Hur mår man bra?
Lär man känna människor på djupet så inser man att de allra flesta har mörka delar i sin historia - saker som alltid kommer tillbaka och påminner dem om att livet är rätt tufft ibland. Deras egna små demoner. Jag har dem, och säkert du också. Är det över huvud taget möjligt att komma ifrån dessa?
Det finns säkert de vars signalsubstanser inte är i rätt balans och som får kämpa hårdare än många andra - men i de allra flesta fall är jag övertygad om att det är inlärda mönster och vanor. Jag tror att vi mår dåligt av följande anledningar:
- Vi tror inte att man kan må annorlunda, det dåliga måendet har blivit tryggt och bekant för oss.
- Vi tycker inte att vi förtjänar att må bättre, för att vi målat upp en bild i våra huvuden som målar upp oss som ovärdiga lycka.
- När samma saker upprepar sig i våra liv så beter vi oss på exakt lika dant sätt varje gång och förväntar oss en förändring.
Det är förstås tufft att höra att man är personligt ansvarig om man själv mår dåligt. Men om det nu skulle vara sant, så vore det väl fruktansvärt att inte veta om det i så fall? För först när vi vet om att man själv skapar sina känslor så har man möjlighet att börja ta kontroll. Om du inte ens vill överväga idén om att ditt mående är skapat av dig själv så avsäger du dig en eventuell möjlighet till bättring - även om jag förstås kan ha fel. Men hur vet du att jag har fel innan du känt efter ordentligt?
Jag tror inte på idén om att analysera sin barndom och vältra sig i sina våndor och missöden i livet. Jag tror inte det finns någon lärdom däri om du inte aktivt försöker hitta någon. Om man fortsätter måla upp sig själv som ett offer så kommer smärtan alltid finnas kvar, och att det bästa man kan göra är att hitta känslor som skiljer sig från de dåliga känslorna så mycket som möjligt.
Jag säger att det bara är att välja att må annorlunda, men jag förstår förstås att det inte "är så enkelt", för då hade du ju redan gjort det. Anledningen till att "upp med hakan" inte fungerar är inte att det är ett dåligt råd, utan för att man samlat på sig ett beteendemönster genom alla år som inte går att skriva över med att tänka lite positivt en stund.
Ju djupare programmerad man är att tänka negativa tankar desto svårare är det att komma därifrån. Det är kraften/fokuset bakom de nya positiva tankarna gånger tid som utgör hur lång tid processen kommer att ta. Man ramlar alltid tillbaka till gamla tankar - det är det lika bra att vi accepterar på en gång. Men tanken är att för varje misslyckat försök så går det lite lättare nästa gång, och det blir lite mindre obekant att må bra för varje gång. Och när du gjort det länge nog så kommer det att ske på automatiskt - precis som du "automatiskt mått dåligt".
Kom ihåg att det inte finns några bra anledningar till att må dåligt. Jag vet att det känns som vitalt att tänka de negativa tankarna när man är nere i mörkret - för "de är ju trots allt verkligheten och att inte se dem är att stoppa huvudet i sanden". Men när man väl är ute ur mörkret ser man att tankarna inte var lika verkliga längre. Fråga dig själv vad som tjänar dig i stället - när hjälpte dig en negativ tanke ur knipa senast? När var du senast beredd på en dålig upplevelse för att du tänkte negativt i förväg?
För att må bra behöver du:
- Hitta tankar som får dig att må dåligt. Försök tänka på hur du mår hela tiden, och lär dig känna igen när de första dåliga känslorna träder till ytan. Med lite övning kommer du upptäcka dem långt tidigare än du gör nu.
- Nu kan du börja se samband mellan vad du tänker och hur du mår - och du kommer upptäcka tankar du inte trodde fanns där, och tankar som påverkar dig mycket mer än du trodde. Kom ihåg att det inte finns några godkända anledningar till att må dåligt då inga av dessa hjälper dig på något plan.
- Sedan kan du börja öva på att stänga av tankar som får dig att må dåligt så tidigt som möjligt. Och kompensera med positiva tankar efteråt.
- Vänta på de positiva effekterna - och håll ut. Det kan komma direkt, och det kan ta flera dagar. Du kan räkna med återfall i månader efteråt, men kom ihåg att ett återfall inte betyder att du misslyckats - se det som en påminnelse om vad du inte föredrar.
Det är vad jag tror, och min erfarenhet säger mig. Har du andra upplevelser så dela gärna med dig.