Nå sina mål

Att nå sina mål tar ofta tid och kräver energi och fokus. Här hoppas jag kunna ge er lite motivation.

Måttstock på framgång

Om man hela tiden stressar för att hinna fram till något som aldrig kommer, är det kanske dags att bryta mönstret?

I dag tänker jag ändra min måttstock på framgång. Från att se framgång som att lyckas med diverse göromål och hinna klart på utsatta tider, skall framgång nu i stället vara känslan i mitt bröst. Om jag mår bra, känner att världen stimulerar, och världen är rolig, har jag lyckats. Och bara då.

Varje minut där jag glömmer bort detta är ett misslyckande.

Problem/Utmaningar kommer inte till oss i begränsade kvantiteter, utan i en oändlig ström som antingen kan bidra till ens personliga utveckling och vara väldigt roligt, eller som kan bryta ner en totalt. Att tänka “Bara jag löser detta så ska jag må bra” är ett bra recept för att aldrig nå fram till välbefinnande.

Glad kille

Här kommer en bild på en ful kille som ger blanka fan i problem

Jag vill vara

Jag vill vara vördnadsfull.
Jag vill vara storslagen.
Jag vill vara stolt över den jag är.
Jag vill bara göra gott.
Jag vill älska. Älska så det svämmar över.
Jag vill våga förmoda att människor älskar mig.
Jag vill vara en visionär.
Jag vill se, men inte döma.
Jag vill behandla mig själv med lika mycket respekt jag ger andra.

Vad för ursäkt har jag att inte vara allt detta?
Vad skulle kunna vara viktigare?

Klena människor

Klen människa :PJag satt på bussen hit och funderade lite på alla människor som satt omkring mig. Jag tänkte på att man verkligen såg på många av dem att de var den där inåtvända typen. Typen som är receptiv men aldrig aktiv. Deras personlighet stör mig faktiskt lite när jag tänker på det, förmodligen för att jag har varit precis lika dan själv.

Deras version av framgång är att undvika jobbiga situationer, nya erfarenheter och saker de inte har kontroll över. De vill ha det som de har det, och de vill inte utmanas. Deras version av självutveckling är att läsa en bok, eller att göra en webbplats. Möjligen att resa någonstans, men inte för långt, i fall något händer…

Man tror att man bara har den personligheten, eftersom man trivs att leva på det sättet och det känns naturligt. Men sanningen är att det inte finns något som är naturligt för oss människor – det finns bara inlärda mönster. Jag trivdes att leva på det där sättet för att jag var rädd, och för att jag inte kunde tro på att jag skulle lyckas med saker om jag ansträngde mig. Livrädd för att misslyckas, helt enkelt.

Jag vet inte hur jag kom ifrån det där monotona zombielivet. Men jag tror det har skett i etapper. Att komma ut i arbetslivet var en rejäl skjuts i självutvecklingen. Där utmanas jag varje dag och måste fatta beslut som jag är osäker på, och jag måste göra obekväma saker. Det är vardagsmat, och då sprider det sig lätt även till den privata sfären.

En annan sak är att jag jämför sig med människor som har lyckats bättre än jag själv har gjort. Vissa människor kanske gräver ner sig och rättfärdigar sitt leverne med att påstå att de ändå inte vill ha det liv som de har. Men är man sann mot sig själv så fylls man av avund och längtan när människor har något som man själv önskar att man hade. Denna längtan har jag överfört till handling, i så stor mån som möjligt.

Döden för mig vore att umgås med dessa klena människor som jag beskrev ovan. Därför att det inte skulle föra mig framåt. Jag vill alltid umgås med människor som är mer framgångsrika än vad jag är, som ständigt påminner mig om hur bra man kan vara, om man lägger manken till.

När man är nere i träsket ser man framgångsrika människor som idioter, eftersom de aldrig stannar upp och njuter av det de åstadkommit, utan alltid vill på nästa sak i stället. En oändligt lång strävan, utan njutning, kan tyckas. Men så är det ju inte lyckligtvis. Det är själva resan som är rolig, och nog fan är det skönt att nå livsmål, men direkt efteråt ser man fram mot sin fortsatta resa.

Jag vill vädja till alla människor att göra saker de är rädda för. Skit samma om det går åt helvete, och skit samma om ni blir sårade. Det kan gå åt helvete, det är sant, men i 9 fall av 10 så för det en framåt, och man kan lära sig att älska sig själv. Inte på det där “jag är bra som jag är”-sättet, utan att verkligen känna sig stolt över den man är. Det är världens bästa känsla, enligt mig.

Höga förväntningar

Anden i lampanJag har tidigare nämnt att jag tror på att verkligheten formar sig efter vad vi förväntar oss skall ske. Nu för tiden är jag väl i och för sig lite tveksam till om det är som så, eller om vår mentala inställning får oss att göra rätt val för att hamna där vi vill. Det är en lite mer “rationell” teori.

Det spelar inte så stor roll egentligen, utan det viktiga är att det faktiskt fungerar! 🙂 Jag hörde något just som verkligen inspirerade mig och fick mig att börja tänka i dessa banor igen. Det kändes som en stor, svart klump släppte från mitt bröst. Och jag fylldes av tanken “Ja visst ja, det är så här det ska kännas…”. Ibland glömmer man hur det känns att vara avslappad.

Det som fick mig att reagera var att det sades att man inte bara skulle ha höga förväntningar, utan att man skulle förvänta sig att det minsta som kan ske är det bästa jag kan föreställa mig! Alltså att det kan bli så mycket bättre än jag kan föreställa mig, men utan tvekan blir det i alla fall lika bra som jag kan föreställa mig.

Detta synsätt förändrade något i mig. När jag bara trodde att det kunde bli lika bra som jag kunde föreställa mig, så kändes det någonstans lite omöjligt, eftersom det är det bästa som kunde ske. Det skulle krävas så mycket av Universum liksom. Sedan fick jag brottas i några sekunder med känslan av att det nästan var lite fräckt av mig att ha så höga förväntningar. Men när det gick över så slappnade jag av totalt och började lé.

Alla problem blir som bortblåsta om man räknar med att allt skall bli så bra som man kan tänka sig att det kan bli. När man slutar försöka fixa saker med psyket och låter Universum göra det åt en i stället. Man själv kan fokusera på att önska och njuta av att se sina önskningar slå igenom gång på gång.

Universum är en sandstrand. Mitt överjag är en sandskulptör. Jag är en arkitekt.

Två strategier för att nå sina mål

Strategier...När man tänkt mycket i sitt liv på saker och ting, så blir det lätt att man försöker komma fram till någon helhetslösning på hur man ska göra, tänka och känna för att alltid må bra i livet. I olika perioder av mitt liv har jag trott olika saker om vad som gör en lycklig, och dessa metoder har ibland varit helt paradoxala.

En sådan paradoxal grej som alltid dyker upp i mitt liv är följande två sanningar:

  1. Vill man åstadkomma en viss sak, så måste man först och främst ändra sina känslor så att det känns som att man redan har saken man strävar efter. Genom att ha samma energinivå som saken man söker, så attraherar man det. Det handlar alltså om att vara nöjd och glad för saker man ännu inte har, som om man redan hade det.
  2. Vill man verkligen åstadkomma förändringar i livet så måste man se kritiskt på saker och ting, och ibland bli förbaskad på sig själv för att ta i med hårdhandskarna. Vill man gå ner i vikt så får man ibland bli riktigt less på att vara ett praktfetto, för att få kraft att ändra på sig. Skulle man vara nöjd med sin kroppsvikt eller bortförklara den, så får man ingen kraft för förändring.

Så, va fan, vad göra?! Vara nöjd med det som är, och attrahera bättre saker den vägen, eller vara kritisk mot det som är och därigenom få kraft för att nå förändring? Det krävs en viss mognad för att inse att varje metod har sin tid och sin plats, och att ingen av dem är fel.

Man ska aldrig använda sig av variant 2 om man inte är beredd att arbeta för att få förändring. Att gå omkring och hata det som är, utan att ta i med hårdhandskarna är sinnessjukt och kommer leda till extremt mycket lidande.

Variant 1 är till för att upprätthålla det som är bra som finns i livet redan, och få mer utav det du tycker om. Uppskatta det som är, se det, älska det, så kommer du få mer av detta. Men när vi inte längre kan föreställa oss att vi kan få allt drömmer om endast genom att önska oss det, så måste vi övertyga oss på något sätt.

Hjärnan tror ofta att det behövs fysisk åtgärd för att vi ska lyckas. Och om så är fallet, och om handlingarna är obekväma, så måste vi ibland utsätta oss för så mycket lidande att vi en dag säger “NEJ!! ALDRIG MER!! NU JÄVLAR!!”.

För, sanningen är den, att vi kan få allt vi önskar oss, endast genom att tänka rätt. Jag kan nå min målvikt utan att förändra kost eller motion. Men mitt undermedvetna tror inte på detta, när jag äter så känner jag att jag går upp i vikt. Det är en väldigt djupt rotad tro i mig. Jag kan förändra mitt undermedvetna, men det skulle krävas så mycket mer energi än att faktiskt bara börja träna och äta rätt.

Så, följ universums exempel, gör det som kräver minst energi för stunden för att nå dina mål!