Psykisk hälsa

Om mental hälsa, ohälsa, psykiska sjukdomar och andra åkommor. Även om hjärnan och dess natur.

Prioritera välmående

Jag såg just en inspirerande video med Vichen Lakhiani. Han pratar om att ägna 5 minuter av sin dag åt att hamna i emotionell och spirituell balans. Hans tanke är att om vi kan ägna tid åt att äta frukost och duscha varje morgon, så borde vi även kunna ägna några minuter åt själen.

Det är nämligen inte okej i vårat samhälle att ha dålig hygien, men det är tyvärr helt okej att gå omkring och må dåligt. Han säger att det inte är normalt att må dåligt, men det tycker jag nog att det är. Däremot kanske det inte är naturligt beteende för människan?

Det som slår mig är att även jag påverkas av min omgivning mer än jag tror. Den allmänna nedstämdheten gör att jag ofta inte tar mig i kragen, för att jag på någon nivå glömmer att man kan må bra. Det känns inte verkligt, och därför lägger man inte energi på det.

Jag menar, jag ägnar i genomsnitt 1 timme och en kvart varje dag åt motion och hälsa (räknade just ut :P), men jag ägnar inte många minuter åt mitt psyke. Visst händer det, men frågan är varför prioriteten ser ut som den gör.

Man ses fortfarande som lite konstig om man läser självhjälpsböcker, eller går omkring på stan och ler. Jag misstänker att samhällets glädjenivå skulle öka ganska mycket om människor bara var inställda på att det var viktigt och möjligt att må bra. En sån enkel sak…

Aja, här är klippet…

Du kan förändra hur du mår!

Be happy!

Var glad för fan! 🙂

Jag strävar ju alltid efter att må så bra som möjligt, och därför lägger jag mycket tid och energi på att lyckas med det. Då och då kommer jag fram till något viktigt som jag måste dela med mig av.

Som jag sagt innan så är det verkligen möjligt att förändra hur man mår direkt! Ingen process behövs, inget arbete, det krävs bara ett beslut. Men det är ändå en av de mest utmanande man kan göra.

När något har ett visst stadie så vill de gärna behålla det stadiet. Att förändras kräver energi, fast ibland frigör det mycket mer energi än man förlorar. Går man omkring och är spänd och arg så får man energi om man bara kan släppa det beteendet. Det finns hur mycket tips och guider som helst för det här, hundratals hjälp-dig-själv-böcker, och alla brukar prata om att visualisera eller bestämma sig. Föreställ dig att du börjar må bättre yada yada.

Det funkar inte… om man föreställer sig att man mår dåligt och ska må bättre, så kräver det att man verkligen ska tro på att det är möjligt, vilket man inte gör när man mår dåligt. Men det finns ett trick som jag brukar använda mig av, vilket också kräver ganska mycket fokus, men som fungerar…

Glöm helt enkelt det du är just nu, och bestäm vad du är istället. Inte vad du ska bli, utan vad du är nu. Vägra kom ihåg att du mår dåligt, vägra kom ihåg alla anledningar till det. Bete dig bara som en glad människa beter sig (rak rygg, le, andas djupt och lugnt osv) och ge det lite tid.

Du kommer alltid ha en historia om varför du mår dåligt, så det bästa du kan göra är att glömma bort den. Ge den inte energi genom att fundera och arbeta dig bort från den. Det låter den dig inte göra. När du glömmer din historia och skapar dig en ny så kommer du plötsligt vara glad, och du kan se på dina “problem” med nya ögon.

Kom ihåg att det aldrig är befogat att må dåligt. Det finns inga problem som berättigar dåligt beteende. Du har alltid ett val!

En lagom väg mot lyckan

Att nå sina mål

Att nå sina mål

Min blogg har ju varit väldigt fokuserad på att nå mål och framgång, och det har även fått mig att inse ett och annat. Bland annat att man inte blir lyckligare av att nå sina mål, och att risken finns att man lämnas tom och frågandes när målen väl är nådda.

Det gäller kanske inte alla, men det verkar vara ett mänskligt fenomen. Precis som när man köper en ny häftig pryl som ska förgylla ens liv, och inser att det var mycket roligare att planera köpet än att faktiskt ha produkten. Även om man faktiskt har nytta av den varje dag, så är det inget man går omkring och gläds av.

Samtidigt vet jag att man blir minst lika olycklig av att inte sträva efter framgångar över huvudtaget. Det är döden för en människa, och det är väl lite det som händer de flesta när de blir äldre och börjar nöja sig lite väl mycket med hur det är. Livet känns mediokert, meningslöst och tomt.

Lösningen ligger förstås mitt emellan dessa två kontrapoler, men det är verkar inte vara en helt enkel gräns att hitta. I alla fall inte för mig. Man måste förstå att glädjen ligger i att längta, inte i att faktiskt få det man längtar efter. Eller som folk brukar säga: meningen är inte målet, utan vägen dit. Sedan gäller det att längta lagom mycket, så att man blir upprymd, men inte stressad. Tillräckligt för att man ska hinna slappna av och njuta av det man har, men ändå inte stagnera i sin utveckling.

Jag tror inte man måste vara överdrivet aktiv i sina önskningar heller. Jag drömde mycket mer förr i tiden, och längtade efter något större och mer storslaget. I stor mån har jag slutat drömma så pass stort, och det har också påverkat min glädjenivå. Jag misstänker att det räcker att ha riktigt stora tankar i bakhuvudet, samtidigt som man lever sitt liv, för att hålla sig nöjd och intresserad.

Ett mål, långt långt borta, och många korta mål på vägen som man tar i den takt man orkar. Glömmer man målet längst bort så tappar de korta målen sina syften, och glömmer man de korta målen så kan man inte längre tro på den stora drömmen.

En annan faktor som spelar in är vilken glädjenivå man kan få ut ur en dröm. Ibland känns livet mörkt, och vad man än tänker ut så lockar det inte alls. Har du någon gång varit depressiv så vet du att det är där det grundar sig i. Jag tror att det här beror på att man saknar tro på att det verkligen kan slå in. En dröm som verkar ouppnåelig triggar oss inte det minsta, det kan snarare trycka ner oss ytterligare.

Så man får hitta drömmar som man kan acceptera är möjliga, och drömma större och större allteftersom man når sina mål. Eller så får man arbeta med sig själv och sin begränsade tro på vad man kan prestera. Det finns inget mer underbart än att ha ett tydligt mål, tro på det och sakta märka att man närmar sig det. Det ger sann mening med livet, oavsett om målet är meningslöst i sig självt eller inte.

Balans, nyckeln till lycka?

Balans, nyckeln till lycka?

Livet är en balans. Det är inte första gången jag inser det, och det är säkert inte din första heller. Men balans är ett lurigt ord… balans mellan vad?! Det är inte alltid så lätt att veta vart mitten ligger, och man får helt enkelt prova sig fram i livet. Kanske håller man på att omrevidera den gränsen ända tills man blir gammal? 🙂

Omprogrammera din hjärna

Ljudboken min tog slut, så jag började på en ny i morse om NLP (neurolingvistisk programmering). Det går främst ut på att omprogrammera hjärnan för att reagera som man vill i olika situationer. (om jag förstått det hela rätt :P)

En väldigt grundläggande övning, som jag har gjort förut per automatik, men som jag tycker är värt att dela med mig av är:

  1. Du har en jobbig känsla inför något. Säg att du ska hålla tal inför ett gäng människor och du är nervös. Kom på först hur du hade velat känna. Självsäkerhet kanske?
  2. Minns då ett tillfälle då du känt dig riktigt självsäker. Fokusera på det, minns förutsättningarna, minns omgivningen och minns känslan. Bara minnet av känslan kommer återskapa känslan inom dig.
  3. Försök nu lista ut vad som urskiljer känslan av självsäkerhet. Försök hitta essensen så att säga. Hur det skiljer sig från att vara neutral.
  4. Tänk dig nu att du håller ditt tal, och medan du gör det så återskapar du känslorna från den gången du känt dig självsäker. Gör det en stund. Ganska snart kommer du att känna dig mindre nervös inför talet.
  5. Gör det tillräckligt ofta så kommer du att programmera om din hjärna så att när du väl står där och håller ditt tal så associerar du detta med självsäkerhet, istället för nervositet.

Detta går att göra med alla känslor och alla situationer. Det går förstås att direkt börja fokusera på att känna sig självsäker, men det fungerar bättre att verkligen hitta essensen av känslan. Då blir det lättare att återskapa den.

Jag tycker också att det fungerar ännu bättre att praktisera detta och inte bara öva i huvudet, även om det är en bra start. Ge dig fan på att känna dig självsäker varje gång du är på väg att börja bli nervös/osäker. Till slut kommer det ske på automatik, och det är det vi är ute efter!