Vill man må dåligt ibland?

Jag har alltid trott att man kan förändra hur man mår relativt enkelt. Att ens känslor inte är något opåverkbart och externt, utan bara ett synsätt. Jag har också tagit ganska mycket skit genom åren för den åsikten, med tanke på alla människor som är depressiva. Att säga att det är ett val är en väldigt känslig fråga. Och i många fall är det nog inget val heller - obalans i hormoner och signalsubstanser och så vidare - men i många fall är det absolut möjligt att ändra på. Det är en obekväm sanning för många.

Vi har säkert alla varit med om att man kunnat gå från glad till ledsen eller tvärtom på bara någon minut. När verkligheten blir den samma men när den plötsligt iklätts helt andra attribut och värderingar. Jag har flera gånger lyckats göra samma emotionella resa fast i kontrollerad form. "Tänk positivt" är väl ett högst irriterande råd som hjälper föga, men egentligen har det bara handlat om det.

För, hur ofta är våra problem verkligen här och nu? Oftast är de i dåtiden och framtiden, och då är det endast du som bär ansvaret för hur du tolkar in detta. Om du dömer dig själv för dåtiden eller är orolig för en framtid du inte vet något om. Min erfarenhet är att det nästan alltid går att tänka sig ut ur dåliga känslor, men det räcker inte med en positiv tanke som varar i två sekunder när du just spenderat en eftermiddag med att må dåligt. Det är ett arbete, och ibland tar det tid, och det måste man låta det göra. Men ibland går det fort - men då måste den positiva tanken vara i paritet med hur mycket negativt du känner.

Första anledningen till att du mår dåligt i stället för att må bra är för att du inte tror att du kan må bra. Att det kan vara så enkelt. Andra anledningen är att vi någonstans trivs med den känslan vi har just nu, även om den smärtar. Om du är arg exempelvis så kan du fortfarande tänka att detta suger och att du hellre mår bra, men dina känslor kommer säga att du har rätt att vara arg, att det är förtjänt och viktigt. Just då är det den du är. Och tyvärr lyssnar kroppen den typen av känslor än på ytliga positiva tankar.

Och om du tänker efter - när du är arg - vill du ens vara glad? Känns inte det bara falskt och ett sätt att fly från det som är på riktigt? Men här måste vi förstå att vi inte kommer att känna på samma vis när vi väl är utanför känslan. På andra sidan, när vi mår bra igen, så kommer det vi var arga över att se helt annorlunda ut. Nyckeln ligger i att sluta lyssna på den arga delen av dig själv, eller vilken smärtsam del du nu gäller. Det är ju därför du känner känslan från början - för att det är den du är just då. För att känna annorlunda måste du vara annorlunda. Strunta i om det känns falskt, eller att det känns som att du borde vara arg - skit i det bara. Titta på ett träd. Andas. Känn luften. Se barn som leker. Tänk inte på det som gjorde dig arg - det kan du göra sedan när du är ute ur din dåliga känsla.

Och plötsligt känns världen annorlunda igen. Som förbytt. Plötsligt kan man komma åt en större del av sin hjärna igen och börjar se ur olika synvinklar och vrår, och kan börja få tillbaka empati och förståelse. Kanske hade du rätt att vara arg, men personen kanske inte hade det för avsikt? Eller denne kanske själv mådde dåligt?

Jag tror inte att dåliga känslor beror på det förgångna, att det skulle vara som någon osynlig ryggsäck med stenar som fylls för varje dålig sak som sker. Allt beror på hur vi ser på saker och ting just nu. Vi kan förvandla en stenfylld ryggsäck till änglavingar på en sekund, om vi bara tog mod till oss att tänka på ett annorlunda sätt.