Positivt tänkande

Om hur vi kan påverka våra liv positivt genom att tänka rätt tankar och få rätt känslor.

Tankeflykt gör oss olyckliga

En studie pekar på att när vi inte lever i nuet så mår vi sämre, även om vi tänker på högst neutrala saker.

Igår när jag träningscyklade så kollade jag på TED som vanligt, och ramlade på en väldigt intressant video som bäddas in längst ner i inlägget.

Det handlar om vad som gör människor lyckliga, och är ett resultat av Track Your Happiness som har en app som frågar människor vid slumpvisa tillfällen hur de mår, vad de tänker på och vad de gör. Hundratusentals svar senare har de kunnat analysera, och resultatet var de samma från alla sektorer av samhället, alla länder och typer av människor.

Resultatet löd att människor var olyckliga när de inte levde i nuet; när de tänkte på något annat än det var som var här och nu. Det förvånade mig inte alls. Det som förvånade mig var att det gällde även när man drömde sig bort till något positivt. Där var effekten inte särskilt negativ, men tänkte man sig bort med neutrala tankar så mådde man bra mycket sämre; för att inte prata om när man tänkte negativt/oroade sig.

Enligt studien tänker man på annat 30 % av tiden i genomsnitt, förutom när man hade sex 🙂 Jag tror det är oftare än så faktiskt… jag tror bara inte människor tänker på att de tänker på något annat. Jag funderade på saken under gårdagen och stundvis idag, och insåg att jag tänker på något annat än det jag gör nästan hela tiden. Det är skrämmande!

Dags att ge något tillbaka snart?!

Tänk om vi människor bara vägrar bete oss som vi alltid har gjort? Tänk om vi bara började hjälpa till och bygga upp samhället? Om vi plötsligt skiter i vilka som säger sig bestämma, skiter i vilka gränsdragningar man bör hålla sig i, skiter i regler och lagar, och bara gör det vi någonstans vet är bäst för alla? Vi har sedan länge glömt att Staten skall styras av Folket, inte tvärtom.

Egentligen är det inget som hindrar oss från att fixa världssvälten – resurser har vi, men ingen tar initiativet. I stället skänker man 50 kronor i månaden för att lindra sitt dåliga samvete. Vi kan inte förlita oss på att Staten ska göra allting. Ni vet hur de arbetar – långsamt och bakåtsträvande. Det är alltid den stora massan som står för förändringar med hjälp av efterfrågan. Det var inte Staten som uppfann cykeln eller smartphonen. Visst, de uppfann Internet, men det var Folket som tog det från enkla meddelanden till vad det är idag.

Människan har organiserat sig tidigare – byggt pyramider, städer, konst. Vi har inga gränser för vad vi kan göra, om vi tar bort vår limiterade tro. Vems högsta önskan är det att jobba 9-17 varje dag, få pension, och dö? Din, eller någon annans?

Jag gör själv ingenting. Jag skänker inte ens 50 kronor i månaden för att stilla mitt dåliga samvete… Jag vill göra ännu mer, och i stället blir det ingenting. Tragiskt är vad det är. Vi har allt vi behöver i Sverige – de flesta i alla fall. Det finns studier som visar på att vi blir lyckligare av mer pengar, men bra till en viss gräns, och den gränsen är i princip nådd för de flesta. Vi har mat, husrum, vi har prylar till oändlighet, vi har all musik, film och information vi behöver. Är det inte dags att ge tillbaka lite nu?

Om vi inte kan få mer lycka med mer pengar, så kanske vi kan få mer lycka genom att ge till andra? Det finns det också studier på nämligen… Och jag snackar inte bara om att ge en summa varje månad. Skapa egna organisationer. Samla ihop er familj och vänner och gå ut på stan och hjälp till där det behövs. Va fan inte för? Är längtan till TV-soffan så stor?

Jag satt och kollade lite på Volontärbyrån idag och sökte, men hittade inget som lockade riktigt. Varför inte starta upp något på eget initativ i stället? Man (ok, jag) förlitar sig  alltid på att andra ska göra jobbet och leda en till rätt saker.  Min ursäkt för att inte hjälpa till är vanligtvis att “jag inte har tid”, vilket betyder att jag prioriterar mitt eget mående högre än andras, och är rädd för att det kan äventyra min egen välfärd. Härlig människa jag är…

Hemlös

Vad är din ursäkt?

 

Nu glömde jag att må bra igen…

Man har ganska många problem/utmaningar varje dag. Det är ett faktum som gäller alla, fastän alla upplever livet helt annorlunda, och glädjenivåerna skiljer sig åt som natt och dag.

Jag glömmer konstant att tänka positivt kring livet och framtiden – något jag lärt mig genom erfarenhet får mig att må mycket bättre. Jag övertalar mig själv gång på gång hur viktigt det är att oroa sig och analysera saker, så att jag kan lösa det. Men det jag inser varje gång när jag mår bättre är att det inte är problemen jag oroar mig över som är kruxet, utan oron i sig!

Denna ständiga oro för framtiden, vad folk ska tycka, vad jag ska tycka, att det kan bli svårt att må bra sedan, tar kål på mig. Jag måste lära om, jag måste lära rätt. Det är enkelt att ändra hur man mår. Man tänker bara om, och ger det några minuter. Försök inte tänka om kring dina problem, sluta se dem som problem i stället. Tänk på allt som gör dig glad, och hitta sätt att se fram mot närmsta timmen, närmsta dagen och veckan.

Det svåra för mig är att dels inse att jag oroar mig i onödan, och dels komma ihåg att jag faktiskt kan ändra hur jag mår.

Vi kan väl försöka tänka på det så ofta som möjligt? Att det inte är utmaningarna i livet som är problemet, utan vår jävla oro? För det finns inga problem när man tänker “rätt”, bara roliga förändringar där man ständigt och jämt får en underbar chans att visa upp vem man väljer att vara.

Always look at the bright side

Always look at the bright side of life…

Optimister är överlägsna

Tali Sharot

Tali Sharot

Jag såg på ett föredrag “The Optimism Bias” från TED talks med Tali Sharot som handlade om optimism kontra pessimism. Finns det någon vetenskap bakom vad som fungerar bäst för oss? Tydligen pekar allt på att man tjänar på att vara optimistisk, fastän även det har sina risker. Vill ni inte höra mig babbla på så scrolla ner till filmen nedan, annars följer en kort sammanfattning.

Ok. En optimist ser fram mot saker, och tror att framtiden generellt ser ljus ut. Kanske bättre än den faktiskt blir. Den vanligaste ursäkten man hör för ett pessimistiskt synsätt är “Så jag slipper bli besviken sedan…”. Men det har visat sig att en optimist inte mår sämre när det han/hon tror inte slår in, utan att de hittar en positiv förklaring och försöker igen. Dessutom var resan dit bra mycket roligare än den för pessimisten.

Om en optimist exempelvis tror att denne kommer få godkänt på ett prov, så kommer resan till provet dels att vara gemytligt, och om personen misslyckas så kommer inställningen vara något i stil med att hon själv fortfarande är bra, men att omständigheterna gjorde så att det sket sig. Medan en pessimist gör precis tvärtom – om de lyckas så skyller de på omständigheter, att de bara hade tur och dylikt, och om de misslyckas dömer de ut sig själva som enda orsak.

Enligt studier så är människors favoritdag i veckan fredagar. Inte lördagar, och inte söndagar. Absolut inte söndagar, som ju förknippas med ångest och kommande arbetsvecka. Har ni funderat kring varför man njuter mer av fredagen, som består av arbete, än av söndagen som består av eftertraktad ledighet? Svaret är att förväntningar har en enorm kraft och påverkad på vår glädjenivå. Att se fram mot helgen är alltså roligare än att erfara den. Skulle ni vilja gå miste om fredagskänslan bara för att ni inte vill bli besvikna om helgen kommer suga? Är fredagskänslan då mindre värd? Så klart inte, och lika lite är det en sund ursäkt till att se negativt på framtiden för att “Jag vill inte bli sviken sedan…”.

Tali pratar också om att de lyckats påverka centrat i hjärnan som påverkar hur vi ser på dessa saker. Ett slags botemedel mot depression och negativt tänkande. Hon ställer sig själv tveksam till om det är rätt sätt att gå. Hon säger att man kan komma väldigt långt med mentala tankeövningar. Hon ställer sig även frågan om det alltid vore bättre att vara optimistisk, och kommer fram till att det vilar en risk i att bli naiv och ta onödiga risker.

En god kombination alltså..? Där man tror på sig själv, tror gott om framtiden och sina medmänniskor, men ändå förbereder för eventuella misslyckanden.

Här uppe…

Här uppe är allting fantastiskt! Allt är intressant, alla människor är underbara. När man ser på dem så ser man en livshistoria, i stället för någon som bara är i vägen. Det gör det lätt att älska dem, och möta deras blickar.

Här uppe spelar det inte så stor roll vad man gör, utan hur man gör det. Vad känner man när man genomför det? Är det inspiration, glädje och dylika känslor så är det bra oavsett vad det är man håller på med.

Här uppe finns det inga problem alls. De har förvandlats till utmaningar. Utmaningar som inte ens känns jobbiga, utan bara som ett korsord ungefär när man har tråkigt.

Sanningen är väl att “Här uppe” är “Här nere”. Samma värld. Samma liv som igår, eller för några minuter sedan. Men plötsligt flödar livet genom mig som en jättelik älv, och fyller mig med vördnad, respekt och en tacksamhet som inte är av denna värld. Den förbränner alla gamla värderingar och känslor till aska. Känslor som fyller mig i stället är känslor av vår som får en att vilja skutta till. Känslan av att vara nyförälskad, eller bara hitta sin passion i livet.

Jag inser att människans uppgift inte är att förändra världen. Det är inget fel på världen. Det är bara oss själva vi kan förändra, och med det kommer hela vår uppfattning av världen förändras. Just nu kan jag reglera om jag befinner mig Där uppe eller Där nere ganska lätt, genom att bara fokusera på känslorna jag beskriver ovan.

Jag hamnade där uppe, om så bara för en stund. Jag har försökt i några dagar nu att må bättre genom lite olika metoder. Exempelvis anstränga mig för att aldrig trycka ner min självrespekt och självvärde. Vilket innebär att jag inte får känna skuld, oro eller otillräcklighet. Det innebär inte att jag gör vad jag vill och skiter i andra, för man gör ju alltid sitt bästa, eller hur? Andra får döma mig bäst de vill, men jag får inte döma mig längre. Nix.

Jag har också försökt med att helt enkelt be om att få kontakt med en högre del av mig själv, mitt högre jag om man så vill. Och jag har ansträngt mig för att lyssna på vad den vill. Jag är också lyhörd för vad jag känner, och har insett att man konstant störs av små, små negativa tankar som tillsammans kan sabba dagar och veckor för en.

Överjag; jag åkallar dig! Fyll varje cell i min kropp. Var mig!