandlar saker som jag var tvungen att göra, till saker jag får göra. Idag får jag diska, jag väljer att göra det. Fast jag ska inte tänka medan jag diskar. Sedan får jag göra en inköpslista. Dessutom får jag träffa min kära pappa, och handla grejer på ÖB. Sedan åker jag hem till min älskling och kramas och läser en bok.

Men som sagt, det är mycket jobb kvar. Jag var bättre på detta förut än jag är nu. Jag undrar om inte just datorn och jobbet har förstört mig på många sätt. En stor utmaning är andra stressade människor som direkt drar med sig i sina tankar.

Prioritera välmående

Jag såg just en inspirerande video med Vichen Lakhiani. Han pratar om att ägna 5 minuter av sin dag åt att hamna i emotionell och spirituell balans. Hans tanke är att om vi kan ägna tid åt att äta frukost och duscha varje morgon, så borde vi även kunna ägna några minuter åt själen.

Det är nämligen inte okej i vårat samhälle att ha dålig hygien, men det är tyvärr helt okej att gå omkring och må dåligt. Han säger att det inte är normalt att må dåligt, men det tycker jag nog att det är. Däremot kanske det inte är naturligt beteende för människan?

Det som slår mig är att även jag påverkas av min omgivning mer än jag tror. Den allmänna nedstämdheten gör att jag ofta inte tar mig i kragen, för att jag på någon nivå glömmer att man kan må bra. Det känns inte verkligt, och därför lägger man inte energi på det.

Jag menar, jag ägnar i genomsnitt 1 timme och en kvart varje dag åt motion och hälsa (räknade just ut :P), men jag ägnar inte många minuter åt mitt psyke. Visst händer det, men frågan är varför prioriteten ser ut som den gör.

Man ses fortfarande som lite konstig om man läser självhjälpsböcker, eller går omkring på stan och ler. Jag misstänker att samhällets glädjenivå skulle öka ganska mycket om människor bara var inställda på att det var viktigt och möjligt att må bra. En sån enkel sak…

Aja, här är klippet…