Förgångna

Om dåtiden, och hur den kan ha påverkat oss.

Lite om självhypnos

Energized Hypnosis

A non-book for self change

Jag läser en bra bok just nu som legat och skräpat på hyllan i många år. Energized Hypnosis – A non book for self change. Det är en bok om självhypnos, som talar om hur vi får problem med gamla tankemönster och hur vi blir av med dem. Jag har bara läst hälften än dock.

En sak som boken påminde mig om var att vi själva kan påverka hur vi ska uppfatta vår omgivning. Det har jag väl vetat om på ett plan hela tiden, och jag har praktiserat det bättre förr än nu. Exempelvis som härom dagen… jag gick på en promenad på kvällen och det var mörkt och jäkligt kallt. Jag kom på mig själv med att tänka negativt, och började leta efter en känsla av att det skulle vara mysigt. Och vips – julkänslor och mysighet. Så är det ju med allt, men man glömmer ständigt att man har ett val.

Man gör sig själv till ett offer för omständigheter och omgivning. Mycket av det vi upplever som dåligt anser vi komma utifrån. Dumma personer, stressiga miljöer, jobbiga problem. Psyket ser ogärna sig själv som delaktigt, det vore ganska obekvämt att inse det. Det är många som blir arga när man säger till dem att de själva kan bestämma – prova själva 🙂 I själva verket kommer alla känslor inifrån, och det är inget förutbestämt hur vi ska känna kring något.

Boken pratar om hur vi lär oss saker som barn, och som sedan följer med oss som undermedvetna tankeprocesser för resten av livet. Det är inte fel det vi lärt oss, men det grundade sig på en bristfällig uppfattning många gånger. Om man exempelvis äter glass och råkar snubbla och bryter benet, så lär sig barnet att glass är lika med smärta. Något som sedan kan följa med en även som vuxen, helt utan att man minns sitt benbrott som barn. Nåja, lite fjantigt exempel, men ni hajjar.

Sådant här vilar på ett undermedvetet plan, långt ner i reptilhjärnan många gånger, vilket gör det svårt att ändra på. Det är, enligt boken, mycket svårare för fronalloben (mänskliga delen av hjärnan) att påverka reptilhjärnan, än tvärtom. Står det en strid mellan förnuft och känsla så vinner nästan alltid känslan till sist. Man bör också visa förståelse för de bristfälliga delarna av sitt eget psyke – kanske behandla det som man skulle behandlat barnet som lärde sig det felaktiga från början.

Det är en annorlunda bok, som försöker hypnotisera en genom text, och då och då ber den en göra saker man inte förstår. Som att slå med sitt “favoritfinger” om man instämmer med det som står 😀 Jag förstår inte varför men jag följer det som står, oftast. En gång blev jag förbluffad… jag läste ett textstycke, och fick tillbaka ett par minnen jag inte haft sedan många år. När jag läst klart stycket stod det typ “Om du under läsningen fick tillbaka gamla minnen, notera dessa i ett block”. Shit. 🙂

Jag har i alla fall börjat fundera en hel del kring varför jag inte minns min barndom särskilt väl, och vilka saker jag kan ha lärt mig fel. Vilka är minsta största brister? Vad gör mig mest rädd? En sak jag inte visste om innan men som jag insett nu är att jag hatar, verkligen hatar, att göra människor i min närhet besvikna. Jag gör väldigt mycket för att undvika det. Kanske för mycket. Känner jag att jag har förväntningar på mig så är det nästan omöjligt för mig att inte uppfylla dem. Det är någon ständig kamp efter kärlek, men det fungerar rätt dåligt.

Man bör nog skriva ner allt som gör en ledsen, och vara ärlig mot sig själv. Sedan avgöra varför man blir ledsen. Vissa saker har man säkert all rätt att bli ledsen, arg och besviken över, men mycket är nog gamla barnsliga rädslor…

Att omforma minnen

Jag ramlade över en artikel som hette False Memories Can Influence Behaviour, som fick mig att tänka lite kring varför vi beter oss som vi gör, och varifrån våran personlighet faktiskt kommer.

Minnen påverkar ju väldigt mycket hur vi beter oss. Allt ifrån att vi inte sätter handen på plattan, till att vi är rädda för vissa känslor och händelser. Men minnen har ju visat sig vara väldigt flyktiga, och inget man verkligen kan lita på. Många minnen vi har är påhittade, och stämmer inte längre överens med verkligheten.

Resultatet av detta blir ju att vi beter oss på ett sätt som vi gjorde för kanske flera år sedan, när förhållandena var annorlunda än de är nu. För oss är det invanda mönster, inget vi tänker över, eftersom vi en gång har lärt oss detta efter erfarenhet. Men betyder det att det fortfarande stämmer? Och kan du över huvudtaget lita på att du minns korrekt?

Scenario: Du träffar en person av motsatt kön, du har låg självkänsla eftersom du är socialt otränad. Det hela blir ett fiasko, och du framstår som ett fån, och det blev aldrig något med denna person. Åren går, du tränar dig socialt och blir en trevlig jäkel. Men du har fortfarande ett sår gällande det motsatta könet, och blotta tanken på detta tar dig till samma emotionella nivå som när olyckan skedde. Betyder detta att samma sak skulle ske om du provade det igen? Ja, risken finns, för att du hamnar på samma nivå som när du var socialt otränad.

Ni förstår, vi måste ändra på våra minnen för att vi ska kunna förändra vårat beteende. Det kan fungera att intala oss att det helt enkelt går bättre den här gången, men det funkar väldigt mycket sämre än om man leker att det alltid har gått bra varje gång tidigare. Då behöver man inte försöka så mycket längre, utan beteendet följer per automatik våra förväntningar.

Denna metod är en genväg som de flesta inte använder. Att fantisera ihop våra minnen, i stället för att arbeta oss bort från beteenden. Det var inte ansträngande för dig att skaffa beteendet du har idag, och det ska inte behöva vara ansträngande för dig att ändra på ditt beteende mot något mer önskvärt nu heller. Fokusera på vem du önskar att du vore, och på att det alltid har gått bra tidigare – i stället för att fokusera på de specifika problemen.

Lev inte alltid i nuet

Jag har gått och tänkt på framtiden och dåtiden en del de senaste två dagarna. Jag har levt i många år nu efter att försöka leva i nuet så mycket som möjligt, och påstått att dåtiden inte gick att förändra och framtiden inte existerade ännu, och att därför är nuet det enda som är värt. Men nu håller jag inte riktigt med mig själv längre.

Dåtiden

Jag kanske inte kan förändra dåtiden, men jag kan definitivt förändra min syn på dåtiden, och även framtiden. Dessutom har jag upptäckt vilket oerhört kraft det medför. Ett bra exempel är dagar då “allt går fel”. Ni vet, det börjar med att ni tappar vattenglaset när ni vaknar, och halkar i duschen. Hela dagen efterföljs av misslyckandes och klantiga felsteg. Vad beror detta på?

Förmodligen är det bara en mental inställning, man räknar med att allt ska gå dåligt, och man mår kasst och är fientlig. Jag kan inte bevisa att det i sig drar till sig olycka – men jag är väldigt säker på att beteendet man är inne i får en att göra felaktiga val, som då påverkar oss negativt. Allt fungerar sämre när man är arg, helt enkelt. Kan man ta sig ur spiralen? Ja, det kan man.

Man tar sig ur spiralen genom att förändra sin syn på det förgångna. Man slappnar av, och föreställer sig att dagen har varit trevlig. Man föreställer sig kärleksfulla leenden och en avslappad kropp. Att man tänker sig att man njutit av hela dagen helt enkelt. Det här har visat sig fungera mycket bättre än att tänka att hela dagen har varit pissig men att “nu ska jag må bättre!”. Någonstans bestämmer vi hur saker ska vara i nuet utefter hur det har varit tidigare.

Har ni någon gång trott att en människa gjort något riktigt ruttet mot er, och mått dåligt hela dagen… för att sedan ha fått reda på att du har missförstått allting? Vad hände med nuet? Det förändrades drastiskt till det bättre, utan att någonting i verkligheten hade förändrats. Bara din syn på dåtiden har förändrats.

Dåtiden ger oss en känsla av vad vi har åstadkommit och vad som är lämpligt i nuet

Framtiden

Framtiden är också oerhört viktig, för att nå våra mål och må bra även framöver, inte bara i nuet. Har vi ingen bild av framtiden, så kan vi inte ha några mål, inga visioner och inga drömmar. Utan dessa så ser vi ingen anledning till att göra något. Och utan anledning så känns allt jävligt meningslöst, och till sist känns hela livet som att det kunde kvitta.

Därför försöker jag sätta upp mål och visioner med allt i mitt liv. Framför allt ska man nog göra det med områden man inte tycker så mycket om. Jobbet exempelvis… sätt upp ett mål i ditt jobb som säger att du ska jobba effektivare för varje dag som går. Se det framför dig. Du ska bemötas med respekt och glädje, och allt ska bara flyta på.

Har man det som mål, så kommer man också att göra det som krävs för att nå dit, per automatik. Vi är väldigt målstyrda vi människor nämligen. All viljestyrka i världen räcker inte till för att få oss att göra saker som vi känner är meningslösa och samtidigt smärtsamma.

Så när du motionerar nästa gång – tänk inte på allt du går misste om för att du måste träna – tänk på resultatet. Tänk på vad du vill bli!

Framtiden ger oss mening med livet och driver oss framåt