Framtiden

Tankar kring framtiden, och hur vi och vår värld kan tänkas se ut då.

Lev inte alltid i nuet

Jag har gått och tänkt på framtiden och dåtiden en del de senaste två dagarna. Jag har levt i många år nu efter att försöka leva i nuet så mycket som möjligt, och påstått att dåtiden inte gick att förändra och framtiden inte existerade ännu, och att därför är nuet det enda som är värt. Men nu håller jag inte riktigt med mig själv längre.

Dåtiden

Jag kanske inte kan förändra dåtiden, men jag kan definitivt förändra min syn på dåtiden, och även framtiden. Dessutom har jag upptäckt vilket oerhört kraft det medför. Ett bra exempel är dagar då “allt går fel”. Ni vet, det börjar med att ni tappar vattenglaset när ni vaknar, och halkar i duschen. Hela dagen efterföljs av misslyckandes och klantiga felsteg. Vad beror detta på?

Förmodligen är det bara en mental inställning, man räknar med att allt ska gå dåligt, och man mår kasst och är fientlig. Jag kan inte bevisa att det i sig drar till sig olycka – men jag är väldigt säker på att beteendet man är inne i får en att göra felaktiga val, som då påverkar oss negativt. Allt fungerar sämre när man är arg, helt enkelt. Kan man ta sig ur spiralen? Ja, det kan man.

Man tar sig ur spiralen genom att förändra sin syn på det förgångna. Man slappnar av, och föreställer sig att dagen har varit trevlig. Man föreställer sig kärleksfulla leenden och en avslappad kropp. Att man tänker sig att man njutit av hela dagen helt enkelt. Det här har visat sig fungera mycket bättre än att tänka att hela dagen har varit pissig men att “nu ska jag må bättre!”. Någonstans bestämmer vi hur saker ska vara i nuet utefter hur det har varit tidigare.

Har ni någon gång trott att en människa gjort något riktigt ruttet mot er, och mått dåligt hela dagen… för att sedan ha fått reda på att du har missförstått allting? Vad hände med nuet? Det förändrades drastiskt till det bättre, utan att någonting i verkligheten hade förändrats. Bara din syn på dåtiden har förändrats.

Dåtiden ger oss en känsla av vad vi har åstadkommit och vad som är lämpligt i nuet

Framtiden

Framtiden är också oerhört viktig, för att nå våra mål och må bra även framöver, inte bara i nuet. Har vi ingen bild av framtiden, så kan vi inte ha några mål, inga visioner och inga drömmar. Utan dessa så ser vi ingen anledning till att göra något. Och utan anledning så känns allt jävligt meningslöst, och till sist känns hela livet som att det kunde kvitta.

Därför försöker jag sätta upp mål och visioner med allt i mitt liv. Framför allt ska man nog göra det med områden man inte tycker så mycket om. Jobbet exempelvis… sätt upp ett mål i ditt jobb som säger att du ska jobba effektivare för varje dag som går. Se det framför dig. Du ska bemötas med respekt och glädje, och allt ska bara flyta på.

Har man det som mål, så kommer man också att göra det som krävs för att nå dit, per automatik. Vi är väldigt målstyrda vi människor nämligen. All viljestyrka i världen räcker inte till för att få oss att göra saker som vi känner är meningslösa och samtidigt smärtsamma.

Så när du motionerar nästa gång – tänk inte på allt du går misste om för att du måste träna – tänk på resultatet. Tänk på vad du vill bli!

Framtiden ger oss mening med livet och driver oss framåt

Brist på tro och hopp dödar

Jag tittar ibland på äldre människor, som går omkring riktigt långsamt och man ser hur de lider för varje steg de tar. Jag kan förstå att kroppen strejkar efter allt den har varit med om, men jag tror inte det är där skon klämmer egentligen. Kroppens celler förnyas ständigt, det man har funnit är väl i och för sig att cellerna förlorar sin förmåga att reproduceras med åldern.

Men varför slutar cellerna reproduceras? Saknas något ämne? Varför minskar bildningen av detta ämne i så fall? Folk måste ifrågasätta lite mer, inte bara acceptera att kroppen förändras tills dess att vi dör. Vi som art bör försöka förstå vilka krafter som påverkar oss och hur vi kan påverka krafterna.

Så, vad gör människor gamla, slitna, trötta och ledsna? Jag tror det är till största delen psykiskt. Pratar man med dessa äldre människor med femtioelva krämpor, så visar det sig oftast att de är bittra som personer. De har slutat tro, de gör det de måste och inväntar döden. Så, döden kommer.

Jag vill inte bli sådan. Aldrig! Jag tror att processen börjar hos de flesta redan efter de fått sitt första jobb och flyttat hemifrån. Den långsamma, dödliga processen som suger livet ur oss. Vi vänjer oss, vi blir bekväma, vi slutar tro på “omöjligheter”. Vi viker oss för våra rädslor, så rädslorna bara ökar. Men det gör inget, för vi går kring våra rädslor hela livet så vi slipper se dem. Sedan kommer dagen då vi blir trötta på våra liv, och göra något “drastiskt”, som att skaffa en ny bil eller dumpa frugan och knullar en 16-åring. Små, små kaotiska tider och resten av våra liv går ut på att göra samma saker varje dag.

JAG TÄNKER INTE BLI SÅDAN!!

Jag ska aldrig tro att det inte kan bli bättre.
Jag ska aldrig sluta drömma om något mer storslaget.
Jag ska aldrig ge vika inför förutfattade meningar och rädslor.

Varje morgon jag vaknar ska vara en planering för ett storslaget liv. Varje kväll när jag går och lägger mig ska vara ett tyst tack för det som varit.

Jag ska bli en sån där härlig, äldre herre som har allt, och som har varit med om otroligt mycket. Som inte har ont, inte är sjuk, och som inte ratar allt som skapades efter 2020.

Detta är en magisk bön, inte en framtidsskådan. Framtiden existerar inte, jag skapar den!