Samhället

Om vårt samhälle och problem som jag ser finns. Ämnen som kan tas upp är övervakning, ekonomi och så klart vårt kollektiva medvetande.

Vad är vi egentligen?

Vem vill du vara idag?

Vem vill du vara idag?

Vi tror att vi vet vilka vi är. Vi vet vad vi heter, vad vi gör på dagarna, vad vi står för, vad vi gör på fritiden. Vi vet också vad vi gillar för filmer, vad för politisk åsikt vi har och vilken relation vi har till en eventuell gud.

Vi använder oss av mallar för att kunna definiera oss själva. Genom att ha en överblickbarhet på den man är, så kan man plötsligt vara stolt över något. Man kan få en trygghet av vetskapen vad man är. Man vet också hur man ska handskas med omvärlden. Men vad händer när mallar och självbilder raserar?

Jag är inte så säker på att det är någonting dåligt nämligen. För dessa mallar är inte de vi egentligen är, det är bara spökbilder av hur vi har betett oss tidigare i livet. Det säger bara någonting om framtiden om du tänker fortsätta leva på samma sätt som du gjort tidigare. Men om du skulle släppa din självbild, så skulle du bli ett tomt blad. Och hur ett tomt blad beter sig är det ingen som vet.

Kanske börjar vi drivas av en helt annan kraft. Kanske få vi en känsla för vad som är rätt, eller så börjar vi drivas av något högre än den förprogrammerade varianten av människa som man var tidigare?

Jag tycker det är en spännande väg att gå! Det är så enkelt att bara tänka samma tankar varje dag, och så bekvämt att placera sig själv och andra i ett fack. Men dessa fack är inte bara trygga, utan direkt felaktiga många gånger. Vet vi ens hur världen ser ut egentligen? Om vi tar bort våra förutfattade meningar och våra tankar, ser världen då lika dan ut som nu?

Vi ser bara små fragment av vår omgivning, det som vi lärt oss att vi har nytta av att se. Saker vi ser varje dag sorteras således bort. Vi sätter värde på saker och ting, som bra och dåliga, fula och vackra, intressanta och ointressanta, sedan inbillar vi oss att detta speglar den verkliga världen. Fastän vi egentligen bara ser det vårt undermedvetna tillåter oss att se, och även detta vi faktiskt ser är beklätt i så mycket subjektiva tankar och känslor att det inte alls speglar det någon annan skulle sett.

Subjektivt

Två människor med två olika verklighetsuppfattningar

Således är omvärlden verkligen en spegling av vårat eget inre. Det är inget hokus pokus eller metafysiskt – vi ser bara det vi sätter fokus på. Verkligheten som sådan är allt för komplex, avancerad och detaljerad för att kunna förstås av våra psyken. Så det enda vi kan göra är att ta in det vi tror är viktigt och hitta samband där vi kan. Inget fel på det – men det blir fel när vi tror att vi har objektivt rätt och andra har fel. Det blir fel när vi påstår oss se sanningen när vi bara ser en promille av det som finns omkring oss.

Är man intelligent på riktigt måste man nog inse att man inte förstår särskilt mycket alls, och man måste vara väldigt dynamisk i sitt tänkande. Det krävs mod för att göra sig av med sina föreställningarna och se saker med ett blankt sinne. En hel värld kan öppna sig, som ibland kan göra en ganska rädd. Allt som är nytt är skrämmande i början; vill du vara en äventyrare eller en fegis?

Over and out.

Tappa inte din självkänsla

Självkänsla

Jakten på självkänsla…

Jag kan inte understryka nog hur viktigt det är med bra självkänsla och självförtroende! Inte bara för er, utan framför allt för mig själv. Jag kan fixa det genom rätt tankar, men jag lyckas alltid glömma bort att göra det.

Att ha en bra självkänsla förändrar hela mitt liv. Det förändrar förstås hur jag mår, men även hur jag kommunicerar med andra, vad andra får mig att känna och vad händelser har för betydelse för mig.

När jag känner att mitt värde brister så tror jag att jag måste hävda mig på olika sätt; kanske säga väldigt smarta saker eller bete mig som en skön människa. Men resultatet brukar snarare bli att jag verkar nervös och onaturlig i mitt beteende. Jag gör saker mer på grund av andra och min omgivning istället för att göra saker för att jag verkligen vill!

När självkänslan är högre än vanligt så kommunicerar jag tydligare, folk tycker mer om mig och jag uppskattar nästan allt som kommer till mig. Problem blir till utmaningar. Jag vet inte om det bara är vissa människor som förändras så mycket av självkänsla eller det beror på att jag har en allmän brist på det, men jag misstänker det första.

Samhället har tagit ifrån oss vår självkänsla successivt genom hela våra liv. Vi måste lyda våra föräldrar, vi måste lyda våra lärare, vi måste lyda våra chefer. Vi lär oss från skolan att vi måste göra som folk säger åt oss, och vi lär oss från Arbetsfördmedlingen att vi ska vara glada om någon tar emot oss, även om det är ett jobb vi inte vill ha.

Från TV, Internet, radio och tidningar lär vi oss hela tiden hur vi borde vara, vad som är populärt och hur vi ska bete oss. Vi lever helt enkelt inte i ett samhälle som bygger vårat självförtroende kring något – tvärtom. Kanske finns det ett syfte – svaga människor är lättare att styra. Eller så är det bara en effekt av att samhället ser ut som det gör.

De flesta har väldigt låg självkänsla. Men så kan man komma att tänka på vissa typer av kanske särskilt män, som verkar ha för mycket av den. Fast jag tror inte det stämmer, dessa alfahannar som styr genom våld har oftast lika låg självkänsla som alla andra. Annars skulle de bara kunna le med sin självkänsla och veta att allt redan var bra. Men det gör de inte. Det finns en uppsjö olika beteenden som stiger ur brist på självkänsla, och aggressioner är inte heller ovanligt.

Vi måste återfinna vårt självförtroende igen. Vi är alla mäktiga varelser, och vi visste om det när vi var barn. Då var det inte okej att vår vilja inte gick igenom. Visst finns det många tillfällen då vi måste samsas och förstå varandra, jämka och vara dynamiska. Men att sänka sin egen inre vilja och styrka bör aldrig vara försvarbart!

Kom igen! Lev! Älska! Var fri!

En bättre värld

Jag trillade in på The Zeitgeist Movement igår. De har en sektion som heter Media, med en film i två delar där Peter Joseph pratar om rörelsen, och vad de har för visioner.  Jag bloggade tidigare om gratisfilmen Zeitgeist: Addendum, en extremt sevärd dokumentär om hur korrupt vårt samhälle är. Detta är alltså en vidareutveckling av detta, tillsammans med The Venus Project.

Jag tänkte posta dessa två delar från Youtube här på bloggen och berätta lite om vad han går igenom, eftersom jag själv blir väldigt engagerad och inspirerad av detta <3

Han börjar med att prata om det ekonomiska systemet och vart idéen bottnar i. Inte så mycket om vilket system som är bäst – marknadsekonomi, kommunism osv – utan vad pengar egentligen är och vad de orsakar. En intressant tanke är att saker ökar i värde för att det är svåra att få tag i, eller när det är dyrt och besvärligt att framställa en produkt. “Naturligtvis!”, säger vi. Men vad innebär det i förlängningen? Jo, det innebär att de som vill tjäna pengar undviker att göra det lättillgängligt för alla. De välkomnar istället problem och brister i samhället, för att det är på detta man kan tjäna pengar.

Jag tror att det är omöjligt i dagens ekonomi att skapa ett hälsosamt samhälle; eftersom den drivs av av just brister och avsaknader. Ett exempel är läkemedelsindustrin som bör vara de mest altruistiska företagen på Jorden. De vill inte läka människor, de livnär sig ju på att människor är sjuka. De vill att så många som möjligt ska köpa deras piller. Jag säger inte att de är onda, men var någonstans ligger moroten för dem att verkligen lösa några problem?

Det samma gäller prylar… varför bygga något som håller för evigt, när man kan bygga saker som håller i 2 år och kräver att du köper en ny? Det ligger inte i deras intresse att göra något som fungerar för evigt. Eller elbilar… varför skulle de göra en bil som höll i tiotals år och inte kostade särskilt mycket alls? Var finns moroten för företagen, när så mycket i samhället handlar om pengar?

Som Peter sade… många börjar nog med ädla tankar om en bättre värld, men när företagen växer och fler och fler blir beroende av att de skall gå med vinst, så förändras sakta intentionerna till att bli allt mer vinstdrivande – och därmed börjar de stödja en värld som är beroende av problem och brister.

Sedan finns det de problem som ingen gör något åt helt enkelt för att det inte finns någon vinst i att fixa dem. Som uteliggare och svält i tredje världen…

Evil businessman

Elak affärsman!

Hela vår ekonomi grundar sig på att vi är fria att skapa företag så länge vi inte bryter mot några regler. Men hur kan vi få ett vackert och funktionellt samhälle när själva grundidéen är att vi måste fightas med varandra för vår överlevnad? Den starke vinner… företag köper upp mindre företag tills de har monopol och får ökad kontroll.

Peter pratar vidare om människors beteenden, och hur de är ett resultat av rådande situationer i samhället. Människor är inte onda för att de sviker sina ideal och börjar törsta efter rikedomar; det är samhällets struktur som skapar sådana beteenden. Vi är inlärda att vi måste göra vad vi kan för att få pengar, så att vi överlever.

Det handlar även om kriminalitet… är en människa ond för att hon rånar en butik? Kanske inte, om man tänker på syftet kring varför detta skedde. Kanske är samhället sådant att personen kände sig manad till det? När det inte längre gå att få tag i ett hederligt arbete och överheten behandlar en som skit, så försvinner mycket av vår moral. I videon sägs det att USA har den största klyftan i världen mellan fattiga och rika, och att de samtidigt har flest människor i fängelse i förhållande till befolkning. En intressant tanke!

Han drog även upp en intressant studie vid namn Merva-Fowlers Study, som pekade på att 1 % ökning i arbetslöshet i USA resulterade i att morden ökade med 6,7 %, att våldsamma brott ökade med 3,4 %, och att stölder och dylikt ökade med 2,4 %.  Hjälper det verkligen att skaffa fler lagar, som sätter fler personer i fängelse, eller är det dags att börja fixa roten till problemen istället?

I andra youtubefilmen går han över från att prata om dagens problem till att prata om morgondagens möjligheter. Han pratar om Project Earth, om hur förnyelsebar energi skulle kunna täcka Jordens energibehov många gånger om. Och om hur man behöver globalisera energimarknaden. Så länge vi har individuella länder som bestämmer varifrån energin skall tas och ges så kommer vi inte kunna effektivisera detta tillräckligt. Vi måste gå samman, och placera solkraft där den fungerar bäst, vindkraft där det blåser osv, och distribuera detta dit det behövs.

Det skulle också krävas smarta nät, som kompenserar när kraftverk går sönder och meddelar oss om detta. Han pratar över huvudtaget mycket om automatisering, för att undvika korruption och för att effektivisera. Det gäller inte bara energi, utan exempelvis Jordens resurser. Var finns dem, och vem skall ha dem? Om de egoistiska syftena försvann, och det skulle globaliseras så skulle det bli bra mycket mer hållbart och effektivt.

Han vill även automatisera våra arbeten, eller snarare fortsätta där industrialiseringen redan börjat. När robotar tar över våra jobb mer och mer, så förändras våra jobb till att bli exempelvis forskare eller övervakare över systemen. I en värld där man inte behöver pengar, så finns det ingen anledning att vara rädd för att maskiner tar över våra jobb. Plötsligt kan det tas emot med öppna armar. Och man kan arbeta med något mer kreativt istället, eller ta en dag på stranden 🙂

Capitalism and other kids stuff

Kapitalism och andra barnsligheter

Och varför ska vi ha hela hus fulla med bråte? Vi sparar på oss så mycket för att vi vet att saker har värde, och utan dem så är vi mer hotade. Men om alla fick vad de behövde, så skulle vi inte känna på det viset längre. Det skulle vara OK att ge bort sina saker till de behövande. Varför ens ha ett hus över huvudtaget? Man kunde bara resa omkring, bidra till samhället på olika vis, och få vad man behöver på plats.

Mycket av detta låter utopiskt och lite väl science fiction-aktigt. Men tyvärr är det just vi människor som förhindrar utopia genom vår brist på tro. För 10 år sedan hade jag inte trott på att det på en webbsida skulle finnas miljoner filmer, som man inte behövde ladda ner utan som fanns tillgängliga direkt. Att det på denna sida laddades upp en timmes videomaterial varje minut. Jag hade tänkt att det vore häftigt, men hur fasen skulle de få tag i all hårddisk för detta, och vem skulle bekosta bandbredden? Nej, det kommer aldrig hända… Men nu finns det – Youtube! Jag använder det varje dag, och är föga imponerad egentligen.

Det finns flera idéer jag själv haft som skulle förbättra situationen för många. Men jag har tänkt att “Äsch, det är en dum idé, det kommer aldrig slå”. För jag såg alla problem med att framställa en sån produkt. Men så har de dykt upp på marknaden några år efteråt. Förmodligen av någon som såg möjligheterna istället för problemen…

Klena människor

Klen människa :PJag satt på bussen hit och funderade lite på alla människor som satt omkring mig. Jag tänkte på att man verkligen såg på många av dem att de var den där inåtvända typen. Typen som är receptiv men aldrig aktiv. Deras personlighet stör mig faktiskt lite när jag tänker på det, förmodligen för att jag har varit precis lika dan själv.

Deras version av framgång är att undvika jobbiga situationer, nya erfarenheter och saker de inte har kontroll över. De vill ha det som de har det, och de vill inte utmanas. Deras version av självutveckling är att läsa en bok, eller att göra en webbplats. Möjligen att resa någonstans, men inte för långt, i fall något händer…

Man tror att man bara har den personligheten, eftersom man trivs att leva på det sättet och det känns naturligt. Men sanningen är att det inte finns något som är naturligt för oss människor – det finns bara inlärda mönster. Jag trivdes att leva på det där sättet för att jag var rädd, och för att jag inte kunde tro på att jag skulle lyckas med saker om jag ansträngde mig. Livrädd för att misslyckas, helt enkelt.

Jag vet inte hur jag kom ifrån det där monotona zombielivet. Men jag tror det har skett i etapper. Att komma ut i arbetslivet var en rejäl skjuts i självutvecklingen. Där utmanas jag varje dag och måste fatta beslut som jag är osäker på, och jag måste göra obekväma saker. Det är vardagsmat, och då sprider det sig lätt även till den privata sfären.

En annan sak är att jag jämför sig med människor som har lyckats bättre än jag själv har gjort. Vissa människor kanske gräver ner sig och rättfärdigar sitt leverne med att påstå att de ändå inte vill ha det liv som de har. Men är man sann mot sig själv så fylls man av avund och längtan när människor har något som man själv önskar att man hade. Denna längtan har jag överfört till handling, i så stor mån som möjligt.

Döden för mig vore att umgås med dessa klena människor som jag beskrev ovan. Därför att det inte skulle föra mig framåt. Jag vill alltid umgås med människor som är mer framgångsrika än vad jag är, som ständigt påminner mig om hur bra man kan vara, om man lägger manken till.

När man är nere i träsket ser man framgångsrika människor som idioter, eftersom de aldrig stannar upp och njuter av det de åstadkommit, utan alltid vill på nästa sak i stället. En oändligt lång strävan, utan njutning, kan tyckas. Men så är det ju inte lyckligtvis. Det är själva resan som är rolig, och nog fan är det skönt att nå livsmål, men direkt efteråt ser man fram mot sin fortsatta resa.

Jag vill vädja till alla människor att göra saker de är rädda för. Skit samma om det går åt helvete, och skit samma om ni blir sårade. Det kan gå åt helvete, det är sant, men i 9 fall av 10 så för det en framåt, och man kan lära sig att älska sig själv. Inte på det där “jag är bra som jag är”-sättet, utan att verkligen känna sig stolt över den man är. Det är världens bästa känsla, enligt mig.

Mänsklighetens prioritet

Jag har jobbat extremt mycket de senaste två dygnen då jag varit bortrest med jobbet. När jag satt i bilen och käkade lunch insåg jag en sak som jag tyckte var ganska spännande…

Förr i världen gick livet ut på att hitta mat för dagen, sova och hitta trygghet. Att fylla kroppens behov helt enkelt. Nu för tiden har de fått mycket lägre prioritet – inte för att det är oviktigt nu – men för att vi inte behöver oroa oss lika mycket för det, och för att vi har annat som triggar oss mer.

Idag tänker vi på framtiden, dåtiden, koncept, idéer, saker som skall göras och så vidare. Vi tänker på vår sociala status, hur familjen mår, hur våra vänner mår och hur vi själva mår. Vi har så mycket att göra att middagen inte är dagens centrum, utan något man slevar i sig medan man försöker åstadkomma något “viktigare”. Det som tidigare stod i centrum har gått till att bli en bisyssla. Vad skulle då vara nästa steg för mänskligheten?

Jag tror att det kommer gå till på ungefär samma sätt. Sådant som spelar störst roll idag slutar inte vara viktiga, men blir bisysslor. Något vi räknar med, som inte oroar oss, och som får lägre prio eftersom det finns roligare saker att göra.

Nästa steg för mänskligheten tror jag blir att se jobb, familj, social status, ekonomi och sådant som bisysslor. I fokus kommer våran egen, våra medmänniskors, och samhällets utveckling stå. Arbete och ekonomi kommer förstås aldrig att bli oviktiga, men de kommer att bli trygga för oss. Så trygga att de känns självklara.

Därför vill jag bli snuskigt rik. Inte för att jag älskar pengar, utan för att jag vill slippa tänka på dem och fokusera på någonting högre och viktigare. Jag vill inte att några brister, personer eller annat oväntat ska hindra mig i mitt huvudsakliga mål – att utvecklas.